slagsmålskväll

 se här! här är jag!

nyligen hemkommen...

i fårösund händer det sjuka grejer! folk slåss eftersom de vägrar förstå varandra, min vän X blir utsparkad från klubben för att ägaren är barnslig och långsint.

jag är i alla fall nöjd ikväll.

jag hade verkligen velat skåda mer drama! men... det var någon lantlolla som hetsade upp sig för att hans "brorson" blev förolämpad... jag slet honom i jackan och var ganska allvarlig och tyckte att han skulle lägga av med sådant släkttrams, i stil med "din mamma" (och hela jävlA släkten blir tillkallad for god damn nothing!).

Tänk att sådant existerar!

Det slår mig att vi är svin, vi som betraktar. Vi ser oss själva som övermänniskor som blickar långt nedanför oss, mot de förtappade. Så föraktar vi dem, skrattar åt hur patetiska de är och gottar oss i våra insikter. Det är för jävla roligt! Det är sådana tillfällen av samförstånd som man älskar varandra för att man tillhör samma brupp. sådana djävulska skitstövlar vi är! grupp! menar jag!

jag är även svinaktig på ett annat vis. det händer nämligen inte så mycket saker här, och när små intriger infinner sig är man snabb som fan på att snappa upp dem.

XX kallade en trög kille för "Junior". Den tröga killen blev så jävla arg och det var så jävla roligt, och det var så jävla onödigt av XX att säga en sådan sak; han visste ju att killen var trög och att han skulle tända till på en sådan sak... han kanske också ville känna på intrigerna... en sådan fuling, min vän XX! ;)

jag tog en rökpaus. jag är oupskattad. fan, måste jag komma på någon jävligt bra förklaring nu till varför jag gör som jag gör... just nu är jag en aning drucken och tänker att det kommer att lösa sig, men jag vet ju att det inte är så enkelt. och jag hade inte en tanke på det när det väl skedde, inte en endaste tanke. underliggande var kanske att jag trodde att det skulle sjunka till botten, och stanna där. jag är fan inte oskyldig, jippie! (utropade hon med eftertryck).

jag funderar på vilken känsla jag borde gå till sängs med. skulden eller ... fan, var det så jävla uppenbart för omgivningen? har jag blivit lurad? neheheheej!

ah. låt mig ta mig en funderare

FÖREGÅENDE TEXT SKREVS VID 03.30 TIDEN IDAG.
FÖLJANDE TEXT PÅBÖRJAS KL. 22.54

Jag är så lycklig. Jag mår så jävla bra. Tog en sväng till stallet och vi börjar förstå oss på varandra nu. Det fungerar! Det är så att man längtar till nästa gång.
Den sista människan jag talade med innan jag hamnade här var Johan. Vi skrattade åt gårdagen. Fy fan vad vi hade trevligt.

---

Fan vad jag gillar mina människor!

---

Läste om förälskelsen. Jag måste onekligen har befunnit mig i ett underligt tillstånd. Jag minns att det var en sanning då, men inte längre. Det är lustigt :)