Här kommer en liten Honey story, för jag är stolt över tjejen!

Jag red Honey första gången efter sommarlovet 2013 :D
jag hade redan bestämt mig för att gilla henne, då jag INTE hört speciellt mycket trevligt om henne xD och ja.. det är en speciell brud kan jag lova. Första gången jag red henne, var hon hyffsat genomriden av brittis dagen innan, så jag tänkte "men det här var ju inte så farligt" MEEEN.. nästa gång var inte riktigt lika kul xD för då kom henne jäävla humör fram! Jag bestämde mig ändå för att tycka om henne, och började rida henne på lördagar, samt nästan varenda lektion. Första månaderna var hon så fin och rolig att jobba med! Visst, hon en dålig dag kunde man bara tacka för sig, men när hon väl ville, gav hon en så himla fin känsla.

I slutet av året började hon dock tröttna på att vara lektionshäst tror jag. Det gick inte att rida henne bland andra hästar och värst var under lektion när man hade en uppgift att träna på. Hästen tog verkligen inget stöd på bettet, gick inte fram för varken skänklar eller spö. Man hade nästan kunnat backa runt en hel lektion om man ville. Hon fick också den lilla ovanan att vilja dra igång de andra hästarna, men hon lyckades aldrig speciellt bra med örs pållar xD ett tag var jag näästan, men bara nästan osäker på om jag skulle ha kvar henne! Mest för att hon skulle få lördagen fri, men i och för sig skulle säkert någon annan börjat rida henne, så vi fortsatte jobba, ensamma i lilla ridhuset, tills det faktiskt började gå framåt för oss! Longering, lite lek från marken och att ha bommar i ridhuset gjorde faktiskt saken ganska mycket bättre! Lördagarna var underbara, men direkt när det var dags för lektion, ville man bara sitta av, åka hem och gömma sig under täcket!

När jag dessutom märkte att hon inte längre kom frivilligt när man skulle tränsa och vägrade öppna munnen, blev jag helt säker på att hon har ont i munnen. Ska fortsätta tjata tills de kollar upp hennes tänder! Vi märkte också att det är NÅGON som spänner upp hennes sidostycken så mycket nackstycket inte går att dra över huvudet på hästen! Vi vuxna spänner ner bettet, men nästa gång man kommer, sitter det lika hårt igen! Även jag hade blivit tokig om jag gick lektion med bettet i hjärnan! Nu förtiden rider jag alltid med bettet ganska löst och nosgrimman knäppt i yttersta hålet. Hon går mycket mer avslappnat på det och jag behöver inte ha dåligt samvete över hennes stackars mun!

Sista torsdagen denna terminen åkte jag till stallet ganska tidigt och tittade på lektionen innan. Honey hade fått på sig en halsförlängare, vilket gör att hon blir ganska dampig när hon inte får som hon vill. Hon bockade, studsade och försökte komma loss. Det finns verkligen inga gränser på hennes envishet! Vill hon inte, då SKA hon inte!

Den lektionen bestämde jag mig för att rida med graman för att se om det kunde hjälpa henne att hålla fokus på mig och inget annat. Och jag är så jääävla glad att jag tog det beslutet, trots att jag själv inte är en gramanmänniska, samt att örs nog aldrig ridit en häst med graman XD fick även en hel del dumma kommentarer, men det var det värt! När Honey märkte att det inte gick att resa sig varje gång hon tyckte det var jobbigt, så släppte liksom alla hinder. Hon gick verkligen att rida, som en "normal häst".. eller ja.. kan säga att de unghästar jag ridit är lättare att förstå sig på än Honey xD

Detta jullovet har jag faktiskt blivit positivt överraskad av fina lilla hästen! I slutet av alla pass kan hon verkligen gå avslappnat, frustar lite smått, och trampar på framåt så mycket hennes små klena bakben orkar xD hon har dock en tendens att bli ganska lång i den låga formen, vilket man inte riktigt kan samla upp, utan att hela energin dör. Men för tillfället känns detta bättre, än att hon ska gå högrest, spänna nacken, ryggen och trippa på stället. Det får bli vårt nästa mål på denna upp och ner:iga resan.

Min fina lilla älskling <3

Annons

The photo has no tags

January 2017