Friday 19 October 2007 photo 1/1
|
Har du varit där. Ingenting. När allting försvinner, det. Allting som betytt någonting blåser med vinden utanför fönstret även fast jag verkligen stängt alla vägar in. Jag har för länge sen förstått att jag aldrig skulle kunna vårda en levande blomma där i fönstret. Ibland blir kylan för kall. Några snäckor och en sten som en gång gav mig hopp om något annat. Änglar, änglar av hopp, trygghet, frihet och hjärta. De står där bland torkade rosor i en ram. Då och då medan värmen fortfarande känna så kan jag uppleva dess budskap. Ibland. Minuter, timmar och dagar. De senaste skulle jag kunna prata om till en ängel, hon skulle lyssna och han skulle le. Jag kan och vissa dagar så vill jag. Det är sant. Verkligen. Den dära tiden när allt försvinner får fortfarande plats, får fortfarande förstöra. Jag vet. Så plötsligt sitter jag där med en syl. Jag ångrar inga steg! Jag borde inte i alla fall. Blod är rött när det kommer i kontakt med luften, hur ser allting annat ut? Så lite, så meningslöst. Jag har oerhört svårt att kunna tala om det som inte känns, för att det är det som jag saknar. Vad skulle några rispade sår göra när jag vågar tro på att solen kommer tillbaka imorgon. Jag önskar en annan väg till den dröm jag vill drömma.
Annons