Wednesday 4 May 2011 photo 2/3
|
Att veta vad man vill, men inte kan göra något.
Och känslan jag har är obeskrivlig.
Det enda jag vill är att komma tillbaka till skåne, finns ingen annan plats på denna planet som jag hellre vill vara på, skåne is everything, everything i need.
Stockholm är skit med bara fjortisar o killar som kallar hästar för hamburgare, Skåne är det äkta stället o man kan rida, det är bara åkrar överallt o hur jävla underbart som helst. Och Edison, det är där han finns.
Hästen jag blivit helt förälskad i, jag tänker inte på att han är triangelmärkt o inte får jobbar FÖR hårt, det viktiga är att man har kul och det har jag med honom. Och såklart kan jag inte glömma min syrra, som jag också saknar.
Jag har funderat på att flytta dit o min syrra Kaisa har hittat ett bra gymnasium, men det kan bli svårt, o mina föräldrar klarar nog inte det..
Men att ha den känslan att man längtar till något man nästan aldrig får uppleva, det är så otroligt.
Att sitta o gråta för att man saknar en häst som finns, en bit bort. Det är sjukt jobbigt.. svårt att beskriva känslan med ord.
Men hade Edison stått på ridskolan så hade jag inte känt så för honom, tror jag. Det är att min syrra äger honom, och det är så jävla bäst.
Och min syrra FÅR inte flytta, då köper jag honom.
Jag måste få träffa honom, i sommar, sen.. åh jag vill till Edison nu!
Han är helt underbar, ni förstår inte. Men det är bara jag som har den känslan, nej men jag vill att det ska vara så.
Och Malibu, alltså jag känner inte honom direkt, men nästa år får jag rida honom, om ETT år. Men att jag får rida Edison varje gång jag kommer ner till skåne, det är helt underbart. Funderar nästan på att stanna hela sommaren, fyfan vad underbart, slippa en massa idioter här i Tyresö, Stockholm.
Varför kunde jag inte bara övertyga mina föräldrar? då skulle allt vara toppen, jo jag kan förstå att kaisa vill ha kvar edison, men bara jag kan få en häst eller bara flytta till skåne o få rida edison, det vill ju både jag och min syster.
Jag kan bara sitta o skriva o skriva hur länge som helst, känns som att jag vill övertyga någon om något,, men det går inte, eller jag vet inte ens vad jag vill göra. Dethär är bara en dröm, en dröm om att jag ska få som jag vill.
Det jag kan sammanfatta med vad jag känner är:
Jag älskar Skåne
Jag älskar min syrra
Jag älskar gården
Jag älskar Edison
Annons