March
Wednesday 18 June 2008 photo 1/1
|
Kunde inte sova i natt så jag skrev en novell ist^^
Komentera gärna och säg vad du tycker: )
En tår faller ner från Jossans kind och landar på blocket som hon har i knät.
Hon håller på att skriva ett brev, det sista brev som hon någonsin kommer att skriva.
Hon snyftar till. Fan tänker hon, om livet bara kunde vara lite lättare. Hon snyftar till igen och tårarna börjar rinna ner för hennes kinder.
Nu var det dags. hon hade planerat det i 5 dagar. inget kunde gå fel, föräldrarna var bortresta och hennes bror var vid sin tjej. så det ver ingen hemma som kunde stoppa henne.
Hon reser sig från stolen som står på terassen och går in i huset. Hon går in i föräldrarnas sovrum och lägger brevet på sängen.
Hon ser på det vita kuvertet med ordet " Förlåt " skrivet på åvansidan.
Hon tar ett djupt andetag och går och hämtar nyckeln till sin pappas vapenskåp. Du borde ha gömt nyckeln på ett bättre ställe tänker hon.
Hon sätter nyckeln i låset och vrider om, tar tag i handtaget och drar upp den tunga dörren. det var ett tag sedan hon var här inne men allt ligger på sin plats.
Hon sträcker sig efter pistolen som ligger på översta hyllan.
från ett fack i dörren tar hon fram 2 skott som hon lägger i fickan på sina byxor. Hon lägger pistolen i innerfickan på sin jacka och drar till dragkädjan.
Hon trycker till den tunga dörren igen, vrider om nyckeln och lägger tillbaka den på sin plats.
På väg ut från huset ser hon sin katt som ligger och sover på en pall. hon går fram till honom och kliar honom bakom örat. Katten öppnar sina ögon och ser yrvaket på henne.
Det är lugnt, du kan sova vidare säger hon till katten som stänger sina ögon och somnar om på några sekunder.
När hon komnmer ut genom ytterdörren tar hon ett djupt andetag och ser upp på himlen. Det är ovanligt ljust och sjärnklart i kväll tänker hon.
Hon börjar gå bort mot hagen där hennes häst går. Efter några minuter är hon framme. Hon går in genom grinden och ropar på Silver som hennes häst heter.
det tar bara några sekunder innan hon hör ett gnäggande som kommer
från skogsdungen som ligger ungefär 40 meter bort.
Hon hör hur kvistar knäcks och snart så ser hon den svarta hästen komma gående sakta mot henne.
Hej gubben viskar hon och stryker sin älskling över pannan. han lägger huvudet i hennes famn och blundar. Allt är tyst och stilla, det enda som hörs är deras andetag.
Du är mitt allt viskar hon. redan från första gången jag såg dig visste jag att du var speciell.
Det är nu lite mer än 4 år sedan den dagen.
När jag för 2 veckor sedan fick reda på att din hälta som du har haft i lite mer än ett halvår inte gick att göra något åt och att det bara fanns en sak att göra, så rasade min värld samman.
Du hade varit den som alltid funnits där för mig när jag behövde tröst, du har aldrig svikit mig. Och jag tänker aldrig svika dig.
Jossan snyftade till och hon kännde hur tårarna brännde i ögonen. hon försökta hindra dom men det gick inte, dom började forsa ner för hennes kinder och hon begravde ansiktet i manen på sin älskling.
Efter ett tag när hon hade lugnat ner sig lite viskade hon till Silver, Kom gubben så går vi till vårat ställe vid dammen.
Hon fick går långsamt för att silver skulle hinna med. snart ska du få slippa ditt lidande viskade hon. När dom var framme vid dammen hade silver så ont i sina ben så han lade sig ner för att minska smärtan.
Josse satte sig alldeles intill honom och smekte honom i ansiktet. Du är det bästa som har hänt mig, inget i livet betyder lika mycket som du gör viskade hon med gråten i halsen. Hon tar sakta fram pistolen ur jackan och plockar fram de 2 skotten
Hon laddar pistolen med det ena skottet och tar ett djupt andetag.
Hon ser på silveroch sätter pistolen mot hans panna. han ser på henne med sina stora mörka ögon och det är något i hans blick som säger att han förstår vad som är på väg att hända. Du behöver inte va rädd älskling viskar hon. Vi ses snart igen.
Hon sluter ögonen och trycker av.
Hon hör ljudet av pistolen och en duns när silvers huvud slår mot marken.
Nu rinner tårarna värre än någonsin och josse laddar pistolen med det andra skottet.
Hon lägger sig tätt intill silver och sätter pistolen mot sin tinning och trycker av.
När ljudet från skottet har tonats bort hörs bara ett svagt susande från träden.
Nu är Jossan och silver tillsammans föralltid, galopperande över ängarna i de förevigt gröna ängars land.
Komentera gärna och säg vad du tycker: )
En tår faller ner från Jossans kind och landar på blocket som hon har i knät.
Hon håller på att skriva ett brev, det sista brev som hon någonsin kommer att skriva.
Hon snyftar till. Fan tänker hon, om livet bara kunde vara lite lättare. Hon snyftar till igen och tårarna börjar rinna ner för hennes kinder.
Nu var det dags. hon hade planerat det i 5 dagar. inget kunde gå fel, föräldrarna var bortresta och hennes bror var vid sin tjej. så det ver ingen hemma som kunde stoppa henne.
Hon reser sig från stolen som står på terassen och går in i huset. Hon går in i föräldrarnas sovrum och lägger brevet på sängen.
Hon ser på det vita kuvertet med ordet " Förlåt " skrivet på åvansidan.
Hon tar ett djupt andetag och går och hämtar nyckeln till sin pappas vapenskåp. Du borde ha gömt nyckeln på ett bättre ställe tänker hon.
Hon sätter nyckeln i låset och vrider om, tar tag i handtaget och drar upp den tunga dörren. det var ett tag sedan hon var här inne men allt ligger på sin plats.
Hon sträcker sig efter pistolen som ligger på översta hyllan.
från ett fack i dörren tar hon fram 2 skott som hon lägger i fickan på sina byxor. Hon lägger pistolen i innerfickan på sin jacka och drar till dragkädjan.
Hon trycker till den tunga dörren igen, vrider om nyckeln och lägger tillbaka den på sin plats.
På väg ut från huset ser hon sin katt som ligger och sover på en pall. hon går fram till honom och kliar honom bakom örat. Katten öppnar sina ögon och ser yrvaket på henne.
Det är lugnt, du kan sova vidare säger hon till katten som stänger sina ögon och somnar om på några sekunder.
När hon komnmer ut genom ytterdörren tar hon ett djupt andetag och ser upp på himlen. Det är ovanligt ljust och sjärnklart i kväll tänker hon.
Hon börjar gå bort mot hagen där hennes häst går. Efter några minuter är hon framme. Hon går in genom grinden och ropar på Silver som hennes häst heter.
det tar bara några sekunder innan hon hör ett gnäggande som kommer
från skogsdungen som ligger ungefär 40 meter bort.
Hon hör hur kvistar knäcks och snart så ser hon den svarta hästen komma gående sakta mot henne.
Hej gubben viskar hon och stryker sin älskling över pannan. han lägger huvudet i hennes famn och blundar. Allt är tyst och stilla, det enda som hörs är deras andetag.
Du är mitt allt viskar hon. redan från första gången jag såg dig visste jag att du var speciell.
Det är nu lite mer än 4 år sedan den dagen.
När jag för 2 veckor sedan fick reda på att din hälta som du har haft i lite mer än ett halvår inte gick att göra något åt och att det bara fanns en sak att göra, så rasade min värld samman.
Du hade varit den som alltid funnits där för mig när jag behövde tröst, du har aldrig svikit mig. Och jag tänker aldrig svika dig.
Jossan snyftade till och hon kännde hur tårarna brännde i ögonen. hon försökta hindra dom men det gick inte, dom började forsa ner för hennes kinder och hon begravde ansiktet i manen på sin älskling.
Efter ett tag när hon hade lugnat ner sig lite viskade hon till Silver, Kom gubben så går vi till vårat ställe vid dammen.
Hon fick går långsamt för att silver skulle hinna med. snart ska du få slippa ditt lidande viskade hon. När dom var framme vid dammen hade silver så ont i sina ben så han lade sig ner för att minska smärtan.
Josse satte sig alldeles intill honom och smekte honom i ansiktet. Du är det bästa som har hänt mig, inget i livet betyder lika mycket som du gör viskade hon med gråten i halsen. Hon tar sakta fram pistolen ur jackan och plockar fram de 2 skotten
Hon laddar pistolen med det ena skottet och tar ett djupt andetag.
Hon ser på silveroch sätter pistolen mot hans panna. han ser på henne med sina stora mörka ögon och det är något i hans blick som säger att han förstår vad som är på väg att hända. Du behöver inte va rädd älskling viskar hon. Vi ses snart igen.
Hon sluter ögonen och trycker av.
Hon hör ljudet av pistolen och en duns när silvers huvud slår mot marken.
Nu rinner tårarna värre än någonsin och josse laddar pistolen med det andra skottet.
Hon lägger sig tätt intill silver och sätter pistolen mot sin tinning och trycker av.
När ljudet från skottet har tonats bort hörs bara ett svagt susande från träden.
Nu är Jossan och silver tillsammans föralltid, galopperande över ängarna i de förevigt gröna ängars land.
19 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/feelslikehell/225507315/
Visa toppen
Show footer