May
Thursday 5 July 2007 photo 1/1
|
Idag träffade jag henne, vi som inte möts på så väldigt länge. Hennes blick mötte mig och hennes mun log. Hon kännde igen mig efter så lång tid. Hon är så sjuk, hennes ångest och oro är det värsta jag någonsin varit med om. Så lade hon huvudet i mitt knä och bad mig att aldrig mer lämna henne. Vad kunde jag säga mer än att jag allid kommer bära med mig henne inom mig. Det var jobbigt men det måste få vara sista gången vi sågs. Du klarar inte avsked. Lika så jag. Din sjukdom är av de värsta slag min vän, tid tid här hos oss är snart över. Tack för allt du lärt mig! Hoppas du finner ro.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Thu 5 Jul 2007 21:01
Så fint skrivet, jag blir alldeles tagen... Du kommer aldrig lämna henne och hon aldrig lämna dig.., för hon finns för alltid i ditt hjärta och du i hennes. Fina minnen ger en känsla av värme och "närvaro" och så ska det alltid vara.
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/faline/68887018/
Visa toppen
Show footer