May
Wednesday 2 May 2012 photo 1/6
|
Change
Miranda's del ett.
>>Miranda, Martin, kom ner, vi måste berätta en sak för er!<< skrek mamma från köket. Jag och Martin möttes i trappnedgången, och vi körde tävling om vem som kom ner först, han är 2 år äldre än mig, fast vi är fortfarande så barnsliga mot varann. >>Vad är det?<< frågade jag och log mot mamma. >>Jo.. det är en sak jag måste berätta..<< mammas leénde blev från glatt till sorgset >>ni vet ju att jag var hos doktorn för några dagar sen?<<. Vi kollade på henne och svarade >>Ja<< i kör, >>jo.. dom sa att jag hade en tumör.. bröstcancer..<< jag föll ner på knä och bara grät. Grät som det inte fanns något slut på tårarna. Mamma började också gråta, även pappa och Martin, vi satt ner på knä på golvet och kramade varandra. >>Kan dom lindra det?<< sa Martin tillslut med sorgsen röst. >>Det vet jag inte..<< sa mamma och munnen blev sne, pappa kramade om mig medans Martin och mamma krama om varann. Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag sprang upp och slog nummret till Alina för att jag visste att hon var den ända jag kunde prata med nu. En signal.. två signaler.. tre signaler.. >>Hej, det är Alina!<< >> hej alina, det är miranda.. du, har du tid att prata?<< frågade jag henne. >>visst.. vad är det?<< sa hon, jag svara >>mamma berättade just att hon hade bröstcancer! jag vet inte vad jag ska göra!<< det blev tyst i luren, >>hallå?<< jag hörde bara andningen, hon var säkert i chock, tillslut svarade hon >>ehh.. asså jag vet inte vad jag ska säga..<< jag hörde att hon redan var ledsen, >>hur är det med dig då?<< frågade jag, >>inget vidare..<< svara hon, samtalet slutade med att vi grät med varann i telefonen. Sedan la vi på och jag lade mig på sängen, imorgon var det söndag och jag skulle till mormor och morfar och hälsa på. Jag satte i hörlurarna och knappade in en spellista av lunga låtar, sedan började jag gråta igen, tänkte på allt som hänt idag, sedan somna jag.
*Beeep beep*. Jag vaknade av att alarmet tjöt, jag kollade på klockan, 08:50. Om 2 timmar skulle jag gå till mormor, jag gick och tog på mig ett par tighta svarta jeans, ett svartvitt randigt linne och top på lite puder och lite mascara. Satte upp mitt långa hår, som var ner till min midja, i en toffs och gick och åt frukost. På vägen ner såg jag mamma, sen kom jag ihåg.. vad hon berättade igår. Jag småsprang ner för trappan och kramade om henne. >>Men lilla gumman då<< sa mamma och log, >>jag har gjort frukost åt dig gumman<<. Jag kollade på bordet, ett glas oboy, ett hårdkokt ägg, en macka med ost och en liten choklad bit, det kändes som en riktig hotell-frukost, >> tack så mycket, kära mamma<< sa jag och hon bara log mot mig. Jag åt upp min frukost, kramade om mamma, ropade hejdå till pappa och bror min, och så började jag gå mot busshållsplatsen. klockan är 10:05, nu kommer bussen. Jag går på bussen och sätter mig och blickar ut genom fönstret, ser hus, hus och mer hus. Där är mormors hus, jag klickar på "stop" och väntar på att den ska stanna, sakta saktar den in. Jag stiger av och går mot mormor&morfars hus. Jag möts av Doffe (deras hund) som hoppas på mig så jag ramlar omkull, första gången jag skrattar på hela 2 dagar. >>Hej gumman!<< hör jag mormors röst från verandan. >>hej mormor, hur mår du?<< svarar jag och ler, >>jodå, det är bara bra, självdå?<< säger hon och kollar på mig, >>jodu, det är inte precis bra.. mamma har ju..<< mormor kollar konstigt på mig, >>vad har hon?<< säger hon och kollar oroligt på mig. >>hon.. hon.. hon-har-cancer!<< skriker jag och börjar gråta. >>s-s-skojar du m-med mig?<< säger hon och man ser hur hennes ögon tåras. >>NEJ JAG SKÄMTAR INTE, HERREGUD, JAG SKOJAR INTE, HON ÄR KANSKE DÖENDE<< säger jag och börjar gråta.
Annons
Visa toppen
Show footer