December
Show more 
Monday 21 January 2013 photo 17/20
|
Change
Ursäkta att bilden är så kladdig... jag försökte måla med acryl x)
(Och vem är bra på att rita händer, egentligen?)
Nu kommer fortsättningen på "I dina drömmar".
Kapitel 9 – Lögner
Snöstormen som gormat genom hela natten hade äntligen slutat och klockan fyra på morgonen kunde Harry äntligen få sova. Men tre timmar senare, dock, knackade mrs Weasley på Percys sovrumsdörr. Det var det rummet som de hade gjort om som gästrum nu eftersom Percy flyttat ut.
"Frukost, Harry. Är du vaken?" sa mrs Weasley med varm röst.
"Ett ögonblick." sa Harry sömndrucket och hörde stegen från Molly när hon gick vidare upp för trapporna mot Rons rum.
Det första Harry tänkte på var brevet han skickat igår. Han hade fått flera dagar på sig att verkligen bestämma sig för vad han ville. Han hade gett Draco flera chanser, men han låste dörren hela tiden och nu ville Harry inget mer än att fira sin jul tillsammans med familjen Weasley. Med hans flickvän Ginny han var helt galen i.
Hermione, familjen Lovegood och Neville och hans farmor skulle komma över på jullunch senare på dagen. Det var något Harry verkligen såg fram emot.
"Harry?" det var George som knackade på dörren, Rons storebror. Samtidigt höll mrs Weasley precis på att gå ner för trapporna igen.
"Det är bara att kliva in." Harry satte sig i sängen och tog på sig glasögonen som legat på sängbordet.
"God jul!" George klev in.
"God jul."
Hans ansikte lös upp i ett leende, och det var så konstigt att inte se hans tvillingbror, Fred, vid hans sida, med ett exakt likadant leende.
Fred hade dött i kriget mot Voldemort för ungefär ett halvår sedan. Det var väldigt tomt utan honom.
"Ron har inte vaknat än. Ska vi retas med honom?"
"Visst." Harry reste sig och gick efter George genom hallen till nästa trappa. Det kändes lite som att han försökte ersätta sin tvillingbrors plats lite med Harry, men Harry ställde mer än gärna upp, om det gjorde honom glad.
De kunde höra Rons snarkningar genom dörren. Han hade bara somnat om efter att mrs Weasley försökt väcka honom.
"Så här ska vi göra", sa George, "om jag hänger upp honom i fötterna, så använder du vattenförtrollningen på honom…"
"Åh, det är väl onödigt…"
Harry och George vände sig om.
"Det var väl typiskt att hans flickvän skulle komma tidigt." suckade George.
"Mina herrar." Hermione gick förbi dem, öppnade dörren till Rons rum och stängde sedan efter sig.
"Det är inte så svårt att förstå vad hennes knep är." sa George med ett flin.
"Åh, tyst med dig." hörde de Hermiones röst från andra sidan dörren.
"Frukost?" frågade Harry.
De gick ner för trapporna till köket där mr och mrs Weasley redan satt. Ginny satte sig vid bordet fem minuter efter Harry och George, och några minuter efter henne kom Hermione och Ron, som nu var påklädd men såg fortfarande väldigt trött ut.
"Det var det där jäkla snöovädret som höll mig vaken i natt." gäspade Ron och tog för sig av risgrynsgröten.
"Passa din tunga." varnade mrs Weasley och viftade med en sked. "Åh, här kommer Percy!"
De samtliga i familjen Weasley, Harry och Hermione tittade ut genom köksfönstret. En svart figur hade transfererat sig precis utanför kråkboets grind och gick nu mot huset.
"God morgon, Harry." Harry kände en hand mot sitt knä och vände sig till vänster.
"Just det, god morgon." Han kysste Ginny. "Har du sovit gott?"
"Självklart." hon såg sig om för att se att alla hade uppmärksamheten på annat. Sedan sa hon med låg röst: "Jag önskar bara att du hade varit i mitt rum i natt. Det var ganska kallt, skrämmande och… ensamt."
"Du hade kunnat hämta mig." försäkrade Harry. Men han blev nervös över att tala i den tonen inför hennes familj. "Vi får komma till det här senare." viskade han sedan när dörren öppnades och Percy klev in.
"God jul, allihop!" ropade han genom halsduken och stängde dörren efter sig. "Det är så kallt ute just nu."
"Det är tjugo minus." svarade mr Weasley. "Men Kingsley ville ha oss på kontoret senare idag, Percy. Är du med?"
"Självklart, pappa."
Det var som att de aldrig hade bråkat. Hela familjen var samlad igen.
Percy tog av sig sina ytterkläder och satte sig på en ledig stol vid bordet.
"Var ska Ted och mrs Tonks vara i jul, mamma?" undrade Ginny.
Ted Lupin var Harrys gudson. Det var Remus Lupin som hade bett honom om det förra vintern. Han och hans fru Nyphadora Tonks var några av dem som dog i kriget mot Voldemort, tillsammans med Fred Weasley.
Ted bodde just nu hos Nymphadora Tonks mamma, som var hans gudmor.
"De ska hit, såklart. Allt är så stressigt nu, raring. Men ja, de ska hit båda två."
"Vad kul! Då får vi lära känna Teddy lite bättre, också." sa Ginny.
Harry märkte mer och mer hur Ginny började fästa sig vid Remus och Tonks son. Det hade Harry också gjort, men han förstod att han snart skulle få ställa upp ifall hon ville ha egna barn. Så tidigt?
Det kändes så.
Mot elvatiden kom Lovegoods över tillsammans Longdbottoms.
De hade alla en lugn och trevlig lunch tillsammans, Weasleys, Lovegoods, Longbottoms, Harry och Hermione.
Men efter lunchen skulle Hermione hem till sin egen familj för att fira jul på "mugglarvis" som hon kallade det. Harry var van vid hur Weasleys firade så han förstod inte riktigt heller vad hon menade. Men det var ungefär samma sak som hur man firade i trollkarlsvärlden.
Det dracks mycket mot kvällen efter julmiddagen och presentöppningen. Mrs Tonks for hem tillsammans med en sömnig Ted.
De som var kvar drack och skrattade och åt pajer som mrs Weasley hade bakat.
Ginny hade redan fyllt sjutton men drack inte så mycket som de andra trodde att hon skulle göra. Hon var inte som många andra flickor i hennes ålder, hon var väldigt mogen.
Därför drack hon inte bara för att hon var myndig, hon smakade mest.
"Vill du gå ut med mig?" frågade hon Harry.
"Visst."
De gick tillsammans ut till gården med jackor och halsdukar.
"Visst är himlen vacker?" sa Ginny och tittade upp.
Harry tittade också upp. Han såg inte ett moln på den mörka himlen och varenda stjärna syntes. "Väldigt." sa han bara.
När han tog ner ansiktet igen möttes han av Ginnys läppar.
De kysste varandra en stund, sedan lösgjorde Harry sig.
"Vad är det?" undrade Ginny.
"Vadå?"
"Du har ignorerat mig hela tiden du varit här. Jag har inte velat ta upp det egentligen, för att inte verka tjatig. Men jag börjar bli irriterad." hon såg på Harry med rynkad panna. Det bar henne verkligen emot att säga det där, bara att hon var tvungen.
"Jag har väl inte ignorerat dig? I sådana fall har det inte varit med flit, Ginny. Jag lovar. Jag skulle aldrig någonsin vilja såra dig."
"Jag förstår att du fortfarande inte kan släppa det som har hänt. Inte jag heller. Men jag trodde att det skulle bli bättre efter ikväll. Nu när alla har umgåtts, du har fått träffa de som fortfarande lever. Du har betett dig så märkligt de senaste månaderna. Jag förstår dig, Harry, tro inget annat. Men jag vill inte att du ska hålla något inne för mig. Jag har sagt det flera gånger och jag säger det igen; du kan prata om allt med mig."
Harry blev lite ställd. Hon hade fått hela situationen om bakfoten. Men hur kunde han någonsin tala sanningen för henne?
"Jag ska bättra mig. Och ta inte illa upp för något jag gör eller inte gör. Hade jag velat sluta träffa dig, så skulle jag säga det. Ok?"
"Okej…"
Harry tog ett steg framåt och kramade Ginny. "Jag älskar dig."
"Jag älskar dig också."
Han ville tala sanningen för henne, det ville han. Men hur skulle han någonsin kunna göra det?
Du är feg, Harry Potter, sade en röst i hans huvud. Du är feg, och avskyvärd och en lögnare.
Det var kanske alkoholen, eller all den goda maten i magen, eller samtalet med Ginny som fick honom att drömma igen.
Den här gången var de i Harrys gamla sovrum på privet drive nummer fyra av alla ställen. Malfoy satt i Harrys gamla säng och drack en kopp te. Hedwig satt i buren och hoade och Harry öppnade just fönstret för att släppa ut henne på nattjakt.
"Det är verkligen en vacker uggla, det där." sa Draco och tog en klunk av sitt te.
"Du måste vara lite tystare." viskade Harry. "Annars vaknar min morbor. Och ja", han öppnade buren, lät Hedwig hoppa upp på hans arm, släppte ut henne och såg henne flyga iväg, "hon är väldigt vacker."
Harry stängde fönstret och satte sig i sängen bredvid Draco.
"Kan vi inte bara gå härifrån?"
"Det går ju inte." Harry nickade mot fönstret som nu hade galler för, som för sex år sen när Ron och hans bröder räddat honom.
"Just det." mumlade Draco bara. "Teet var inte så gott."
"Jag vet, jag har inget socker." mumlade Harry och kom ihåg den lösa brädan under sängen.
Han lade sig på golvet och öppnade den, sedan tog han fram några träbitar och lade dem på sängen.
"Din gamla Nimbus?" undrade Draco intresserat, lade ifrån sig koppen på sängbordet och satte sig i skräddarställning.
"Jag antar det." sa bara Harry, som började misstänka att något var lurt. Hade inte den gått sönder och blivit bortslängd för flera år sedan? Vad hände med hans åskvigg?
Plötsligt stod det "Åskvigg" på kvastskaftet istället för "Nimbus 2000", sen var det inte konstigare än så.
Fast Åskviggen var väl också borta egentligen, eller? Harry slängde ner kvasten på golvet, som nu hade blivit hel, och flyttade sig närmare Draco.
"Varför skriver du inte till mig oftare? Jag saknar ju dig."
Draco flyttade sig några centimeter ifrån Harry. "Du har en flickvän, Harry. Du älskar henne. Vad är jag jämfört med henne? Du vet hur mycket vi har hatat varandra förut, det gör vi fortfarande."
Men Harry skakade på huvudet.
"Du är allt jämfört med henne. Jag vet att vi haft det svårt de senaste åren, och ännu svårare de senaste månaderna. Men du finns här", han höll ena handen mot bröstkorgen, "på ett sätt som Ginny inte gör. Av någon anledning så känner jag inte för henne på samma sätt som jag gör för dig. Det är liksom… annorlunda."
"Det är för att du är gay." sa bara Draco enkelt.
"Gay?" viskade Harry när han vaknat upp och nu låg i sängen i Percys gamla rum.
Harry berättade för familjen att han var tvungen att vara ifred i några dagar, men att han skulle komma tillbaka innan nyår.
"Är du säker på det nu, Harry?" frågade mr Weasley.
"Det finns ingen som kan skada mig längre." svarade Harry med packningen på ryggen. Han tog bara med sig lite extra kläder och böcker från skolan. Han kunde lika gärna plugga lite. "Och Krake kommer ta hand om mig." sa han vänt mot mrs Weasley. "Han gillar att laga mat åt mig."
"Ta hand om dig, vännen." mrs Weasley kramade Harry och kysste honom på kinden. "Kom tillbaka sen."
"Vi ses, Harry." sa Ron och mr Weasley tryckte hans hand.
"Hoppas du kan lösa det." sa Ginny i en kram, men hon kysste honom inte.
"Det har inget med oss två att göra." log Harry och kysste henne. "Det är bara mig." han kände hur lögnen sved i hans hals.
"Vill du inte att jag ska följa med dig? Jag ska ändå inte vara på ministeriet förrän om en halvtimme." sa mr Weasley.
"Det behövs inte. Då ses vi om några dagar!" Harry log stort och öppnade dörren, sedan gick han mot grinden och transfererade sig till Grimmaldiplan.
Alfen sprang till hallen när han hörde dörren öppnas. "Åh, mr Potter, vad trevligt att ni ville besöka ert hus igen. Kan jag hjälpa med något?" sa han med mörk och hes röst.
"Jag ska stanna några dagar." svarade Harry och gick in mot köket.
"Självklart, mr Harry Potter!" alfen sken upp. "Jag sätter genast igång med städningen. Ni kan stanna i Sirius Blacks gamla sovrum."
"Tack, Krake."
"Vill ni ha något att äta eller dricka?"
"Gärna ett glas pumpasaft."
"Genast, herrn." Krake bugade sig och ställde ett glas med kall pumpasaft på köksbordet innan han satte igång att städa i Sirius gamla rum och bädda sängen i rena sängkläder.
Den första dagen spenderade Harry bara i sängen, likaså den andra.
Krake tog in mat på rummet till honom, men han åt inte mycket av den.
Den tredje dagen på morgonen gick Harry ner för trapporna och såg att hela huset var rent och snyggt. Det fanns inget damm eller några spindelvävar så långt Harry kunde se.
"Du har gjort det fint här." sa Harry när han kom in i köket och såg Krake göra i ordning kaffe. "Jag ska sitta här och äta frukost idag."
"Så trevligt att se er ur sängen, mr Potter. Mår ni bättre idag?"
"Sådär." mumlade Harry och fick en kopp med kaffe. "Har tidningen kommit?"
"Ja, sir, tillsammans med ett brev från miss Hermione Granger."
Alfen lade tidningen och brevet framför Harry, han öppnade Hermiones brev.
Hej Harry,
Jag hörde att du farit till Blacks gamla hus på Grimmaldiplan.
Mår du inte bra? Vill du att jag ska komma över?
Ginny berättade att hon var orolig för dig. Det är vi alla, Harry, och vi kommer att stötta dig till hundra procent.
Vi ses imorgon hemma hos familjen Weasley. Ron sa att du åtminstone skulle fira nyår där. Annars ses vi på skolan efter jullovet.
Ta hand om dig, Harry, vi är alla på din sida.
Många kramar
Hermione
Harry förstod att de oroade sig. Han hade aldrig åkt ifrån kråkboet på eget bevåg förut, eftersom det alltid hade varit som ett hem för honom. Han förstod att han skulle bli tvungen att fara tillbaka snart, för att visa dem att de inte behövde oroa sig mer. Han skulle bli tvungen att sätta upp en fasad.
Hermione,
Jag mår fint. Säkert. Jag ville bara stanna här för att fixa till huset, jag ska ju trots allt flytta hit efter skolåret.
Jag lovade mrs Weasley att jag skulle komma tillbaka till nyår, så självklart syns vi där.
Harry
Han bestämde sig för att fara tillbaka redan på eftermiddagen, det fanns inget att smita ifrån längre.
Det var nästa termin Harry oroade sig över mest.
Snöstormen som gormat genom hela natten hade äntligen slutat och klockan fyra på morgonen kunde Harry äntligen få sova. Men tre timmar senare, dock, knackade mrs Weasley på Percys sovrumsdörr. Det var det rummet som de hade gjort om som gästrum nu eftersom Percy flyttat ut.
"Frukost, Harry. Är du vaken?" sa mrs Weasley med varm röst.
"Ett ögonblick." sa Harry sömndrucket och hörde stegen från Molly när hon gick vidare upp för trapporna mot Rons rum.
Det första Harry tänkte på var brevet han skickat igår. Han hade fått flera dagar på sig att verkligen bestämma sig för vad han ville. Han hade gett Draco flera chanser, men han låste dörren hela tiden och nu ville Harry inget mer än att fira sin jul tillsammans med familjen Weasley. Med hans flickvän Ginny han var helt galen i.
Hermione, familjen Lovegood och Neville och hans farmor skulle komma över på jullunch senare på dagen. Det var något Harry verkligen såg fram emot.
"Harry?" det var George som knackade på dörren, Rons storebror. Samtidigt höll mrs Weasley precis på att gå ner för trapporna igen.
"Det är bara att kliva in." Harry satte sig i sängen och tog på sig glasögonen som legat på sängbordet.
"God jul!" George klev in.
"God jul."
Hans ansikte lös upp i ett leende, och det var så konstigt att inte se hans tvillingbror, Fred, vid hans sida, med ett exakt likadant leende.
Fred hade dött i kriget mot Voldemort för ungefär ett halvår sedan. Det var väldigt tomt utan honom.
"Ron har inte vaknat än. Ska vi retas med honom?"
"Visst." Harry reste sig och gick efter George genom hallen till nästa trappa. Det kändes lite som att han försökte ersätta sin tvillingbrors plats lite med Harry, men Harry ställde mer än gärna upp, om det gjorde honom glad.
De kunde höra Rons snarkningar genom dörren. Han hade bara somnat om efter att mrs Weasley försökt väcka honom.
"Så här ska vi göra", sa George, "om jag hänger upp honom i fötterna, så använder du vattenförtrollningen på honom…"
"Åh, det är väl onödigt…"
Harry och George vände sig om.
"Det var väl typiskt att hans flickvän skulle komma tidigt." suckade George.
"Mina herrar." Hermione gick förbi dem, öppnade dörren till Rons rum och stängde sedan efter sig.
"Det är inte så svårt att förstå vad hennes knep är." sa George med ett flin.
"Åh, tyst med dig." hörde de Hermiones röst från andra sidan dörren.
"Frukost?" frågade Harry.
De gick ner för trapporna till köket där mr och mrs Weasley redan satt. Ginny satte sig vid bordet fem minuter efter Harry och George, och några minuter efter henne kom Hermione och Ron, som nu var påklädd men såg fortfarande väldigt trött ut.
"Det var det där jäkla snöovädret som höll mig vaken i natt." gäspade Ron och tog för sig av risgrynsgröten.
"Passa din tunga." varnade mrs Weasley och viftade med en sked. "Åh, här kommer Percy!"
De samtliga i familjen Weasley, Harry och Hermione tittade ut genom köksfönstret. En svart figur hade transfererat sig precis utanför kråkboets grind och gick nu mot huset.
"God morgon, Harry." Harry kände en hand mot sitt knä och vände sig till vänster.
"Just det, god morgon." Han kysste Ginny. "Har du sovit gott?"
"Självklart." hon såg sig om för att se att alla hade uppmärksamheten på annat. Sedan sa hon med låg röst: "Jag önskar bara att du hade varit i mitt rum i natt. Det var ganska kallt, skrämmande och… ensamt."
"Du hade kunnat hämta mig." försäkrade Harry. Men han blev nervös över att tala i den tonen inför hennes familj. "Vi får komma till det här senare." viskade han sedan när dörren öppnades och Percy klev in.
"God jul, allihop!" ropade han genom halsduken och stängde dörren efter sig. "Det är så kallt ute just nu."
"Det är tjugo minus." svarade mr Weasley. "Men Kingsley ville ha oss på kontoret senare idag, Percy. Är du med?"
"Självklart, pappa."
Det var som att de aldrig hade bråkat. Hela familjen var samlad igen.
Percy tog av sig sina ytterkläder och satte sig på en ledig stol vid bordet.
"Var ska Ted och mrs Tonks vara i jul, mamma?" undrade Ginny.
Ted Lupin var Harrys gudson. Det var Remus Lupin som hade bett honom om det förra vintern. Han och hans fru Nyphadora Tonks var några av dem som dog i kriget mot Voldemort, tillsammans med Fred Weasley.
Ted bodde just nu hos Nymphadora Tonks mamma, som var hans gudmor.
"De ska hit, såklart. Allt är så stressigt nu, raring. Men ja, de ska hit båda två."
"Vad kul! Då får vi lära känna Teddy lite bättre, också." sa Ginny.
Harry märkte mer och mer hur Ginny började fästa sig vid Remus och Tonks son. Det hade Harry också gjort, men han förstod att han snart skulle få ställa upp ifall hon ville ha egna barn. Så tidigt?
Det kändes så.
Mot elvatiden kom Lovegoods över tillsammans Longdbottoms.
De hade alla en lugn och trevlig lunch tillsammans, Weasleys, Lovegoods, Longbottoms, Harry och Hermione.
Men efter lunchen skulle Hermione hem till sin egen familj för att fira jul på "mugglarvis" som hon kallade det. Harry var van vid hur Weasleys firade så han förstod inte riktigt heller vad hon menade. Men det var ungefär samma sak som hur man firade i trollkarlsvärlden.
Det dracks mycket mot kvällen efter julmiddagen och presentöppningen. Mrs Tonks for hem tillsammans med en sömnig Ted.
De som var kvar drack och skrattade och åt pajer som mrs Weasley hade bakat.
Ginny hade redan fyllt sjutton men drack inte så mycket som de andra trodde att hon skulle göra. Hon var inte som många andra flickor i hennes ålder, hon var väldigt mogen.
Därför drack hon inte bara för att hon var myndig, hon smakade mest.
"Vill du gå ut med mig?" frågade hon Harry.
"Visst."
De gick tillsammans ut till gården med jackor och halsdukar.
"Visst är himlen vacker?" sa Ginny och tittade upp.
Harry tittade också upp. Han såg inte ett moln på den mörka himlen och varenda stjärna syntes. "Väldigt." sa han bara.
När han tog ner ansiktet igen möttes han av Ginnys läppar.
De kysste varandra en stund, sedan lösgjorde Harry sig.
"Vad är det?" undrade Ginny.
"Vadå?"
"Du har ignorerat mig hela tiden du varit här. Jag har inte velat ta upp det egentligen, för att inte verka tjatig. Men jag börjar bli irriterad." hon såg på Harry med rynkad panna. Det bar henne verkligen emot att säga det där, bara att hon var tvungen.
"Jag har väl inte ignorerat dig? I sådana fall har det inte varit med flit, Ginny. Jag lovar. Jag skulle aldrig någonsin vilja såra dig."
"Jag förstår att du fortfarande inte kan släppa det som har hänt. Inte jag heller. Men jag trodde att det skulle bli bättre efter ikväll. Nu när alla har umgåtts, du har fått träffa de som fortfarande lever. Du har betett dig så märkligt de senaste månaderna. Jag förstår dig, Harry, tro inget annat. Men jag vill inte att du ska hålla något inne för mig. Jag har sagt det flera gånger och jag säger det igen; du kan prata om allt med mig."
Harry blev lite ställd. Hon hade fått hela situationen om bakfoten. Men hur kunde han någonsin tala sanningen för henne?
"Jag ska bättra mig. Och ta inte illa upp för något jag gör eller inte gör. Hade jag velat sluta träffa dig, så skulle jag säga det. Ok?"
"Okej…"
Harry tog ett steg framåt och kramade Ginny. "Jag älskar dig."
"Jag älskar dig också."
Han ville tala sanningen för henne, det ville han. Men hur skulle han någonsin kunna göra det?
Du är feg, Harry Potter, sade en röst i hans huvud. Du är feg, och avskyvärd och en lögnare.
Det var kanske alkoholen, eller all den goda maten i magen, eller samtalet med Ginny som fick honom att drömma igen.
Den här gången var de i Harrys gamla sovrum på privet drive nummer fyra av alla ställen. Malfoy satt i Harrys gamla säng och drack en kopp te. Hedwig satt i buren och hoade och Harry öppnade just fönstret för att släppa ut henne på nattjakt.
"Det är verkligen en vacker uggla, det där." sa Draco och tog en klunk av sitt te.
"Du måste vara lite tystare." viskade Harry. "Annars vaknar min morbor. Och ja", han öppnade buren, lät Hedwig hoppa upp på hans arm, släppte ut henne och såg henne flyga iväg, "hon är väldigt vacker."
Harry stängde fönstret och satte sig i sängen bredvid Draco.
"Kan vi inte bara gå härifrån?"
"Det går ju inte." Harry nickade mot fönstret som nu hade galler för, som för sex år sen när Ron och hans bröder räddat honom.
"Just det." mumlade Draco bara. "Teet var inte så gott."
"Jag vet, jag har inget socker." mumlade Harry och kom ihåg den lösa brädan under sängen.
Han lade sig på golvet och öppnade den, sedan tog han fram några träbitar och lade dem på sängen.
"Din gamla Nimbus?" undrade Draco intresserat, lade ifrån sig koppen på sängbordet och satte sig i skräddarställning.
"Jag antar det." sa bara Harry, som började misstänka att något var lurt. Hade inte den gått sönder och blivit bortslängd för flera år sedan? Vad hände med hans åskvigg?
Plötsligt stod det "Åskvigg" på kvastskaftet istället för "Nimbus 2000", sen var det inte konstigare än så.
Fast Åskviggen var väl också borta egentligen, eller? Harry slängde ner kvasten på golvet, som nu hade blivit hel, och flyttade sig närmare Draco.
"Varför skriver du inte till mig oftare? Jag saknar ju dig."
Draco flyttade sig några centimeter ifrån Harry. "Du har en flickvän, Harry. Du älskar henne. Vad är jag jämfört med henne? Du vet hur mycket vi har hatat varandra förut, det gör vi fortfarande."
Men Harry skakade på huvudet.
"Du är allt jämfört med henne. Jag vet att vi haft det svårt de senaste åren, och ännu svårare de senaste månaderna. Men du finns här", han höll ena handen mot bröstkorgen, "på ett sätt som Ginny inte gör. Av någon anledning så känner jag inte för henne på samma sätt som jag gör för dig. Det är liksom… annorlunda."
"Det är för att du är gay." sa bara Draco enkelt.
"Gay?" viskade Harry när han vaknat upp och nu låg i sängen i Percys gamla rum.
Harry berättade för familjen att han var tvungen att vara ifred i några dagar, men att han skulle komma tillbaka innan nyår.
"Är du säker på det nu, Harry?" frågade mr Weasley.
"Det finns ingen som kan skada mig längre." svarade Harry med packningen på ryggen. Han tog bara med sig lite extra kläder och böcker från skolan. Han kunde lika gärna plugga lite. "Och Krake kommer ta hand om mig." sa han vänt mot mrs Weasley. "Han gillar att laga mat åt mig."
"Ta hand om dig, vännen." mrs Weasley kramade Harry och kysste honom på kinden. "Kom tillbaka sen."
"Vi ses, Harry." sa Ron och mr Weasley tryckte hans hand.
"Hoppas du kan lösa det." sa Ginny i en kram, men hon kysste honom inte.
"Det har inget med oss två att göra." log Harry och kysste henne. "Det är bara mig." han kände hur lögnen sved i hans hals.
"Vill du inte att jag ska följa med dig? Jag ska ändå inte vara på ministeriet förrän om en halvtimme." sa mr Weasley.
"Det behövs inte. Då ses vi om några dagar!" Harry log stort och öppnade dörren, sedan gick han mot grinden och transfererade sig till Grimmaldiplan.
Alfen sprang till hallen när han hörde dörren öppnas. "Åh, mr Potter, vad trevligt att ni ville besöka ert hus igen. Kan jag hjälpa med något?" sa han med mörk och hes röst.
"Jag ska stanna några dagar." svarade Harry och gick in mot köket.
"Självklart, mr Harry Potter!" alfen sken upp. "Jag sätter genast igång med städningen. Ni kan stanna i Sirius Blacks gamla sovrum."
"Tack, Krake."
"Vill ni ha något att äta eller dricka?"
"Gärna ett glas pumpasaft."
"Genast, herrn." Krake bugade sig och ställde ett glas med kall pumpasaft på köksbordet innan han satte igång att städa i Sirius gamla rum och bädda sängen i rena sängkläder.
Den första dagen spenderade Harry bara i sängen, likaså den andra.
Krake tog in mat på rummet till honom, men han åt inte mycket av den.
Den tredje dagen på morgonen gick Harry ner för trapporna och såg att hela huset var rent och snyggt. Det fanns inget damm eller några spindelvävar så långt Harry kunde se.
"Du har gjort det fint här." sa Harry när han kom in i köket och såg Krake göra i ordning kaffe. "Jag ska sitta här och äta frukost idag."
"Så trevligt att se er ur sängen, mr Potter. Mår ni bättre idag?"
"Sådär." mumlade Harry och fick en kopp med kaffe. "Har tidningen kommit?"
"Ja, sir, tillsammans med ett brev från miss Hermione Granger."
Alfen lade tidningen och brevet framför Harry, han öppnade Hermiones brev.
Hej Harry,
Jag hörde att du farit till Blacks gamla hus på Grimmaldiplan.
Mår du inte bra? Vill du att jag ska komma över?
Ginny berättade att hon var orolig för dig. Det är vi alla, Harry, och vi kommer att stötta dig till hundra procent.
Vi ses imorgon hemma hos familjen Weasley. Ron sa att du åtminstone skulle fira nyår där. Annars ses vi på skolan efter jullovet.
Ta hand om dig, Harry, vi är alla på din sida.
Många kramar
Hermione
Harry förstod att de oroade sig. Han hade aldrig åkt ifrån kråkboet på eget bevåg förut, eftersom det alltid hade varit som ett hem för honom. Han förstod att han skulle bli tvungen att fara tillbaka snart, för att visa dem att de inte behövde oroa sig mer. Han skulle bli tvungen att sätta upp en fasad.
Hermione,
Jag mår fint. Säkert. Jag ville bara stanna här för att fixa till huset, jag ska ju trots allt flytta hit efter skolåret.
Jag lovade mrs Weasley att jag skulle komma tillbaka till nyår, så självklart syns vi där.
Harry
Han bestämde sig för att fara tillbaka redan på eftermiddagen, det fanns inget att smita ifrån längre.
Det var nästa termin Harry oroade sig över mest.
Annons
Part of an album
Camera info
Camera HTC Desire S
Focal length 4 mm
ISO 211
Visa toppen
Show footer