January
Sunday 8 April 2012 photo 1/1
|
le.
den 26 januari 2010 var den värsta dagen i mitt liv.
det har nu gått över 2 år sen den dagen och jag avskyr fortfarande tanken.
jag tänker ibland att jag valt fel men det hjälper ju inte,
jag tänker ibland att jag hade otur men va hjälper det då? jag tänker ibland
att det är deras fel, att jag inte kunnat göra något åt det.
men ingenting hjälper. för det blev fel. det gjorde ont. det gör ont. o jag fortsätter svära.
för det blir aldrig som förut. det blir aldrig bra igen. o det gör ont.
skavsår i hjärnan av allt tänkande, ont i ögonen av alla tårar, magsår av all fullständig kramp, allt som knutit sig och enbart gjort ont.
men mitt uppe i allting så måste jag beundra de som stått kvar.
de som stått ut.
de som inte stack när min värld rasade samman. för tro mig, jag står upp.
jag har huvudet högt för jag vet, ja jag vet att vad jag än tänker, hur mycket jag än ångrar
det val jag gjorde, hur mycket jag än hatar de som orsakade detta för mig,
hur mycket jag än gråter eller hur mycket jag än önskar det blev annnnorlunda,
så kommer det aldrig bli bra.
så jag försöker. och jag ler. så ofta det går. så mycket som möjligt.
igår va en sån kväll me min fina fanny, en sån kväll som jag älskar, en sån kväll som jag i högsta grad behövde.
så idag ler jag. för att igår va bra.
de som inte stack när min värld rasade samman. för tro mig, jag står upp.
jag har huvudet högt för jag vet, ja jag vet att vad jag än tänker, hur mycket jag än ångrar
det val jag gjorde, hur mycket jag än hatar de som orsakade detta för mig,
hur mycket jag än gråter eller hur mycket jag än önskar det blev annnnorlunda,
så kommer det aldrig bli bra.
så jag försöker. och jag ler. så ofta det går. så mycket som möjligt.
igår va en sån kväll me min fina fanny, en sån kväll som jag älskar, en sån kväll som jag i högsta grad behövde.
så idag ler jag. för att igår va bra.
Annons
Visa toppen
Show footer