But still... What ever happens, you will always, and forever, be the one I turn to, the one I envy and the one I will always remember as my best friend, my soul mate <3
Det här är min vän, Emelie. Emelie och jag lärde känna varandra när vi var 6 år. Det var första dagen i skolan, eller i sexårsgruppen som det hette (kalla det förskolan om du vill). Jag minns att jag pusslade, med Cornelia, och Emelie kom och ville hjälpa till med detta pingvinpussel.
Emelie och Cornelia blev snabbt bästa vänner och var oskiljaktiga, men jag fick hänga med där på nått hörn. Sedan slutade Cornelia och flyttade till Stockholm, så jag och Emelie fick vara för oss själva. Det funkade för oss. :)Vi har gått igenom allt och lite till tillsammans. Vi har bråkat om godis, varit vakna hela natten, lekt alla lekar man kan tänka sig, sålt pandatidningar till män i kallsonger (men det är en annan historia) och vi har har varit fulla 100tals gånger tillsammans.
Emelie har alltid funnits där, i alla lägen. Det var alltid henne jag längtade efter att få träffa när skolan började, henne jag ville ringa varje kväll och säga god natt till.Emelie och jag gjorde så mycket saker tillsammans i grundskolan så jag kan skriva en tio sidor lång uppsats om det. Men vem skulle orka läsa det, förutom jag och Emelie?
Att hon alltid har funnit där och stöttat mig är ett mirakel, hon är en ängel på riktigt.Men nu ska jag berätta det sorgliga. Vi började gymnasiet, på olika skolor. Egentligen började det innan det, någon gång i åttan, då jag träffade en annan, Lollo. Men det, precis som panda tidningarna, är en annan histora. Men vi började på olika håll och tappade kontakten. Nu kan jag säga att jag blir glad om jag träffar henne 2 ggr i månaden. Det är så sorligt så jag gråter när jag tänker på det.
Att det blivit så här är något jag ångrar så in i bomben! För jag vet inte hur jag kan leva utan denna vackra skapelse? Hur klarar jag av att stå, äta, göra saker? Hur klarar jag av att vara?En sak jag vet är att jag alltid, alltid, alltid kommer älska Emelie lite mer än alla andra. För hon är den person som känner mig på alla nivåer, hon känner mig rakt igenom, precis så som jag känner henne. Och jag värdesätter henne högre än allt annat.Det är nu jag inser hur mycket jag har förlorat genom att tappa kontakten med henne. Jag har förlorat min barndom, på sätt och vis. För Emelie, hon är min barndom! Hon är min uppväxt och mina minnen!<3

Annons

The photo has no tags

January 2010