Wednesday 6 February 2013 photo 1/2
|
Märker att jag blivit latare som inte ritar bilder längre...
Fortsättning på "I dina drömmar"
Drarry.
Kapitel 11 - Löftet
"Förresten bad jag aldrig om ursäkt över det jag gjorde det sjätte året…" mumlade Harry medan de gick, hand i hand, under manteln upp till slottet.
Det var mitt i natten, de hade precis varit i Sirius Blacks gamla hus för första gången och var nu på väg tillbaka till skolan.
"Vi var båda väldigt arga då."
"Jag vet. Men det var en helt otestad förbannelse jag kastade över dig. Jag hade ingen aning om vad den gjorde. Tänk om du hade dött?"
"Tänk inte på det. Jag klarade mig, ju."
"Du anar inte hur mycket jag har ångrat det. Och jag gör det fortfarande. Förlåt, Draco. Jag menar det." Harry stannade och ställde sig framför blondinen.
"Om jag inte minns fel så tror jag att jag kan ha kastat några dödsförbannelser omkring mig. Jag är lika illa. Men kom igen, det var nästan två år sen, vi glömmer det."
De fortsatte gå upp mot skolan.
"Vad gjorde du där inne förresten?" men Harry ångrade sig i samma sekund han sagt det, vem var han att lägga sig i?
"Jag… hälsade på en vän." mumlade Draco, och Harry frågade inget mer. Han förstod att han inte ville prata om det.
Den gången då de rykt ihop i flickornas badrum på tredje våningen, var då Draco hade sökt upp missnöjda Myrtle (hans kanske enda vän på den tiden) för att prata ut om all den stress han gick igenom. Det var då han hade som uppgift av Voldemort att döda Dumbledore, och det var inget som Draco egentligen ville,men hans föräldrars liv stod på spel ifall han inte gjorde det.
Det var även samma år som Harry hade hittat halvblodsprinsens gamla trolldrycksbok, och i den var förbannelsen "sectumsempra" nerklottrad.
Severus Snape hade kommit in just när Harry knäböjde bredvid den blödande Draco. Det var då han förstod att Harry hade hans gamla bok från skolan. Det var Severus Snape som hade varit halvblodsprinsen.
Harry gav en tanke åt de som nu inte levde längre, och han tyckte det var synd att så många behövt dö för Voldemorts hand. Men det var som Dumbledore hade sagt; "Tyck inte synd om de döda, Harry, tyck synd om de som fortfarande lever. Och framförallt om de som lever utan kärlek."
Han hade hållit tillbaka så mycket de senaste månaderna, men nu gick det inte längre.
Magen knöt sig och knäna vek sig.
"Harry? Hur är det?" Draco satte sig på huk bredvid Harry med händerna på hans axlar.
Harry höll armarna hårt kring magen, som om han höll tillbaka något som försökte slita sig ut. Han kunde inte säga något, det var som att ha landat på ryggen efter ett högt fall. Luften var slut.
De hade kommit fram till foten av trappan upp till ekporten.
"Snälla, säg vad som händer. Berätta vad jag ska göra!" Draco började bli hysterisk.
Sedan brast allting. Tårarna forsade ner för kinderna och Harry tog andetag som rev och slet i bröstkorgen.
Han skulle förstå ifall Draco bara skulle gå därifrån. Vem ville se en man brista ihop på det här sättet?
Men Draco satt kvar och strök Harry över ryggen. "Ut med det, bara." viskade han.
De satt fortfarande under manteln och en vind tog tag i kanten på den.
Harry skakade, men inte av kylan. "Det är så orättvist bara." fick han fram tillslut.
"Jag vet." svarade Draco.
"Varför dör alla? Varför dör alla i min närhet? Varför jag?"
"Alla har vi förlorat någon under kriget."
"Jag skulle ha gjort vad som helst för att få återuppliva Voldemort, och sedan döda honom igen, och igen, och igen…"
Det var tyst en stund medan Harrys blod kokade.
"Vet du vad som hände med hans kropp?"
"Nej?" Harry såg oförstående, nästan irriterad, på blondinen.
"Synd. Annars hade vi kunnat leta upp den och pissa på resterna."
Harry fick ur sig ett lättat skratt. Lite av smärtan släppte. "Tack", frustade han och torkade sig i ögonen med jackärmen, "jag behövde det där. Förlåt för att jag bröt ihop så där."
"Bättre med mig än ensam. Kom här." Draco hjälpte Harry upp på benen igen. Båda sträckte på sig, blodflödet hade stannat någonstans ovanför knäna.
Allt hade ändrats mellan dem, och det var Harry glad över. Nu hade han hittat någon han kunde prata på riktigt med, någon som kunde trösta honom på det sättet han behövde.
Han visste att han hade Hermione eller Ginny ifall han behövde prata om sina känslor, men Draco fanns där på ett sätt som tillfredsställde honom mer.
Dagar blev till veckor och F.U.T.T-proven närmade sig. Januari övergick långsamt till februari utan några väderändringar.
Harry gick ner för trapporna mot Stora salen tillsammans med Ron som verkade tystare än vanligt. Alla hjärtans dag närmade sig, och Harry förstod att han var nervös eftersom det var den första Ron skulle fira tillsammans med en tjej.
"Jag behöver prata med dig om något." mumlade Ron vid Harrys sida.
"Vad har du på hjärtat, kompis?" undrade Harry.
"Det är något som grämt mig, ätit på mig, i några veckor nu. Jag behöver ditt råd."
"Ska vi ta det efter maten, eller vill du säga det nu?" frågade Harry efter en liten tystnad.
Ron gick förbi dörrarna till matsalen och ställde sig under ett fönster. Han tittade ner i golvet när Harry stannat framför honom.
"Ut med det nu." skrattade Harry. "Jag har aldrig sett dig såhär förut. Handlar det om lördag?"
"På sätt och vis. Och Hermione."
"Det förstod jag."
"Jo… jag tänkte… Hur gör man?"
"Hur gör man vadå?"
Ron tittade upp på Harry en snabbis, men tittade sedan ner igen. Han började gräva i fickan och tog fram en liten svart sammetsask för att visa den för Harry.
"Wow, Ron, jag vet inte vad jag ska säga." retades Harry. "Men är du seriös? Ska du fria till Hermione på alla hjärtans dag?"
Ron nickade. "Det finns ingen ring i den, förstås. Men det kommer mer bli som ett löfte. Jag ska skaffa ringen så fort jag fått jobb efter skolan."
"Grattis, hörru." Harry klappade Ron på ryggen. "Hon kommer bli lycklig vad du än har i den där asken."
"Nu till saken. Går man fortfarande ner på knä? Ska jag berätta hur jag känner för henne innan eller efter jag sätter mig ner? Ska jag bara slänga fram det?"
Harry funderade en stund, han var inte heller helt säker. "Det där med att gå ner på knä är nog en bra idé. Du får nog prata lite om er innan bara, sen frågar du."
Rons öron började bli röda. Han blev generad över att prata om sånt här. "Tack." mumlade han bara. "Ska vi äta?"
De åt middag innan de gick upp till Gryffindortornet igen.
"När ska du fråga Ginny?"
Harry snubblade till på trappsteget. "Ginny?"
"Min syster." sa Ron och höjde på ögonbrynen. "För du är väl seriös med henne?"
Harry hade inte tänkt på det innan. Han hade gått och tänkt på Draco och deras kommande dejt nu på natten att han helt hade glömt bort Rons lillasyster som även var hans nuvarande flickvän. Ville han gifta sig med henne? Ville han ens gifta sig?
"Jo, äh…"
"Jag drev med dig! Jag ska inte pressa dig." skrattade Ron och dunkade Harry i ryggen. "Kom så söker vi upp tjejerna. Jag har inte sett nån av dem på hela dagen."
Ävenfast de pratade mycket om saker de ville lätta från sina axlar, pratade Harry och Draco aldrig om andra känslor – för varandra. Varje gång de skildes på småtimmarna kysste de varandra och gick sedan till sina egna hem.
Harry oroade sig lite över Alla hjärtans dag som han skulle fira tillsammans med Ginny. Men han hade gjort det i onödan, för Draco nämnde aldrig något om den dagen.
Det var en del av deras deal – inga känslor inblandade. Och alla hjärtans dag handlade om två människor i ett känslomässigt förhållande, något som Harry och Draco inte hade.
Harry och Ginny hade hela helgen för sig själva eftersom Hermione i sista sekund överraskat Ron med att hon bokat rum på ett fint litet hotell någonstansi Skottland. Hon ville att de skulle ta sig dit med flygplan, eftersom Ron aldrig hade flugit förut.
Så på fredagen, då Gryffindorlaget egentligen skulle tränat på kvällen (men nu inte kunde eftersom Ron åkt till Skottland med Hermione), gick Harry och Ginny upp till Gryffindors torn efter middagen för att plugga lite inför proven somskulle börja om två månader. Men när vägguret inne i sällskapsrummet slog tolv blev båda alldeles för trötta för att fortsätta.
När Harry slagit igen boken blev han överrumplad av Ginny. Hon satte sig gränsle över hans knän och kysste honom på ett mycket passionerat sätt. "God natt."viskade hon, samlade ihop sina böcker, fjäderpennor och bläckhornet, och gick sedan mot flickornas sovsalar med en sista glimt mot Harrys förvånade ansikte.
Han fick en konstig känsla att bara springa efter henne och slita ner henne i sängen… Hur kunde det gå till?
Harry bestämde sig för att lägga alla sådana känslor åt sidan, skuldkänslorna inräknade, på lördagen då han och Ginny skulle ha en dag helt för sig själva.
Eftersom båda var myndiga kunde de gå till Hogsmeade när de ville, bara de sa det åt Professor McGonagall innan, så de gick ner dit för att äta lunch på Tre kvastar. Varken Ginny eller Harry var speciellt sugna på att sitta inne på Pudifoot’s tillsammans med kärleksparen, det skulle kännas alldeles för uppenbart.
De åt medan de pratade om allt mellan himmel och jord, tills Ginny sa: "Just det, glöm inte att knyta skorna innan vi går. Jag såg ett snöre dingla efter dig när vi gick in, och jag vill inte se dig snubbla och skada dig mer än du behöver."
"Äh, några skrubbsår har väl aldrig dödat någon."
Ginny log snett åt Harry, hon såg lite ut som mrs Weasley.
Harry satte sig knä på golvet bredvid bordet.
"Du hade inte behövt göra det nu." skrattade Ginny. Sedan hjälpte hon honom upp igen.
Harry log bara, men han kände sig plötsligt iakttagen.
Han tittade bort mot baren där Draco satt och drack någon stark dryck.
"Vem tittar du på?" frågade Ginny och vände sig om. "Sitter han och dricker sprit? Får man göra det och sedan gå tillbaka till skolan?"
"Öh…" Harry släppte den genomträngande blicken han fick av Draco, som bara såg helt likgiltig ut. "Jag vet inte. Är vi klara?" frågade han sedan och tittade ner på sin halvätna portion på tallriken.
På väg tillbaka till skolan försökte Ginny hela tiden att starta något samtal,tills hon gav upp helt. Harry kunde inte sluta tänka på blicken han fick från Malfoy.
Den sa inte honom något, men varför tittade han så länge åt deras håll? Deras relation skulle väl vara hemlig?
Resten av dagen tillbringade Harry med att försöka göra lite halvromantiska och gulliga saker åt Ginny. Han gav henne choklad, som Ron hade tipsat honom om, och läste upp en dikt som Hermione hade valt. Han rodnade ganska mycket medan han läste medan Ginny skrattade, men hon tyckte om tanken.
När det blev kväll och dags för middag gick de ner till stora salen tillsammans för att äta.
De gick hand i hand genom korridoren. Det som var så skönt med Ginny var att hon inte var lika klängig som många tjejer verkade vara på sina pojkvänner på den här skolan (han tänkte speciellt på den tiden då Ron var ihop med Lavender Brown), utan hon kunde lika gärna umgås med Harry som om de bara var vänner. Det var Harry som hade tagit hennes hand.
"Du verkar lite gladare nu för tiden, det är bra." log Ginny uppmuntrande där de satt bredvid varandra i matsalen.
"Jaha, det har jag inte märkt." svarade Harry. "Hur märker du det?"
"Jag vet inte… du skrattar lite mer. Jag får bara en känsla av att du mår bättre nu. För det hoppas jag att du gör?"
Harry började tänka på anledningen, och personen, som kunde ligga bakom hans nya goda humör. "Jag tror att jag känner mig mer avslappnad." han log mot Ginny som log brett tillbaka.
Varken Neville eller tvillingarna Wibbly (som hade tagit Dean Thomas och Seamus Finnigans sängar i Harrys sovrum) hade kommit tillbaka till Gryffindortornet klockan åtta på kvällen.
Harry låg i sängen med Ginny vid sin sida. De hade bara legat och pratat om allt möjligt. Hon skulle stanna där tills de andra kom, sedan skulle hon gå och lägga sig.
"Hur länge tror du att de är borta?" frågade Ginny och drog cirklar med fingret över Harrys bröst.
"Jag vet inte. Hurså?"
"Jag undrar bara hur lång tid vi har på oss." hon hävde sig upp och började kyssa Harry långsamt. "Tänkte ifall vi kunde avsluta det jag påbörjade igårkväll."
Harry, som inte kunde förstå att det här faktiskt hände, kysste Ginny tillbaka och började dra fingrarna genom hennes hår. Men han drog sig undan. "Är du säker? För det var du som sa att du inte ville göra något innan du gift dig."
"Men du vill väl?" hon böjde sig ner för att fortsätta kyssa Harry.
Men han puffade bara undan henne och satte sig i sängen. Han ville inte såra hennes känslor, så han log när han sa: "Du får ha tålamod. Jag antar att det blir värt väntan."
Egentligen tänkte han på Draco. I samma ögonblick han genomfört samlaget med Ginny, skulle han förlora det han hade med Slytherineleven.
Han visste att han snart skulle få ta itu med allt han ställt till med, med lögnerna. Men för tillfället ville han bara skjuta allting åt sidan.
"Du har rätt, förlåt." log Ginny lite skamset.
Precis då kom Neville in. Han hade precis varit i Hogsmeade tillsammans med Luna.
Ginny kysste Harry god natt, även fast klockan bara var fem minuter över nio,och gick sedan för att lägga sig. De båda var väldigt trötta och skulle upp några timmar innan frukosten för att träna med laget. Ron och Hermione skulle komma tillbaka till skolan klockan fem nästa morgon.
Söndagen var den sista dagen de kunde träna, eftersom Gryffindor skulle ha match mot Slytherin på måndag kväll.
<b style="mso-bidi-font-weight:normal">
<b style="mso-bidi-font-weight:normal"><b style="mso-bidi-font-weight:normal"><b style="mso-bidi-font-weight:normal">
Kapitel 11 - Löftet
"Förresten bad jag aldrig om ursäkt över det jag gjorde det sjätte året…" mumlade Harry medan de gick, hand i hand, under manteln upp till slottet.
Det var mitt i natten, de hade precis varit i Sirius Blacks gamla hus för första gången och var nu på väg tillbaka till skolan.
"Vi var båda väldigt arga då."
"Jag vet. Men det var en helt otestad förbannelse jag kastade över dig. Jag hade ingen aning om vad den gjorde. Tänk om du hade dött?"
"Tänk inte på det. Jag klarade mig, ju."
"Du anar inte hur mycket jag har ångrat det. Och jag gör det fortfarande. Förlåt, Draco. Jag menar det." Harry stannade och ställde sig framför blondinen.
"Om jag inte minns fel så tror jag att jag kan ha kastat några dödsförbannelser omkring mig. Jag är lika illa. Men kom igen, det var nästan två år sen, vi glömmer det."
De fortsatte gå upp mot skolan.
"Vad gjorde du där inne förresten?" men Harry ångrade sig i samma sekund han sagt det, vem var han att lägga sig i?
"Jag… hälsade på en vän." mumlade Draco, och Harry frågade inget mer. Han förstod att han inte ville prata om det.
Den gången då de rykt ihop i flickornas badrum på tredje våningen, var då Draco hade sökt upp missnöjda Myrtle (hans kanske enda vän på den tiden) för att prata ut om all den stress han gick igenom. Det var då han hade som uppgift av Voldemort att döda Dumbledore, och det var inget som Draco egentligen ville,men hans föräldrars liv stod på spel ifall han inte gjorde det.
Det var även samma år som Harry hade hittat halvblodsprinsens gamla trolldrycksbok, och i den var förbannelsen "sectumsempra" nerklottrad.
Severus Snape hade kommit in just när Harry knäböjde bredvid den blödande Draco. Det var då han förstod att Harry hade hans gamla bok från skolan. Det var Severus Snape som hade varit halvblodsprinsen.
Harry gav en tanke åt de som nu inte levde längre, och han tyckte det var synd att så många behövt dö för Voldemorts hand. Men det var som Dumbledore hade sagt; "Tyck inte synd om de döda, Harry, tyck synd om de som fortfarande lever. Och framförallt om de som lever utan kärlek."
Han hade hållit tillbaka så mycket de senaste månaderna, men nu gick det inte längre.
Magen knöt sig och knäna vek sig.
"Harry? Hur är det?" Draco satte sig på huk bredvid Harry med händerna på hans axlar.
Harry höll armarna hårt kring magen, som om han höll tillbaka något som försökte slita sig ut. Han kunde inte säga något, det var som att ha landat på ryggen efter ett högt fall. Luften var slut.
De hade kommit fram till foten av trappan upp till ekporten.
"Snälla, säg vad som händer. Berätta vad jag ska göra!" Draco började bli hysterisk.
Sedan brast allting. Tårarna forsade ner för kinderna och Harry tog andetag som rev och slet i bröstkorgen.
Han skulle förstå ifall Draco bara skulle gå därifrån. Vem ville se en man brista ihop på det här sättet?
Men Draco satt kvar och strök Harry över ryggen. "Ut med det, bara." viskade han.
De satt fortfarande under manteln och en vind tog tag i kanten på den.
Harry skakade, men inte av kylan. "Det är så orättvist bara." fick han fram tillslut.
"Jag vet." svarade Draco.
"Varför dör alla? Varför dör alla i min närhet? Varför jag?"
"Alla har vi förlorat någon under kriget."
"Jag skulle ha gjort vad som helst för att få återuppliva Voldemort, och sedan döda honom igen, och igen, och igen…"
Det var tyst en stund medan Harrys blod kokade.
"Vet du vad som hände med hans kropp?"
"Nej?" Harry såg oförstående, nästan irriterad, på blondinen.
"Synd. Annars hade vi kunnat leta upp den och pissa på resterna."
Harry fick ur sig ett lättat skratt. Lite av smärtan släppte. "Tack", frustade han och torkade sig i ögonen med jackärmen, "jag behövde det där. Förlåt för att jag bröt ihop så där."
"Bättre med mig än ensam. Kom här." Draco hjälpte Harry upp på benen igen. Båda sträckte på sig, blodflödet hade stannat någonstans ovanför knäna.
Allt hade ändrats mellan dem, och det var Harry glad över. Nu hade han hittat någon han kunde prata på riktigt med, någon som kunde trösta honom på det sättet han behövde.
Han visste att han hade Hermione eller Ginny ifall han behövde prata om sina känslor, men Draco fanns där på ett sätt som tillfredsställde honom mer.
Dagar blev till veckor och F.U.T.T-proven närmade sig. Januari övergick långsamt till februari utan några väderändringar.
Harry gick ner för trapporna mot Stora salen tillsammans med Ron som verkade tystare än vanligt. Alla hjärtans dag närmade sig, och Harry förstod att han var nervös eftersom det var den första Ron skulle fira tillsammans med en tjej.
"Jag behöver prata med dig om något." mumlade Ron vid Harrys sida.
"Vad har du på hjärtat, kompis?" undrade Harry.
"Det är något som grämt mig, ätit på mig, i några veckor nu. Jag behöver ditt råd."
"Ska vi ta det efter maten, eller vill du säga det nu?" frågade Harry efter en liten tystnad.
Ron gick förbi dörrarna till matsalen och ställde sig under ett fönster. Han tittade ner i golvet när Harry stannat framför honom.
"Ut med det nu." skrattade Harry. "Jag har aldrig sett dig såhär förut. Handlar det om lördag?"
"På sätt och vis. Och Hermione."
"Det förstod jag."
"Jo… jag tänkte… Hur gör man?"
"Hur gör man vadå?"
Ron tittade upp på Harry en snabbis, men tittade sedan ner igen. Han började gräva i fickan och tog fram en liten svart sammetsask för att visa den för Harry.
"Wow, Ron, jag vet inte vad jag ska säga." retades Harry. "Men är du seriös? Ska du fria till Hermione på alla hjärtans dag?"
Ron nickade. "Det finns ingen ring i den, förstås. Men det kommer mer bli som ett löfte. Jag ska skaffa ringen så fort jag fått jobb efter skolan."
"Grattis, hörru." Harry klappade Ron på ryggen. "Hon kommer bli lycklig vad du än har i den där asken."
"Nu till saken. Går man fortfarande ner på knä? Ska jag berätta hur jag känner för henne innan eller efter jag sätter mig ner? Ska jag bara slänga fram det?"
Harry funderade en stund, han var inte heller helt säker. "Det där med att gå ner på knä är nog en bra idé. Du får nog prata lite om er innan bara, sen frågar du."
Rons öron började bli röda. Han blev generad över att prata om sånt här. "Tack." mumlade han bara. "Ska vi äta?"
De åt middag innan de gick upp till Gryffindortornet igen.
"När ska du fråga Ginny?"
Harry snubblade till på trappsteget. "Ginny?"
"Min syster." sa Ron och höjde på ögonbrynen. "För du är väl seriös med henne?"
Harry hade inte tänkt på det innan. Han hade gått och tänkt på Draco och deras kommande dejt nu på natten att han helt hade glömt bort Rons lillasyster som även var hans nuvarande flickvän. Ville han gifta sig med henne? Ville han ens gifta sig?
"Jo, äh…"
"Jag drev med dig! Jag ska inte pressa dig." skrattade Ron och dunkade Harry i ryggen. "Kom så söker vi upp tjejerna. Jag har inte sett nån av dem på hela dagen."
Ävenfast de pratade mycket om saker de ville lätta från sina axlar, pratade Harry och Draco aldrig om andra känslor – för varandra. Varje gång de skildes på småtimmarna kysste de varandra och gick sedan till sina egna hem.
Harry oroade sig lite över Alla hjärtans dag som han skulle fira tillsammans med Ginny. Men han hade gjort det i onödan, för Draco nämnde aldrig något om den dagen.
Det var en del av deras deal – inga känslor inblandade. Och alla hjärtans dag handlade om två människor i ett känslomässigt förhållande, något som Harry och Draco inte hade.
Harry och Ginny hade hela helgen för sig själva eftersom Hermione i sista sekund överraskat Ron med att hon bokat rum på ett fint litet hotell någonstansi Skottland. Hon ville att de skulle ta sig dit med flygplan, eftersom Ron aldrig hade flugit förut.
Så på fredagen, då Gryffindorlaget egentligen skulle tränat på kvällen (men nu inte kunde eftersom Ron åkt till Skottland med Hermione), gick Harry och Ginny upp till Gryffindors torn efter middagen för att plugga lite inför proven somskulle börja om två månader. Men när vägguret inne i sällskapsrummet slog tolv blev båda alldeles för trötta för att fortsätta.
När Harry slagit igen boken blev han överrumplad av Ginny. Hon satte sig gränsle över hans knän och kysste honom på ett mycket passionerat sätt. "God natt."viskade hon, samlade ihop sina böcker, fjäderpennor och bläckhornet, och gick sedan mot flickornas sovsalar med en sista glimt mot Harrys förvånade ansikte.
Han fick en konstig känsla att bara springa efter henne och slita ner henne i sängen… Hur kunde det gå till?
Harry bestämde sig för att lägga alla sådana känslor åt sidan, skuldkänslorna inräknade, på lördagen då han och Ginny skulle ha en dag helt för sig själva.
Eftersom båda var myndiga kunde de gå till Hogsmeade när de ville, bara de sa det åt Professor McGonagall innan, så de gick ner dit för att äta lunch på Tre kvastar. Varken Ginny eller Harry var speciellt sugna på att sitta inne på Pudifoot’s tillsammans med kärleksparen, det skulle kännas alldeles för uppenbart.
De åt medan de pratade om allt mellan himmel och jord, tills Ginny sa: "Just det, glöm inte att knyta skorna innan vi går. Jag såg ett snöre dingla efter dig när vi gick in, och jag vill inte se dig snubbla och skada dig mer än du behöver."
"Äh, några skrubbsår har väl aldrig dödat någon."
Ginny log snett åt Harry, hon såg lite ut som mrs Weasley.
Harry satte sig knä på golvet bredvid bordet.
"Du hade inte behövt göra det nu." skrattade Ginny. Sedan hjälpte hon honom upp igen.
Harry log bara, men han kände sig plötsligt iakttagen.
Han tittade bort mot baren där Draco satt och drack någon stark dryck.
"Vem tittar du på?" frågade Ginny och vände sig om. "Sitter han och dricker sprit? Får man göra det och sedan gå tillbaka till skolan?"
"Öh…" Harry släppte den genomträngande blicken han fick av Draco, som bara såg helt likgiltig ut. "Jag vet inte. Är vi klara?" frågade han sedan och tittade ner på sin halvätna portion på tallriken.
På väg tillbaka till skolan försökte Ginny hela tiden att starta något samtal,tills hon gav upp helt. Harry kunde inte sluta tänka på blicken han fick från Malfoy.
Den sa inte honom något, men varför tittade han så länge åt deras håll? Deras relation skulle väl vara hemlig?
Resten av dagen tillbringade Harry med att försöka göra lite halvromantiska och gulliga saker åt Ginny. Han gav henne choklad, som Ron hade tipsat honom om, och läste upp en dikt som Hermione hade valt. Han rodnade ganska mycket medan han läste medan Ginny skrattade, men hon tyckte om tanken.
När det blev kväll och dags för middag gick de ner till stora salen tillsammans för att äta.
De gick hand i hand genom korridoren. Det som var så skönt med Ginny var att hon inte var lika klängig som många tjejer verkade vara på sina pojkvänner på den här skolan (han tänkte speciellt på den tiden då Ron var ihop med Lavender Brown), utan hon kunde lika gärna umgås med Harry som om de bara var vänner. Det var Harry som hade tagit hennes hand.
"Du verkar lite gladare nu för tiden, det är bra." log Ginny uppmuntrande där de satt bredvid varandra i matsalen.
"Jaha, det har jag inte märkt." svarade Harry. "Hur märker du det?"
"Jag vet inte… du skrattar lite mer. Jag får bara en känsla av att du mår bättre nu. För det hoppas jag att du gör?"
Harry började tänka på anledningen, och personen, som kunde ligga bakom hans nya goda humör. "Jag tror att jag känner mig mer avslappnad." han log mot Ginny som log brett tillbaka.
Varken Neville eller tvillingarna Wibbly (som hade tagit Dean Thomas och Seamus Finnigans sängar i Harrys sovrum) hade kommit tillbaka till Gryffindortornet klockan åtta på kvällen.
Harry låg i sängen med Ginny vid sin sida. De hade bara legat och pratat om allt möjligt. Hon skulle stanna där tills de andra kom, sedan skulle hon gå och lägga sig.
"Hur länge tror du att de är borta?" frågade Ginny och drog cirklar med fingret över Harrys bröst.
"Jag vet inte. Hurså?"
"Jag undrar bara hur lång tid vi har på oss." hon hävde sig upp och började kyssa Harry långsamt. "Tänkte ifall vi kunde avsluta det jag påbörjade igårkväll."
Harry, som inte kunde förstå att det här faktiskt hände, kysste Ginny tillbaka och började dra fingrarna genom hennes hår. Men han drog sig undan. "Är du säker? För det var du som sa att du inte ville göra något innan du gift dig."
"Men du vill väl?" hon böjde sig ner för att fortsätta kyssa Harry.
Men han puffade bara undan henne och satte sig i sängen. Han ville inte såra hennes känslor, så han log när han sa: "Du får ha tålamod. Jag antar att det blir värt väntan."
Egentligen tänkte han på Draco. I samma ögonblick han genomfört samlaget med Ginny, skulle han förlora det han hade med Slytherineleven.
Han visste att han snart skulle få ta itu med allt han ställt till med, med lögnerna. Men för tillfället ville han bara skjuta allting åt sidan.
"Du har rätt, förlåt." log Ginny lite skamset.
Precis då kom Neville in. Han hade precis varit i Hogsmeade tillsammans med Luna.
Ginny kysste Harry god natt, även fast klockan bara var fem minuter över nio,och gick sedan för att lägga sig. De båda var väldigt trötta och skulle upp några timmar innan frukosten för att träna med laget. Ron och Hermione skulle komma tillbaka till skolan klockan fem nästa morgon.
Söndagen var den sista dagen de kunde träna, eftersom Gryffindor skulle ha match mot Slytherin på måndag kväll.
<b style="mso-bidi-font-weight:normal">