September
Sunday 8 May 2011 photo 1/1
|
Jag älskar dig, Axel.
Den dagen vi med placerade brevid varandra så kände jag lycka.
här kunde det bli nått.
där satt vi varje lektion och snackade, ritade konstiga bilder och framförallt skrattade i flera veckor.
sen kom den dära dagen då allt blev underbart.
den dagen vi blev tillsammans.
jag hade aldrig känt en sådan lycka.
sen gick vi omkring där och va tillsammans i 2 månader.
i skolan hade vi det super mysigt och varje fredag va vi hos mig och hade sååå mysigt.
du gav mig hopp.
dagarna blev fantastiska.
kommer ihåg, en lördag när du saknade mig så mycket att du cyklade hem till mig för att få kyssa mig och krama mig.
det kallas kärlek.
du gjorde inget fel under de 2 månaderna..
sen hände något....
den dära måndagen där du va helt kall mot mig.
vi sa inget till varandra.
det enda jag fick va en puss innan du gick hem.
sen 2 timmar senare sa du att du ville göra slut.
hela min värld rasade.
jag mådde så sjukt dåligt i några dagar.
men sen så såg jag hopp.
hopp om en ljus framtid utan dig.
eller jag försökte tänka så.
funka det? njäe...
efter 2 veckor hände något.
vi fann varandra igen.
jag har nog aldrig varit så glad som jag blev då.
det kallas lycka.
nu har vi vatt tillsammans i 2 veckor (tekniskt sätt 2 månader och 2 veckor)
det känns dock inte som förr.
vi gör inte sånt vi gjorde förr.
det är mycket jag blir irriterad på, gång på gång.
men jag vet att det löser sig.
det enda som behövs nu är mod.
denna gången vill jag att det ska hålla länge. riktigt länge.
tillsammans kan vi fixa alla problem.
tillsammans kan vi hjälpa varandra.
tillsammans kan vi uppleva nya saker.
tillsammans är så vi trivs bäst.
och vi måste bara bevisa det nu. för oss.
helt ärligt, axel... jag älskar dig.
även fast det kanske inte alltid syns.
<3
nu jävlar kör vi så det ryker älskling <3
(misstolka inte..)
Den dagen vi med placerade brevid varandra så kände jag lycka.
här kunde det bli nått.
där satt vi varje lektion och snackade, ritade konstiga bilder och framförallt skrattade i flera veckor.
sen kom den dära dagen då allt blev underbart.
den dagen vi blev tillsammans.
jag hade aldrig känt en sådan lycka.
sen gick vi omkring där och va tillsammans i 2 månader.
i skolan hade vi det super mysigt och varje fredag va vi hos mig och hade sååå mysigt.
du gav mig hopp.
dagarna blev fantastiska.
kommer ihåg, en lördag när du saknade mig så mycket att du cyklade hem till mig för att få kyssa mig och krama mig.
det kallas kärlek.
du gjorde inget fel under de 2 månaderna..
sen hände något....
den dära måndagen där du va helt kall mot mig.
vi sa inget till varandra.
det enda jag fick va en puss innan du gick hem.
sen 2 timmar senare sa du att du ville göra slut.
hela min värld rasade.
jag mådde så sjukt dåligt i några dagar.
men sen så såg jag hopp.
hopp om en ljus framtid utan dig.
eller jag försökte tänka så.
funka det? njäe...
efter 2 veckor hände något.
vi fann varandra igen.
jag har nog aldrig varit så glad som jag blev då.
det kallas lycka.
nu har vi vatt tillsammans i 2 veckor (tekniskt sätt 2 månader och 2 veckor)
det känns dock inte som förr.
vi gör inte sånt vi gjorde förr.
det är mycket jag blir irriterad på, gång på gång.
men jag vet att det löser sig.
det enda som behövs nu är mod.
denna gången vill jag att det ska hålla länge. riktigt länge.
tillsammans kan vi fixa alla problem.
tillsammans kan vi hjälpa varandra.
tillsammans kan vi uppleva nya saker.
tillsammans är så vi trivs bäst.
och vi måste bara bevisa det nu. för oss.
helt ärligt, axel... jag älskar dig.
även fast det kanske inte alltid syns.
<3
nu jävlar kör vi så det ryker älskling <3
(misstolka inte..)
Directlink:
http://dayviews.com/feliciaaaaah/489476049/
Visa toppen
Show footer