<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Så kom snön. Stora flingor uppbyggda av små, små kristaller bildade ett vitt lapptäcke. Det geggia gräset, förstört av allt regn, blev inom blott ett par minuter vitt och glittrigt. Utan gatlyktornas sken hade det förstås fortfarande varit lika mörkt och dystert som en grå novemberdag. Vänskap och kärlek tycks få för sig att töa desto kallare det blir. För tro mig. Det är kalla tider nu! Vänner som har vänt ryggen till så fort de hittat sin prins och plötsligt glömt bort allt vi gjort under våra varma och ljusa dagar har gått i ide för säsongen. De glömmer dock en sak. När det blir riktigt kallt och de inte har prinsen kvar att ge dem vare sig värme eller vänskap, vem har de då?

En klok människa sa en gång till mig "Man ska inte sträva lika mycket efter att få som efter att få ge, för det är när du ger som man får". Jag är lycklig att ha en sådan vän. Hon lever i nuet,tänker på framtiden, men kan inte glömma det förflutna.Hon skiljer sig från den förstnämnda flickan. Hon har nämligen sakta tagit farväl av sina vänner för att tiden inte räcker till i handlingar. Hon tänker nästan alltid längre än klivet som bär henne framåt. Dock är hon inte mer än människa och snubblar förstås ibland. För det hon inte verkar veta är att en god gärning kan vara att lägga en fin tanke på någon. När det är kallt och dystert lägger hon en varm skinande tanke på sina vänner som fryser!

<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;"> <p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">

Annons

The photo has no tags

January 2010