Sunday 17 June 2007 photo 4/7
|
Framåt halv 6 kände vi att det nog var dags att tänka på refrängen och klackarna togs på igen och någonting de inte alls var var lika sköna som de hade varit innan. Glada i hågen sa vi visst att vi hittade till spårvagnen och tack vare mitt oerhörda lokalsinne kom vi iaf nästan rätt. Men där upptäckte vi till vår fasa att det visst var en timma kvar till vagnen kände att det var dags att dyka upp. Det var då det slog oss Möjligheten att hälsa på farfar När vi ändå var i krokarna Vad vi däremot inte riktigt tänkte på var att det var ganska långt att gå. Och att titta på döda människor när man inte är riktigt helt nykter så blir man inte alls glad. Så chockade stod vi där och tänkte att detta var jättefint fast sämsta idén någonsin. Lite skräp rensades bort och sedan fortsatte vi vår promenix med lite tårar bakom ögonlocken för att titta på gubbens gamla hus på Skonertgatan
Annons