March
Monday 21 April 2008 photo 1/1
|
Idag tvingade Josefin och Amanda mig att gå ut och springa med dem. Eftersom jag faktist försöker bättra mig gjorde jag inte så mycket motstånd. Dom skulle hämta mig typ halv nio, när jag gick ut hade jag ont i huvudet, men så fort jag kom ut i den svalla eftermiddagsluften släppte huvudvärken och svävade bort till fåglarna som kvittrade i träden. dom var försenade så jag stod där och väntade i typ 10 min, men det kändes som ingenting, det var så skönt ute.
Vid Altorp började jag Joz och LS att springa. I början kändes det bra, men sen helt plötsligt kände jag hur 3 veckors degande framför tv:n och min förskylning slog ner. Så jag lät dem springa ifrån mig och bestämde mig för att ta det i min egen takt. Jag gick och sprang om vart annat, när jag gick kände jag bara hur jag ville börja springa igen, men jag hade ont i halsen, fast på ett anorlunda sätt. Det var lite läskigt, kändes som jag inte kunde andas, så det höll mig tillbaka. När jag sprang kände jag hur det helt enkelt inte gick att jogga, det kändes... fel. Så jag kanske sprang lite fort, men det var nått med luften ikväll, jag tänkte på ett helt annt sätt än jag brukar. Det kändes som varje krök var den sista biten, fast när det inte var de så blev jag inte besviken, det var liksom som jag visste att det inte tog slut där men... går inte o beskriva...
Det kändes iaf att det inte gick bra alls, men det gjorde ingenting. Konstigt, första gången nånting faktiskt går dåligt och... det är okej? När nånting går dåligt för migså försöker jag förklara bort det, säger att det ändå inte är nånting jag försöker göra bra eller mobbar mig själv för att jag suger. Jag kan inte ha fel, jag kan inte vara dålig, jag kan inte vara svag. Och att vara svag innebär att visa känslor. Med tiden har jag lärt mig att kunna förmedla djupa posetiva känslor, som kärlek. men jag har fortfarande väldans svårt med att visa besvikelse, sorg, nederlag eller ilska. Om jag säger nånting känner jag mig dagen efter som världens störta mes och allt jag sa var otroligt barnsligt och patetiskt. men idag så var det inte så, det gick dåligt och...
...jag känner ingenting. Jag är inte glad, jag är inte ledsen. Jag är... lugn. Jag känner mig precis som den där svala vinden. Du vet den där vinden som blåser förbi när du sitter utomhus, det är väldigt tyst, det är sommar, inte mörkt, inte ljust. Lite som när solen går i moln, men ändå inte. Du är varm, den där vinden, denär inte kall, den är bara sval.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Mon 21 Apr 2008 22:27
naaw sötaste ! :O
everCONFUSED
Mon 21 Apr 2008 22:28
jao, fast jag är ... glad? nu. eller inte glad, meninte ledsen :]
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/everconfused/196718131/
Visa toppen
Show footer