22 July 2010
Minnen från minnes-lådan
Blog post from SoclogJag har nu gått igenom min minnes-låda. Det är alltså en låda med grejer jag sparat under årens lopp. Det är alltifrån betyg och program från Hultsfredsfestivalen till meningslösa bussbiljetter och teckningar. En salig blanding med andra ord. Det är också där man hittar min samling med dagböcker.
En gång i tiden kunde jag läsa mina gamla dagböcker och minnas hur det kändes och hur jobbigt allting var med allt i allmänhet. Jag var precis som alla andra tonåringar, hatade världen och trodde inte att någon NÅGONSIN skulle kunna förstå hur jag kände och att det BARA var jag som var ensam och ledsen. Ja som ni kanske förstår så tycker jag numera att jag var rätt fjantig och barnslig. Förstår inte ens hur jag orkade bli så upprörd över en del saker. Det bär mig emot att ens öppna dagböckerna numera, för jag vill inte bli påmind om hur fel ute jag var ibland. Ibland är det bara pinsamt med "I love you Linus!" över fem sidor (tur att den fasen gick över!), ibland skäms man för sig själv. Jag minns allra mest en episod när en klasskompis köpt nya kläder och kom till skolan och var superfin och jag argt skriver i min dagbok hur hon skröt över sina nya grejer, fast hon egentligen inte sa något sånt alls! Hon var bara hur gullig och rar som helst. Jag var helt enkelt bara superavundsjuk på hennes nya, fina kläder. Snacka om att inte ha någon självinsikt! XD Nåja, det var nog inte många som hade det vid den åldern (tror det var i fyran eller femman). Men till viss del vill jag inte läsa dem numera heller just eftersom jag ser igenom mitt yngre jag. När man bivit lite äldre får man bättre insikt i vem man är och varför man gör som man gör, och det är ibland lite jobbigt att läsa mellan raderna och se hur man kämpade för att bli accepterad och sedd utan att förstå varför och hur man någonstans i grund och botten är samma person. Att fortfarande till viss del kunna spegla sig i någon som inte hittat sin identitet innebär väl att man fortfarande inte hittat den?
Om tio år kanske jag kan läsa dem och bara skratta åt mig själv istället.
Dagböcker är bra terapi och jag skriver fortfarande dagbok ibland. Det är ibland flera månader mellan gångerna, men det hjälper mig alltid att reda ut något jag funderat över men som jag kanske inte vill prata om med andra. Ibland är det bra att INTE slänga ut allt man tänker och känner till vänner och bekanta eller på facebook eller bloggen innan man hunnit reflektera över saken.
Anyway. Dagbok = rekommenderas.
Direct link:
http://dayviews.com/fajjah/2010/7/22/