Thursday 26 November 2009 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Du säger att solen aldrig varit vackrare.
Att den aldrig fått dig att känna dig så varm som nu, en värme inifrån.
Stenarna du kastar i vattnet från bryggan
landar ner mellan vågornas rörelser och singlar sakta ner mot botten.
Vinden leker med ditt hår, så som små barn leker på våren.
Du sjunger om hur fina alla stjärnor är, men har ingen aning egentligen.
Det enda du ser är ett mörker som du hört talas om att det ska finnas stjärnor i.
En gissning som gör dig till poet, eller kanske i alla fall en dröm om det.
Fortsätt kasta dina stenar och le i solen, sjung om hur vackert allt är, för oavsett är ju allt bara rena förhoppningar.
Eller?
Annons