December
Show more 
Monday 21 January 2013 photo 18/20
|
Change
(I dina drömmar)
Kapitel 10 - Avund
Lucius Malfoy skulle egentligen sitta i Azkaban på livstid, men de hade kommit fram till att han inte var någon fara längre. Draco och hans mor fick ett brev hemskickat på nyårsmorgon där han berättade nyheten.
Narcissa fällde en tår av lycka när hon läst upp brevet för Draco.
"Din far kommer hem." sa hon lågt och log stort. "Äntligen kommer det bli som vanligt igen."
Draco visste att hans mor var den enda han kunde prata med, så han öppnade munnen.
"Mamma… vad skulle du säga om att jag inte gillar Pansy?"
"Din gamla flickvän? Ingenting, du kan ju alltid hitta en annan tjej. Du som är så stilig." hon klappade honom på axeln och gick förbi mot allrummet.
Draco följde bara efter.
Narcissa satte sig i en fåtölj nära brasan och öppnade sin bok hon höll på att läsa innan brevet kom. "Var du inte klar?"
"Nej, det är liksom, något mer…" han kände hur han blev nervös och drog handen genom håret. "Det är något jag vill berätta för dig, men du får absolut inte berätta något till far."
"Vad är det, sötnos?" frågade Narcissa oroligt.
"Jo… jag gillar inte Pansy."
"Ja?"
"Jag gillar egentligen inga flickor på Hogwarts…"
"Du slutar ändå där snart. Du kan träffa kvinnor på många andra ställen. Bara för att jag träffade din far där betyder det inte att du träffar din framtida fru i skolan."
"Men jag menar… Jag gillar inte tjejer… överhuvudtaget."
"Vad är det du försöker säga, Draco? Vad menar du med att du inte gillar tjejer överhuvudtaget?"
Draco såg på sin mor med sänkt huvud.
"Åh… Åh! Så du menar du… du gillar inte tjejer…" Draco nickade.
Narcissa stängde boken och lade den på bordet bredvid sig. Hon tog ett djupt andetag.
Draco, som började tycka att han aldrig skulle ha sagt något, kände hur ansiktet hettade.
"Älskling. Du vet att jag och din far älskar dig, eller hur? Du är arton år, och ung. Du kommer att hitta den rätte för dig. Oavsett om det är en man eller kvinna. Förstår du? Det var väldigt modigt av dig att berätta det här för mig."
"Så du bryr dig inte?"
"Självklart inte, sötnos! Du är fortfarande min son, oavsett vad." hon gick fram och kramade Draco. "Välkommen ut."
Kvällen efter var det fest i den stora balsalen i Malfoys herrgård. Lucius hade kommit hem och bjöd nästan hela ministeriet och grannarna runt om i området.
Han hade till och med hunnit hyra in folk som pyntat hela salen med nyårspynt och fixat fint överallt.
"Jag vet att det var med kort varsel, och det ursäktar jag för. Men jag fick just reda på att jag skulle få komma ut från det där stället, och jag tyckte att en nyårsfest inte skulle sitta helt fel." sa Lucius när han hälsade på sina gäster. "Varmt välkomna allihop, jag hoppas att kvällen kommer bli till er belåtenhet. Mat och dryck finner ni borta vid ingången."
Draco stod högst uppe på trappan inne i salen, som ledde till våningen över och föräldrarnas sovrum. Han ville inte delta i festligheterna, egentligen. Men han var glad över att hans far var hemma och var på sådant gott humör, och glad över att hans mor äntligen var lycklig, men mest av allt kände han sig lättad över att ha berättat sin hemlighet för sin mor. Hon hade lovat att inte säga något till sin man, hon tyckte att Draco skulle berätta det själv när han var redo.
Draco hade redan tagit några drinkar och kände sig avslappnad, men uttråkad.
Han gick ner för trapporna och genom salen (några kom fram och hälsade så han fick stanna flera gånger), sedan gick han genom den stora hallen med kristallkronan i taket och vidare mot allrummet där hans fars och hans egen uggla var.
Draco satte sig i baren med pergament och fjärderpenna, doppade pennan i bläckhornet och började sedan skriva på pappret.
Möt mig utanför mitt hus. Ta med dig manteln.
Draco
Skrev han bara.
"Ta det här brevet till Harry Potter, kråkboet, Weasleys hus." sa Draco och gav brevet till en av ugglorna och släppte ut den genom fönstret.
Han ville egentligen inte att de skulle mötas utanför hans hus, men Draco visste fortfarande inte hur man transfererade sig.
Hur lång tid skulle det ta för ugglan att komma fram? Hur långt bort bodde egentligen familjen Weasley?
Men Draco bestämde sig ändå för att gå ut genom grindarna och vänta. Han skulle vänta i en halvtimme, sen skulle han gå in igen. Det var väldigt kallt.
Klockan var nio när han hörde ett litet knall borta vid trädalén.
"Malfoy?" hörde han någon viska några meter bort.
"Vem annars?"
"Vad vill du nu? Hoppas det är viktigt, för jag vill inte att de ska upptäcka att jag är borta."
"Jag ville bara önska dig ett gott nytt år." sa Draco med händerna i fickorna. Han hade glömt handskarna inne i huset.
"Det kunde du inte skriva i brevet?" Potter drog bort manteln från ansiktet så de kunde se på varandra.
"Nej."
"Jaha. Ja, tack. Nu måste jag fara tillbaka."
"Vill du inte komma in en stund?" sa Draco lågt.
"In till ditt hus?"
"Vi har en fest, ser du. Men jag tyckte den var tråkig, så jag kommer ändå bara sitta på mitt rum hela kvällen."
"Jag vet verkligen inte vad du håller på med, men det är inte kul längre."
"Jag försöker inte vara rolig." Draco gick fram och ställde sig precis framför Harry. Han tog tag i manteln och ställde sig själv under den tillsammans med den mörkhårige mannen.
Nu när de stod så nära varandra kunde man se längdskillnaden mellan dem.
Draco såg ner på Potter. "Jag fryser, vill du följa med in?" han tryckte sig mot Potter och kunde känna hans hjärta slå hårt mellan dem.
Potter hann inte svara, för Draco hade böjt sig ner för att trycka sina läppar upprepade gånger mot Harrys hals.
Harry svalde. "En liten stund skulle inte skada."
För första gången på dagar kände sig Draco äntligen lugn och lycklig igen. Det måste vara Harrys närhet som gör det.
De låg under täcket i Dracos stora säng.
"Det här känns fortfarande overkligt. Men jag fattar inte att du lyckades lura in mig i det här."
"Det är inte så svårt att lura dig, Harry. Du är ganska blåögd."
"Tack för den." mumlade Potter. "Jag måste nog tillbaka."
"Kommer du och hälsar på innan skolan börjar?" frågade Draco och drog handen längs Harrys nakna rygg, han satt upp i sängen.
"Jag förstår inte hur jag skulle kunna låta bli. Men kan vi diskutera det här nu?"
"Det finns inget att diskutera." Draco vände sig på sidan, från Harry.
"Jag är otrogen mot min flickvän. Jag kan inte ha er båda, så därför måste jag veta hur du vill ha det."
Skulle han välja Draco framför Weasley, bara ifall Draco sa så?
"Så länge vi inte blandar in känslor i det här så är det inte otrohet."
"Du har nog rätt. Jag och Ginny har fortfarande inte… så ja, det är bara känslor det handlar om."
"Har inte du legat med din flickvän? Jag trodde ni varit ihop hur länge som helst."
"Hon är uppforstrad på det sättet. Inget före äktenskapet." sa Harry ganska avslappnat. Han verkade inte ha några problem med att prata om henne inför Draco.
"Vänta… innan mig, var du oskuld?"
"Ja." sa Potter enkelt.
"Wow, det trodde jag verkligen inte. Den berömde Harry Potter, inte fått ett skjut i hela sitt liv." skrattade Draco och förde händerna framför sig i luften som om han drog ut en osynlig tidningsrubrik.
"Nu försöker du vara rolig. Jag antar att det är en annan sak i Slytherins hem, va?"
"Ingen går säker där."
Potter reste sig och gick fram till de stora fönstren. Som vanligt var det mörkt ute, men himlen lystes upp ibland av några raketer som människor skjutit upp i förväg.
"Klockan är halv tio, jag tror att de har upptäckt att jag inte är kvar." mumlade Potter och vände sig mot sängen för att plocka upp sina kläder från golvet.
Draco följde Potter ner för trapporna. De sa adjö till varandra i hallen. Harry stod under osynlighetsmanteln, men Draco hittade ändå grenen på Harrys byxor och klämde åt.
"Var inte otrogen mot mig nu."
Potter stönade, både av smärta och av upphetsning. "Ifall jag är det, kommer det att vara ditt fel. Idiot."
"Spring till din flickvän."
Dörren öppnades och stängdes, sedan var Draco ensam.
Han hatade tanken på att Potter skulle hem till sin flickvän nu, han fick ont i huvudet av bara ordet. Men samtidigt vågade han inte berätta för Harry att han hade känslor för honom. Harry kanske inte ens hade känslor för Draco…
"Där är du Draco. Jag har letat efter dig."
Det var Lucius som kom ut i hallen. Han gick fram till Draco och lade sin hand på hans axel.
"Kom med här, jag skulle vilja presentera dig för någon." han förde Draco vidare in mot balsalen. "Det här är vår nya trolldomsminister, Harald Greengrass, och hans dotter Astoria."
Draco såg på flickan som stod bredvid ministern. Hon såg ut att vara något år yngre, Draco kände igen henne som flickan som fick Theodor Nott och Blaise Zabini att börja bråka.
"Mr Greengrass", sa Draco och tryckte ministerns hand, "Astoria."
"Ni känner nog varandra från skolan. Varför visar du inte henne runt i huset, Draco?" sa Lucius. "Jag och trolldomsministern har lite saker att diskutera."
"Kanske du skulle kunna visa mig ditt rum?" frågade Astoria med stora ögon och brett leende.
"Visst." suckade Draco. Men han försökte fortfarande hålla masken som rik och väluppfostrad. "Självklart."
De gick ut i hallen igen och vidare upp för trapporna. "Jag måste be dig att sluta försöka få i mig kärleksdryck också."
"Trevligt. Men jag är inte intresserad av dig på det sättet, Draco." de stannade ovanför trappan. "Du får göra vad du vill med mig."
"Jag är faktiskt inte alls intresserad av dig på det viset. Jag kan fortfarande vara en god värd och visa dig huset, men du kan inte få mig att se dig så."
Astoria stampade i golvet så att klänningen yrde, och morrade, så gick hon ner för trapporna till balsalen igen.
Dåså, nu kunde Draco gå in på sitt rum igen och spendera resten av nyårsafton ensam.
Han satt i fönstret igen med en kudde medan han tittade på fyrverkerierna som spelade högt uppe på himlen på tolvslaget.
"Ingen nyårskyss i år heller." suckade han.
Dagen efter packade Draco sina saker i kofferten, klockan elva gick tåget tillbaka till skolan.
Han hade hoppats på att Harry skulle dyka upp. Men det var nog lite onödigt, tänkte han så här i efterhand, eftersom de ända skulle träffas på skolan ikväll.
Han samtransfererade sig med sin mor till Kings Cross station där tåget väntade.
"Har du allt nu?" frågade hon och borstade av snö från Dracos axlar.
"Jag tror det. Annars får du skicka efter det."
"Självklart. Ja, dåså. Ha en bra termin nu, och skicka mycket brev. Berätta allt som händer på skolan. Jag menar, allt." tillade hon i en viskning och log.
Draco förstod att hon menade att han skulle berätta ifall han träffade en kille.
"Det ska jag. Vi hörs." han slängde upp bagaget på tåget och satte sig sedan i en kupé.
Fem minuter senare klev Goyle in, han hade inte heller gjort något transfereringsprov ännu.
Goyle babblade på lite om vad han gjort på lovet, sedan var det inget mer med det.
Tåget saktade in på Hogsmeadestationen när det mörknat ute och Draco och Goyle bar ut sina väskor och ställde sig vid kanten där vagnarna som drogs av testraler skulle komma.
"Jag har väntat på dig i en timme." viskade en röst i hans öra. Och innan Draco hann reagera blev han transfererad därifrån. "Det går inte att transferera sig hela vägen till skolan, kom."
En osynlig hand drog Draco mot den förbjudna skogen.
"Mina väskor…" mumlade Draco, men han blev upptryckt mot ett träd och Harry drog av sig manteln.
"Vi får tid för dem senare." sa Harry och började kyssa Draco på halsen. "Jag har längtat efter dig."
Draco och Harry spenderade nästan varje kväll med varandra. I början var det svårt då de inte visste var de skulle hålla hus utan att bli upptäckta, och efter att Draco hade ratat den spökande stugan visade Harry honom till sitt eget hus på Grimmaldiplan.
"Har du ett eget hus?" sa Draco när de klivit över tröskeln. "Äger du det här, helt själv?"
"Jag fick det av min gudfar för tre år sen, men jag har inte kunnat bo här medan Voldemort fortfarande var i farten, det var alldeles för farligt.
"Har du en gudfar? Jag trodde du bodde hos några mugglare i hela din uppväxt, och det här är inget mugglarhus.
"Han dog för tre år sedan, det var därför jag fick det. Och jag visste inte att jag hade en gudfar från början."
Harry började visa Draco runt. Draco stannade vid väggen i ett av rummen och tittade på en stor matta som hängde på den.
"Vänta lite… familjen Black? Bodde familjen Black här? Där är Sirius Black, den första mannen som rymde från Azkaban."
"Sirius var min gudfar." sa Harry och satte sig i soffan under släktträdet.
"Din gudfar var min mosters kusin."
"Jag vet allt om det där. Jag tror faktiskt att jag vet mer om din släkt än du gör."
"Tänk att vi alltid har varit så nära varandra, men ändå så långt ifrån. Sirius Black, en förrymd massmördare, Harry Potters gudfar. Och du umgicks med honom? Det finns nog lite mörker hos dig med, Harry."
"Han mördade aldrig, han var oskyldigt dömd."
"Visst, det säger de alla." sa Draco och började gå runt i rummet för att se sig omkring.
"Det är sant. Det var Peter Pettigrew, Slingersvans, som dödade alla de där mugglarna. Men Sirius fick skulden. Det trodde jag att du visste. Du hängde ju ihop med Slingersvans nästan hela förra året."
"Var det så det gick till?" Draco hade plockat upp en liten statyett och vände sig mot Harry.
"Det kan jag slå, hela min förmögenhet, vad om."
Klockan blev ett på natten innan de bestämde sig för att fara tillbaka till skolan igen. Den här kvällen hade Draco bara frågat Harry om hans liv. Han lyssnade väldigt intresserat och ville bara veta mer. Han trodde inte att det fanns så mycket att veta om Potter, och hur svårt han hade haft det.
Varför hade han hatat den här mannen från början? Var det avund…
För nu när han tänkte på det; vad fanns det att vara avundsjuk över?
Lucius Malfoy skulle egentligen sitta i Azkaban på livstid, men de hade kommit fram till att han inte var någon fara längre. Draco och hans mor fick ett brev hemskickat på nyårsmorgon där han berättade nyheten.
Narcissa fällde en tår av lycka när hon läst upp brevet för Draco.
"Din far kommer hem." sa hon lågt och log stort. "Äntligen kommer det bli som vanligt igen."
Draco visste att hans mor var den enda han kunde prata med, så han öppnade munnen.
"Mamma… vad skulle du säga om att jag inte gillar Pansy?"
"Din gamla flickvän? Ingenting, du kan ju alltid hitta en annan tjej. Du som är så stilig." hon klappade honom på axeln och gick förbi mot allrummet.
Draco följde bara efter.
Narcissa satte sig i en fåtölj nära brasan och öppnade sin bok hon höll på att läsa innan brevet kom. "Var du inte klar?"
"Nej, det är liksom, något mer…" han kände hur han blev nervös och drog handen genom håret. "Det är något jag vill berätta för dig, men du får absolut inte berätta något till far."
"Vad är det, sötnos?" frågade Narcissa oroligt.
"Jo… jag gillar inte Pansy."
"Ja?"
"Jag gillar egentligen inga flickor på Hogwarts…"
"Du slutar ändå där snart. Du kan träffa kvinnor på många andra ställen. Bara för att jag träffade din far där betyder det inte att du träffar din framtida fru i skolan."
"Men jag menar… Jag gillar inte tjejer… överhuvudtaget."
"Vad är det du försöker säga, Draco? Vad menar du med att du inte gillar tjejer överhuvudtaget?"
Draco såg på sin mor med sänkt huvud.
"Åh… Åh! Så du menar du… du gillar inte tjejer…" Draco nickade.
Narcissa stängde boken och lade den på bordet bredvid sig. Hon tog ett djupt andetag.
Draco, som började tycka att han aldrig skulle ha sagt något, kände hur ansiktet hettade.
"Älskling. Du vet att jag och din far älskar dig, eller hur? Du är arton år, och ung. Du kommer att hitta den rätte för dig. Oavsett om det är en man eller kvinna. Förstår du? Det var väldigt modigt av dig att berätta det här för mig."
"Så du bryr dig inte?"
"Självklart inte, sötnos! Du är fortfarande min son, oavsett vad." hon gick fram och kramade Draco. "Välkommen ut."
Kvällen efter var det fest i den stora balsalen i Malfoys herrgård. Lucius hade kommit hem och bjöd nästan hela ministeriet och grannarna runt om i området.
Han hade till och med hunnit hyra in folk som pyntat hela salen med nyårspynt och fixat fint överallt.
"Jag vet att det var med kort varsel, och det ursäktar jag för. Men jag fick just reda på att jag skulle få komma ut från det där stället, och jag tyckte att en nyårsfest inte skulle sitta helt fel." sa Lucius när han hälsade på sina gäster. "Varmt välkomna allihop, jag hoppas att kvällen kommer bli till er belåtenhet. Mat och dryck finner ni borta vid ingången."
Draco stod högst uppe på trappan inne i salen, som ledde till våningen över och föräldrarnas sovrum. Han ville inte delta i festligheterna, egentligen. Men han var glad över att hans far var hemma och var på sådant gott humör, och glad över att hans mor äntligen var lycklig, men mest av allt kände han sig lättad över att ha berättat sin hemlighet för sin mor. Hon hade lovat att inte säga något till sin man, hon tyckte att Draco skulle berätta det själv när han var redo.
Draco hade redan tagit några drinkar och kände sig avslappnad, men uttråkad.
Han gick ner för trapporna och genom salen (några kom fram och hälsade så han fick stanna flera gånger), sedan gick han genom den stora hallen med kristallkronan i taket och vidare mot allrummet där hans fars och hans egen uggla var.
Draco satte sig i baren med pergament och fjärderpenna, doppade pennan i bläckhornet och började sedan skriva på pappret.
Möt mig utanför mitt hus. Ta med dig manteln.
Draco
Skrev han bara.
"Ta det här brevet till Harry Potter, kråkboet, Weasleys hus." sa Draco och gav brevet till en av ugglorna och släppte ut den genom fönstret.
Han ville egentligen inte att de skulle mötas utanför hans hus, men Draco visste fortfarande inte hur man transfererade sig.
Hur lång tid skulle det ta för ugglan att komma fram? Hur långt bort bodde egentligen familjen Weasley?
Men Draco bestämde sig ändå för att gå ut genom grindarna och vänta. Han skulle vänta i en halvtimme, sen skulle han gå in igen. Det var väldigt kallt.
Klockan var nio när han hörde ett litet knall borta vid trädalén.
"Malfoy?" hörde han någon viska några meter bort.
"Vem annars?"
"Vad vill du nu? Hoppas det är viktigt, för jag vill inte att de ska upptäcka att jag är borta."
"Jag ville bara önska dig ett gott nytt år." sa Draco med händerna i fickorna. Han hade glömt handskarna inne i huset.
"Det kunde du inte skriva i brevet?" Potter drog bort manteln från ansiktet så de kunde se på varandra.
"Nej."
"Jaha. Ja, tack. Nu måste jag fara tillbaka."
"Vill du inte komma in en stund?" sa Draco lågt.
"In till ditt hus?"
"Vi har en fest, ser du. Men jag tyckte den var tråkig, så jag kommer ändå bara sitta på mitt rum hela kvällen."
"Jag vet verkligen inte vad du håller på med, men det är inte kul längre."
"Jag försöker inte vara rolig." Draco gick fram och ställde sig precis framför Harry. Han tog tag i manteln och ställde sig själv under den tillsammans med den mörkhårige mannen.
Nu när de stod så nära varandra kunde man se längdskillnaden mellan dem.
Draco såg ner på Potter. "Jag fryser, vill du följa med in?" han tryckte sig mot Potter och kunde känna hans hjärta slå hårt mellan dem.
Potter hann inte svara, för Draco hade böjt sig ner för att trycka sina läppar upprepade gånger mot Harrys hals.
Harry svalde. "En liten stund skulle inte skada."
För första gången på dagar kände sig Draco äntligen lugn och lycklig igen. Det måste vara Harrys närhet som gör det.
De låg under täcket i Dracos stora säng.
"Det här känns fortfarande overkligt. Men jag fattar inte att du lyckades lura in mig i det här."
"Det är inte så svårt att lura dig, Harry. Du är ganska blåögd."
"Tack för den." mumlade Potter. "Jag måste nog tillbaka."
"Kommer du och hälsar på innan skolan börjar?" frågade Draco och drog handen längs Harrys nakna rygg, han satt upp i sängen.
"Jag förstår inte hur jag skulle kunna låta bli. Men kan vi diskutera det här nu?"
"Det finns inget att diskutera." Draco vände sig på sidan, från Harry.
"Jag är otrogen mot min flickvän. Jag kan inte ha er båda, så därför måste jag veta hur du vill ha det."
Skulle han välja Draco framför Weasley, bara ifall Draco sa så?
"Så länge vi inte blandar in känslor i det här så är det inte otrohet."
"Du har nog rätt. Jag och Ginny har fortfarande inte… så ja, det är bara känslor det handlar om."
"Har inte du legat med din flickvän? Jag trodde ni varit ihop hur länge som helst."
"Hon är uppforstrad på det sättet. Inget före äktenskapet." sa Harry ganska avslappnat. Han verkade inte ha några problem med att prata om henne inför Draco.
"Vänta… innan mig, var du oskuld?"
"Ja." sa Potter enkelt.
"Wow, det trodde jag verkligen inte. Den berömde Harry Potter, inte fått ett skjut i hela sitt liv." skrattade Draco och förde händerna framför sig i luften som om han drog ut en osynlig tidningsrubrik.
"Nu försöker du vara rolig. Jag antar att det är en annan sak i Slytherins hem, va?"
"Ingen går säker där."
Potter reste sig och gick fram till de stora fönstren. Som vanligt var det mörkt ute, men himlen lystes upp ibland av några raketer som människor skjutit upp i förväg.
"Klockan är halv tio, jag tror att de har upptäckt att jag inte är kvar." mumlade Potter och vände sig mot sängen för att plocka upp sina kläder från golvet.
Draco följde Potter ner för trapporna. De sa adjö till varandra i hallen. Harry stod under osynlighetsmanteln, men Draco hittade ändå grenen på Harrys byxor och klämde åt.
"Var inte otrogen mot mig nu."
Potter stönade, både av smärta och av upphetsning. "Ifall jag är det, kommer det att vara ditt fel. Idiot."
"Spring till din flickvän."
Dörren öppnades och stängdes, sedan var Draco ensam.
Han hatade tanken på att Potter skulle hem till sin flickvän nu, han fick ont i huvudet av bara ordet. Men samtidigt vågade han inte berätta för Harry att han hade känslor för honom. Harry kanske inte ens hade känslor för Draco…
"Där är du Draco. Jag har letat efter dig."
Det var Lucius som kom ut i hallen. Han gick fram till Draco och lade sin hand på hans axel.
"Kom med här, jag skulle vilja presentera dig för någon." han förde Draco vidare in mot balsalen. "Det här är vår nya trolldomsminister, Harald Greengrass, och hans dotter Astoria."
Draco såg på flickan som stod bredvid ministern. Hon såg ut att vara något år yngre, Draco kände igen henne som flickan som fick Theodor Nott och Blaise Zabini att börja bråka.
"Mr Greengrass", sa Draco och tryckte ministerns hand, "Astoria."
"Ni känner nog varandra från skolan. Varför visar du inte henne runt i huset, Draco?" sa Lucius. "Jag och trolldomsministern har lite saker att diskutera."
"Kanske du skulle kunna visa mig ditt rum?" frågade Astoria med stora ögon och brett leende.
"Visst." suckade Draco. Men han försökte fortfarande hålla masken som rik och väluppfostrad. "Självklart."
De gick ut i hallen igen och vidare upp för trapporna. "Jag måste be dig att sluta försöka få i mig kärleksdryck också."
"Trevligt. Men jag är inte intresserad av dig på det sättet, Draco." de stannade ovanför trappan. "Du får göra vad du vill med mig."
"Jag är faktiskt inte alls intresserad av dig på det viset. Jag kan fortfarande vara en god värd och visa dig huset, men du kan inte få mig att se dig så."
Astoria stampade i golvet så att klänningen yrde, och morrade, så gick hon ner för trapporna till balsalen igen.
Dåså, nu kunde Draco gå in på sitt rum igen och spendera resten av nyårsafton ensam.
Han satt i fönstret igen med en kudde medan han tittade på fyrverkerierna som spelade högt uppe på himlen på tolvslaget.
"Ingen nyårskyss i år heller." suckade han.
Dagen efter packade Draco sina saker i kofferten, klockan elva gick tåget tillbaka till skolan.
Han hade hoppats på att Harry skulle dyka upp. Men det var nog lite onödigt, tänkte han så här i efterhand, eftersom de ända skulle träffas på skolan ikväll.
Han samtransfererade sig med sin mor till Kings Cross station där tåget väntade.
"Har du allt nu?" frågade hon och borstade av snö från Dracos axlar.
"Jag tror det. Annars får du skicka efter det."
"Självklart. Ja, dåså. Ha en bra termin nu, och skicka mycket brev. Berätta allt som händer på skolan. Jag menar, allt." tillade hon i en viskning och log.
Draco förstod att hon menade att han skulle berätta ifall han träffade en kille.
"Det ska jag. Vi hörs." han slängde upp bagaget på tåget och satte sig sedan i en kupé.
Fem minuter senare klev Goyle in, han hade inte heller gjort något transfereringsprov ännu.
Goyle babblade på lite om vad han gjort på lovet, sedan var det inget mer med det.
Tåget saktade in på Hogsmeadestationen när det mörknat ute och Draco och Goyle bar ut sina väskor och ställde sig vid kanten där vagnarna som drogs av testraler skulle komma.
"Jag har väntat på dig i en timme." viskade en röst i hans öra. Och innan Draco hann reagera blev han transfererad därifrån. "Det går inte att transferera sig hela vägen till skolan, kom."
En osynlig hand drog Draco mot den förbjudna skogen.
"Mina väskor…" mumlade Draco, men han blev upptryckt mot ett träd och Harry drog av sig manteln.
"Vi får tid för dem senare." sa Harry och började kyssa Draco på halsen. "Jag har längtat efter dig."
Draco och Harry spenderade nästan varje kväll med varandra. I början var det svårt då de inte visste var de skulle hålla hus utan att bli upptäckta, och efter att Draco hade ratat den spökande stugan visade Harry honom till sitt eget hus på Grimmaldiplan.
"Har du ett eget hus?" sa Draco när de klivit över tröskeln. "Äger du det här, helt själv?"
"Jag fick det av min gudfar för tre år sen, men jag har inte kunnat bo här medan Voldemort fortfarande var i farten, det var alldeles för farligt.
"Har du en gudfar? Jag trodde du bodde hos några mugglare i hela din uppväxt, och det här är inget mugglarhus.
"Han dog för tre år sedan, det var därför jag fick det. Och jag visste inte att jag hade en gudfar från början."
Harry började visa Draco runt. Draco stannade vid väggen i ett av rummen och tittade på en stor matta som hängde på den.
"Vänta lite… familjen Black? Bodde familjen Black här? Där är Sirius Black, den första mannen som rymde från Azkaban."
"Sirius var min gudfar." sa Harry och satte sig i soffan under släktträdet.
"Din gudfar var min mosters kusin."
"Jag vet allt om det där. Jag tror faktiskt att jag vet mer om din släkt än du gör."
"Tänk att vi alltid har varit så nära varandra, men ändå så långt ifrån. Sirius Black, en förrymd massmördare, Harry Potters gudfar. Och du umgicks med honom? Det finns nog lite mörker hos dig med, Harry."
"Han mördade aldrig, han var oskyldigt dömd."
"Visst, det säger de alla." sa Draco och började gå runt i rummet för att se sig omkring.
"Det är sant. Det var Peter Pettigrew, Slingersvans, som dödade alla de där mugglarna. Men Sirius fick skulden. Det trodde jag att du visste. Du hängde ju ihop med Slingersvans nästan hela förra året."
"Var det så det gick till?" Draco hade plockat upp en liten statyett och vände sig mot Harry.
"Det kan jag slå, hela min förmögenhet, vad om."
Klockan blev ett på natten innan de bestämde sig för att fara tillbaka till skolan igen. Den här kvällen hade Draco bara frågat Harry om hans liv. Han lyssnade väldigt intresserat och ville bara veta mer. Han trodde inte att det fanns så mycket att veta om Potter, och hur svårt han hade haft det.
Varför hade han hatat den här mannen från början? Var det avund…
För nu när han tänkte på det; vad fanns det att vara avundsjuk över?
Annons
Recent visitors
Photos from visitors
Visa toppen
Show footer