Thursday 3 April 2008 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
stilla sörjer gården och
ur åkerns mörka mylla
det stiger upp en sång,
med minnen av en människa
som strävat där en gång.
På skogens mörka stigar
där gamla granar stå,
man hör hur vinden viskar
en man här brukat gå.
När en fågel ivrigt kvittrar
och morgonsolen ler,
när höstens löv de faller
på daggvått grässtrå ner.
Vi ser den tomma stolen
och tankarna de går,
till en ärlig enkel människa,
som älskad av oss var
och alla fina minnen
de har vi alltid kvar.
- V - vila i frid morfar så ses vi -V-
Nu får du vara med mormor igen!
ur åkerns mörka mylla
det stiger upp en sång,
med minnen av en människa
som strävat där en gång.
På skogens mörka stigar
där gamla granar stå,
man hör hur vinden viskar
en man här brukat gå.
När en fågel ivrigt kvittrar
och morgonsolen ler,
när höstens löv de faller
på daggvått grässtrå ner.
Vi ser den tomma stolen
och tankarna de går,
till en ärlig enkel människa,
som älskad av oss var
och alla fina minnen
de har vi alltid kvar.
- V - vila i frid morfar så ses vi -V-
Nu får du vara med mormor igen!
Annons