March 2008
ibland så händer grejer som man inte riktigt kan göra något åt. Det är mycket frustrerande, och man känner sig så frukstansvärt maktlös. Men det &
det bästa med Disa är att hon liksom inte lämnat mig ännu, hon står ju där i bokhyllan i hallen, i sin egna lilla urna.
jag och mamma var tvugna att åka med cassius till tandläkaren. han hade tuggat sig själv i kinderna :(
det här är efterbilden, som jag inte ens var kapabel att vara med på då vi fick ta taxi från mariatorget till medborgarplatsen för att få hem mig överhuvudt
efterfesten där allt urartade vi gick hem tidigt från debaser eftersom vi hamnat i bråk med en svennebanan och filippa hällde en öl över honom och skrek "