April
Sunday 21 June 2009 photo 1/1
|
hur i helvete orkar ni? hur orkar ni sparka på den stackars lilla flicka som redan på marken ligger ned? hon som gråter så det känns som om blodet skulle spruta ur hennes ögon. Hur orkar ni sparka på henne, slita ur hennes hjärta, stampa på det och såra henne gång på gång? hur orkar ni?
Pappa, du var först. Varför kom du på bara sådär att du skulle avsky och hata mig så grymt mycket som du gjorde och fortfarande gör! varför utsattes just jag för allt ditt hat? varför kunde du inte älska migsom den jag var och som du en gång gjorde, din förstfödde dotter som försökte älska dig? hon som förstörde allt för dig, hon som gjorde ditt liv till helvete som dusa,Vad gjorde jag för att få förtjäna just min fars hat Gjorde jag något fel den dagen jag föddes, 14ock 1994? Idag, snart 15 år efter dagen , att ha plågat och tagit min barndom ifrån mig. Men det är inte bara du som verkar förneka min existens.
Sen kom min bäste vän, hon som svek mig så hemskt. Vi som hade det så roligt dom stunder vi var tillsammans och ändå valde hon att svika mig. vi som var som systrar och delade allt du bode tillo med hos mig fan sen hittade jag dig helt plötsligt på fel ställe, där hon svek mitt förtroende du var den enda jag kunna lita på så mycket sen slog det,
men det kunna jag ju inte.
Och sen kom Du, du svek mig mest av allt.
För innerst i mitt hjärta känner jag att sättet du svek mig på inte stämmer, det kan inte stämma. Jag känner det i mitt hjärta, som nu är i tusen bitar.Du fick mig att kämpa och inse hur stark jag var, Du fick mig att aldrig tappa hoppet. Du hjälpte mig både under dom svåra och lätta stunderna i livet. För mig var Du så mycket, och jag önskar Du hade velat fortsätta vara det. Jag kan fortfarande känna din hand som omfattar min för första gången och en tår rinner för min kind vid denna tanke. För för mig var Du allt. så mycket saker du planerade som vi skulle göra när du kom ut/hem igen, kommer aldig glömma helgen jag var i fjällen natten du friade till mig, Men jag höll iaf mitt löfte, - att aldrig släppa taget! för jag lovade Dig det av hela mitt hjärta såsom du lovade mig, jag lovar att jag älskar Dig.
Jag orkar inte mer ...
Jag tänker på Dig precis just nu, varenda minut,
såsom jag tänker på alla som vek, stampa på mig
och inte ser mig som en betydande människa.
Jag älskade & älskar en del av er fortfarande. Förlåt!
Pappa, du var först. Varför kom du på bara sådär att du skulle avsky och hata mig så grymt mycket som du gjorde och fortfarande gör! varför utsattes just jag för allt ditt hat? varför kunde du inte älska migsom den jag var och som du en gång gjorde, din förstfödde dotter som försökte älska dig? hon som förstörde allt för dig, hon som gjorde ditt liv till helvete som dusa,Vad gjorde jag för att få förtjäna just min fars hat Gjorde jag något fel den dagen jag föddes, 14ock 1994? Idag, snart 15 år efter dagen , att ha plågat och tagit min barndom ifrån mig. Men det är inte bara du som verkar förneka min existens.
Sen kom min bäste vän, hon som svek mig så hemskt. Vi som hade det så roligt dom stunder vi var tillsammans och ändå valde hon att svika mig. vi som var som systrar och delade allt du bode tillo med hos mig fan sen hittade jag dig helt plötsligt på fel ställe, där hon svek mitt förtroende du var den enda jag kunna lita på så mycket sen slog det,
men det kunna jag ju inte.
Och sen kom Du, du svek mig mest av allt.
För innerst i mitt hjärta känner jag att sättet du svek mig på inte stämmer, det kan inte stämma. Jag känner det i mitt hjärta, som nu är i tusen bitar.Du fick mig att kämpa och inse hur stark jag var, Du fick mig att aldrig tappa hoppet. Du hjälpte mig både under dom svåra och lätta stunderna i livet. För mig var Du så mycket, och jag önskar Du hade velat fortsätta vara det. Jag kan fortfarande känna din hand som omfattar min för första gången och en tår rinner för min kind vid denna tanke. För för mig var Du allt. så mycket saker du planerade som vi skulle göra när du kom ut/hem igen, kommer aldig glömma helgen jag var i fjällen natten du friade till mig, Men jag höll iaf mitt löfte, - att aldrig släppa taget! för jag lovade Dig det av hela mitt hjärta såsom du lovade mig, jag lovar att jag älskar Dig.
Jag orkar inte mer ...
Jag tänker på Dig precis just nu, varenda minut,
såsom jag tänker på alla som vek, stampa på mig
och inte ser mig som en betydande människa.
Jag älskade & älskar en del av er fortfarande. Förlåt!
Comment the photo
och du ska veta att jag alltid finns här för dig, och jag kommer alltid att ställa upp för dig. jag älskar dig gumman!<3
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/fannysaandra/383068474/
Visa toppen
Show footer