Om en sten någonstans i Sverige

Idag har jag fått en kopia på mitt hyresavtal för den bilen jag hyrde hos Hertz förra veckan när jag körde hem mitt bohag genom halva Sverige. 134 mil blev det totalt på två dagar. Det var rätt drygt, men å andra sidan så var det det billigaste och enklaste alternativet.

När jag körde hem mina grejer till mami och papi så körde jag ensam, men min mamma följde med mig ner tillbaks till Karlskrona. Vi lyckades ta oss ner till och nästan igenom hela Stockholm innan vi fastnade i en kö. Vi slog på lokalradion och fick höra att vägen till Södertälje varit avstängd i sju timmar på grund av en frontalkrock mellan två lastbilar. Plötsligt kändes de där 45 minuterna i kö inte så farliga...

STENEN!!! D:

Nånstans mellan Norrköping och Kalmar började jag känna mig rätt så trött och ouppmärksam, så när jag fick syn på en skylt för en rastplats svängde jag bara av på en gång. Vi svängde i en liten rondell och sen svängde vi av vid något slags museum.

"Men det här verkar bekant..." säger min mamma

Jag kan inte annat än hålla med. "Ja, jag tycker jag känner igen det..."

Vi får syn på en liten grusplätt för parkering och en lite större sten ute i gräset

"Stenen! utbrister mamma. "Här har vi fikat förut!"

Jag tittar på stenen och inser att: ja, för tre år sedan när jag flyttade ner till Karlskrona stannade vi på exakt samma ställe och satt på den platta stenen vi nu hade framför oss och fikade.

"Gud va töntigt!" säger jag och kan inte låta bli att fnissa över att vi känner igen en sten.

För övrigt är min mamma bäst. (^o^)b

There are more blog posts on this day (2)