29 October 2007
Att skriva för film
Jag funderar på karaktären. Hur skulle jag gestalta karaktären? Någon varnade för platthet. Jag tänkte genast: om man lyckas lyfta fram den komplexa människan undviker man ju genast plattheten. Det borde inte vara så svårt. En människas feghet innebär inte som naturlig följd att han/hon inte kan uträtta storverk. En människas storhet innerbär inte nödvändigtvis att han/hon inte begår misstag. It's as simpel as that. Jag hoppas bara att jag inte fastnar i det traditionella: mesen som räddar världen, tuffingen som mjuknar... Nä, vore egentligen grymt att skapa en karaktär som känns platt, slät... för omväxlings skull.
Just för att människor förväntar sig karaktärsutveckling under filmens gång. Jag kan lyckas skapa en karaktär som inte utvecklas och lyckas med det, eftersom han/hon faktiskt är människa och människan i sig är komplex. Åtminstone stämmer det in på majoriteten av världens befolkning... Lyfta fram de olika karaktärsdragen genom att placera karaktären i specifika situationer/miljöer som kommer att framkalla reaktion av något slag hos den omnämnde.
Och nu, över till någonting helt annat.
Ichabod Crane!
Är han inte fantastisk i rollen, Deppan? Fjollig och alldeles underbar. En aning... fin i kanten. Jag minns en scen. the headless horseman tampas med Ichabod i skogen, och det går i en jävla fart. Crane rullar runt på taket på vagnen som dras av hästar. Och ger ifrån sig ett grymt upphetsande ljud där han ligger, nära på att bli syltad. När jag var yngre satt jag framför tv:n tillsammans med en vän och spelade in just den frekvensen, för att föreviga det där underbara flämtet.
Vidare... Steve Buscemi. Fan vad han är grym. Och han ser så jävla vansinnig ut. Han är fanimej riktigt läcker.
Direct link:
http://dayviews.com/fannyandreasson/2007/10/29/