October
Tuesday 29 July 2008 photo 1/1
|
Efter det första andetaget har vi valt att springa.
Pistolskottet tjöt och tävlingen började.
Vi har störtdykt in i ett liv vi aldrig riktigt hinner med.
Farten är så snabb, vi försöker att hinna med.
Men stegen är för stora och vi är för små.
Kanske vi kan låta livet rusa i förväg och bana en väg
Och vi låter oss hamna bakom och se ljuset rusa förbi
och försvinna bakom kurvan
Vi får inte vara för snabba. Vi kan inte vara lika bra.
Men vi kan bestämma själva och välja
Att inte vara för nära. Man vet aldrig när livet bromsar in.
Så det kan vara bra att hålla sig på avstånd.
Är vi precis bakom så kan livet stanna när som helst.
Men inte vi. Vi åker rätt in i livet, förbi det och igenom det.
Vi slungas ut. Och då är det slut.
Alla andra har sprungit iväg. Det är bara jag och några andra kvar.
Vi går. Vi springer inte, för det har blivit mörkt.
Ljuset har rusat förbi kurvan. Vi kan inte se det eller veta när vi ser det.
Vi tar oss sakta förbi kurvan och vi hör varandras dova röster.
Nu ser vi ljuset. Men ingen går längre. Vi vill se ljuset när det är stilla.
Det är slut. Men vi vill titta. Vi vill titta på det... fast på avstånd.
~Till de trogna funderande~
Pistolskottet tjöt och tävlingen började.
Vi har störtdykt in i ett liv vi aldrig riktigt hinner med.
Farten är så snabb, vi försöker att hinna med.
Men stegen är för stora och vi är för små.
Kanske vi kan låta livet rusa i förväg och bana en väg
Och vi låter oss hamna bakom och se ljuset rusa förbi
och försvinna bakom kurvan
Vi får inte vara för snabba. Vi kan inte vara lika bra.
Men vi kan bestämma själva och välja
Att inte vara för nära. Man vet aldrig när livet bromsar in.
Så det kan vara bra att hålla sig på avstånd.
Är vi precis bakom så kan livet stanna när som helst.
Men inte vi. Vi åker rätt in i livet, förbi det och igenom det.
Vi slungas ut. Och då är det slut.
Alla andra har sprungit iväg. Det är bara jag och några andra kvar.
Vi går. Vi springer inte, för det har blivit mörkt.
Ljuset har rusat förbi kurvan. Vi kan inte se det eller veta när vi ser det.
Vi tar oss sakta förbi kurvan och vi hör varandras dova röster.
Nu ser vi ljuset. Men ingen går längre. Vi vill se ljuset när det är stilla.
Det är slut. Men vi vill titta. Vi vill titta på det... fast på avstånd.
~Till de trogna funderande~
Comment the photo
saknar dig...
btw!! det är klassfest hos mig den 19 DVS DAGEN INNAN SKOLAN BÖRJAR :D puss, mer info senare
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/excitement/244852313/
Visa toppen
Show footer