November
Thursday 14 April 2011 photo 1/1
|
Hon ler stort.
Så där som en flicka
av hennes sort ska le.
Nu är världen hennes
och hon håller huvudet högt.
Ute i blåsten,
nere vid stranden
i lata sommardagar.
Hon drog dig in,
bet dig i läppen
och gjorde dig hennes.
Hon såg djupt inom dig.
Seglade ditt skepp
och försvann i horisonten.
Men du har redan förlorat.
När du bara hade kraft att hänga kvar.
Hon kammade sitt hår.
Hon kysste dina tänder.
Hon gjorde dig bättre
än du var innan.
Hon sa dåliga saker
som du önskar
du kunde ändra på.
Den lata sommaren.
Och hon sa,
när hon skrattade
från djupet av hennes hjärta,
att hon aldrig skulle gråta
så länge hon låg i ditt knä.
Hon sa,
"Ingen kan leva här
förevigt,
här i sommarens
sena skymning."
Men du hade redan förlorat.
När du inte hade kraft nog att säga ifrån.
Hon sa,
"Ingen är lika ensam som du."
Och du höll henne lösare
än du nånsin kunde veta.
Vissa sade att ni skulle
knyta era liv tillsammans.
Med smala trådar
och minnen som nål.
Dagarna som gick var era sista.
Men du hade redan förlorat.
När du inte ens hade styrkan att hålla henne kvar.
Dashboard Confessional
Camera info
Directlink:
http://dayviews.com/ewel1e/488141530/
Visa toppen
Show footer