May
Tuesday 1 May 2012 photo 3/3
|
Change
Alina's del tre.
tisdag. det var redan tisdag. idag hade jag inte ätit på ungefär tre dagar, i början hade magen kurrat var tredje minut, men nu känner jag det inte ens. jag har redan börjat se lite resultat på vågen. Just nu väger jag 46 kilo. Och jag ska gå ner så mycket mer. 7 kg till, sen är jag på drömvikten. Jag reste mig upp ur sängen, gick fram till garderoben, plockade ur en lång stickad tröja, den var min favorit, ett par svarta jeans och en hög toffs. Jag tog på det vanliga sminket. Klockan var tio i tio, mitt andra psykolog möte började klockan halv elva. Jag gick ner och bestämmde mig för att äta frukost, för första gången på tre dagar! Jag gjorde i ordning en macka och åt den, även om jag hatade mat, så smakade mackan ytterst bra, och jag suktade bara efter mer mat. När klockan var kvart över tio så kom mamma ner och sa att vi skulle åka. Jag kollade ut på alla fula radhus medans jag åkte dit. "du vet väl att det är 3 årsedan din bror dog?" sa mamma. herrejävlar, det hade jag glömt. en sten la sig i mitt bröst. tre år sedan. "så där gumman, ha det så bra, pappa hämtar dig sen, ring när du är klar" sa mamma. jag nickade. "puss älskar dig" sa hon igen. Jag smällde igen bildörren, gick in i huset. Satte mig och vänta. "Heej Alina!!" sa Max när han kom in. "kom med" sa han. Så gick vi in till hans rum, han la handen på min rygg och visade mig in. "Så ?" sa han. "eh?" "berätta, vad har hänt det senaste" sa han. "eh, inget ungefär" svarade jag. "Har du ätit idag?" sa han och kollade ner på sitt anteckningsblock. "en macka" sa jag. han kollade upp och sa "men det är ju bra!" jag log. "mhm" sa jag då. "Skärt dig ?" frågade han. "nej. inte sen i Söndag's" sa jag till svars. Jag har aldrig pratat öppet om mina problem såhär, och jag måste erskänna det är så skönt att bara få prata ut om allting. "du, jag tycker vi ska sätta upp ett mål!" sa han. "du ska inte skära dig på hela veckan ut!" sa han. "det kommer jag inte kunna" svarade jag tyst. "jo det kan du, du klarar allt!" sa han. "okej, jag kan försöka" sa jag. "bra!, jag tror inte vi har så mycket mer att diskutera" sa han. jag instämmde. "så jag antar att du är klar!, vi ses på torsdag igen då!" sa han. jag nickade och var på väg ut. "du vänta" sa han. "du är väldigt söt idag, så så iväg nu" sa han. jag gick därifrån. sa nyss min psykolog att jag var söt, men usch. vaa. Jag gick därifrån. Jag slog pappa's nummer. "heeeej pappa, det är slut nu" sa jag. "Jag är redan där pinglan!" sa han. Jag la på. Gick ut, och han hade rätt, där stog han. Jag sprang lite mot bilen och hoppade in. Vi pratade inte något hela vägen. "SVÄNG IN HÄR!!!!" sa jag högt. "jag ska till Lukas" sa jag. "är han inte i skolan?" frågade Pappa. "nej han är hemma idag, sjuk" sa jag. pappa nickade förstående. Pappa släppte av mig utanför hans hus. "hejdå, älskar dig" sa jag. "älskar dig med prinsessan!" sa han. jag log.
Jag sprang upp för trappen, knackade på dörren. Han öppnade dörren. När han såg mig kramade han om mig direkt. "HAHAHHA kul att se dig med" sa jag skrattandes. Jag kom in till han och vi gick uppå hans rum. Han satte sig i sin säng, när han satt där såg han så himla fin ut. Asså jag vet inte vem jag gillar, eller hur jag känner för någon, hjärtat gör mig blind. Han startade tv;n. Han reste sig upp och gick fram mot mig. Han hade mörkbrunt hår som låg helt perfekt, han var lite längre än mig och han var verkligen fin. Han gick emot mig. han la sina händer på min midja, och drog mig närmre, och så kysste han mig. jag visste inte vad som pågick dom fem sekunderna kyssen varade. fem sekunder kändes som en evighet. Jag förstog ingenting. hjärnan slutade fungera liksom. hjärtat bultade snabbare. det slog tusen gånger mer slag än vad det gjort innan.
Annons
Visa toppen
Show footer