June
Saturday 7 February 2009 photo 1/11
|
7 orsaker att älska Melodifestivalen.
1. Artisterna.
Alltid är det någon som är favorit. Alltid är det någon som borde vinnainnan vi ens hört låten. Alltid är det någon som vi aldrig hört talasom. Alltid är det både nya och gamla stjärnor.
Men det är just den saliga blandningen av olika stilar och scenpersonligheter som får oss att bry oss lite extra.
År 2006 tog sig ett pudelrockband från ingenstans till finalen och komfyra. Samma år vann Carola, som inte ens behöver nämnas vid sittefternamn. Världarna kolliderade.
Det är just därför Melodifestivalen är så populär när det gällerartisterna. Här finns alltid något för någon. Och Melodifestivalenbjuder in hela Sverige.
2. Produktionen.
Det går inte att med ord beskriva hur fantastiskt braMelodifestivalen är producerad. Varje liten detalj putsas på i fleramånader innan den tar sin plats i TV'n. Allt är perfekt planerat ochjag ska inte ens gå in på hur många kloka huvuden det krävs. Scenen ärmakalös, kläderna är speciellt designade, ljuset är oslagbart.
Att vi i lilla Sverige lyckas producera ett TV-program som står sig i konkurrens med amerikansk TV-produktion är smått otroligt.
Jag menar... har ni sett hur SVT filmar alltihop? De kan få en balladatt explodera i TV-rutan bara genom att filma från vissa vinklar. Dekan lyfta en artist till oanade höjder med sin filmning av det hela.
Sitter man och ser på Melodifestivalen och bara tänker på hur de filmarså blir man faktiskt väldigt imponerad. Det är inte ofta man som svenskblir stolt över en tv-produktion.
3. Underhållningen.
Det går inte att komma ifrån att MF är ett av de roligasteprogrammen att titta på. Här kommer programledare och klär ut sig tillförra årets nakenchocksartist. Här ser man också Sveriges artistelitsitta och svetts över vad som kommer stå i ett guldigt kuvert. Det ärinte ofta man ser det.
4. Medias uppmärksamhet.
Några som tjänar mycket pengar påsina löpsedlar under februari och mars månad är kvällstidningarna. Ävenom vi alla döljer att vi ens bryr oss om Linda Bengtzings nya frisyr,måste vi ändå ha någonting att snacka om vid lunchbordet. Nämn någongång du inte har köpt en tidning som skriver om en känd artistsskandal. Visst har det lockat dig?
När det dessutom är mer än 8 olika artister varje vecka under 6 veckorsom är högaktuella i ett program som halva Sverige sitter och tittarpå... vad kan man förvänta sig? Klart att media älskarMelodifestivalen.
5. Sverige samlas.
Och som jag skrev ovan så sitter ju faktiskt halva Sverigesbefolkning och tittar på samma TV-program på lördagskvällarna. Om detnu är "bara" halva befolkningen. Det känns som att man sällan stöter pånågon som inte tittar på iallafall finalen.
Alla pratar om tävlingen. Alla har hört den där låten som borde gått vidare.
Till och med andra TV-kanaler som inte sänder själva tävlingen har detändå som huvudnyhet på söndagsmorgonarna. Det är för att i princip allabryr sig. Även om de inte erkänner det. Vem har inte hört; "Jagkollade inte i lördags men alltså, jag tycker nog att hon borde ha gåttvidare... eller ja, det verkade ju som att hon hade en bra låt liksom.Fast jag kollade inte. Nejnej. Eller jo, jag såg slutet."
6. Musiken.
Ja, ärligt talat. Låtarna i Melodifestivalen - både de det går braför och de det inte går så bra för - får vi höra i radion i ett årframåt non-stop. Artisterna blir nominerade till alla möjliga priseroch når framgång som de sällan skulle ha skådat om de inte hadedeltagit i MF. Ta ett exempel: "Cara Mia". Jag tror nog att mer ärhälften av alla medelålders män ute i Sverige kan både första versenoch refrängen utantill. Det går liksom inte att beskriva låtarnasgenomslagskraft när man sett dem på tv och läst om dem. Man skapar sigen relation till låtarna.
"Just det, det var den där låten som var med året då vi fick vårt första barn."
Och herregud... "Waterloo", någon?
Och sist men inte minst:
7. Klassikern som stavas Melodifestivalen.
Man sitter och är lika nervös framför tv-rutan under finalen som desom är i tv-rutan. När poängen ska delas ut och när den som vinner skaköra sin låt än en gång.
Så långt som alla svenskar kan minnas finns det nog ingen som inte harett minne av Melodifestivalen. Det har gått över 50 år sedan vi hadeden första tävlingen, och tänk egentligen så mycket den har utvecklats.
Och det är kanske därför vi alla tittar. Det är kanske därför vi lärvåra barn att titta. MF är något som många har tittat på hela sina livoch som de inte vill släppa. Det är ju någonting med Melodifestivalensom får oss att få en sån där mysig hemtrevlig känsla i magen. Manminns alla de där lördagarna på sportlovet som man suttit där ochhoppats att just sin favorit ska vinna.
Alltid är det någon som är favorit. Alltid är det någon som borde vinnainnan vi ens hört låten. Alltid är det någon som vi aldrig hört talasom. Alltid är det både nya och gamla stjärnor.
Men det är just den saliga blandningen av olika stilar och scenpersonligheter som får oss att bry oss lite extra.
År 2006 tog sig ett pudelrockband från ingenstans till finalen och komfyra. Samma år vann Carola, som inte ens behöver nämnas vid sittefternamn. Världarna kolliderade.
Det är just därför Melodifestivalen är så populär när det gällerartisterna. Här finns alltid något för någon. Och Melodifestivalenbjuder in hela Sverige.
Det går inte att med ord beskriva hur fantastiskt braMelodifestivalen är producerad. Varje liten detalj putsas på i fleramånader innan den tar sin plats i TV'n. Allt är perfekt planerat ochjag ska inte ens gå in på hur många kloka huvuden det krävs. Scenen ärmakalös, kläderna är speciellt designade, ljuset är oslagbart.
Att vi i lilla Sverige lyckas producera ett TV-program som står sig i konkurrens med amerikansk TV-produktion är smått otroligt.
Jag menar... har ni sett hur SVT filmar alltihop? De kan få en balladatt explodera i TV-rutan bara genom att filma från vissa vinklar. Dekan lyfta en artist till oanade höjder med sin filmning av det hela.
Sitter man och ser på Melodifestivalen och bara tänker på hur de filmarså blir man faktiskt väldigt imponerad. Det är inte ofta man som svenskblir stolt över en tv-produktion.
Det går inte att komma ifrån att MF är ett av de roligasteprogrammen att titta på. Här kommer programledare och klär ut sig tillförra årets nakenchocksartist. Här ser man också Sveriges artistelitsitta och svetts över vad som kommer stå i ett guldigt kuvert. Det ärinte ofta man ser det.
Några som tjänar mycket pengar påsina löpsedlar under februari och mars månad är kvällstidningarna. Ävenom vi alla döljer att vi ens bryr oss om Linda Bengtzings nya frisyr,måste vi ändå ha någonting att snacka om vid lunchbordet. Nämn någongång du inte har köpt en tidning som skriver om en känd artistsskandal. Visst har det lockat dig?
När det dessutom är mer än 8 olika artister varje vecka under 6 veckorsom är högaktuella i ett program som halva Sverige sitter och tittarpå... vad kan man förvänta sig? Klart att media älskarMelodifestivalen.
Och som jag skrev ovan så sitter ju faktiskt halva Sverigesbefolkning och tittar på samma TV-program på lördagskvällarna. Om detnu är "bara" halva befolkningen. Det känns som att man sällan stöter pånågon som inte tittar på iallafall finalen.
Alla pratar om tävlingen. Alla har hört den där låten som borde gått vidare.
Till och med andra TV-kanaler som inte sänder själva tävlingen har detändå som huvudnyhet på söndagsmorgonarna. Det är för att i princip allabryr sig. Även om de inte erkänner det. Vem har inte hört; "Jagkollade inte i lördags men alltså, jag tycker nog att hon borde ha gåttvidare... eller ja, det verkade ju som att hon hade en bra låt liksom.Fast jag kollade inte. Nejnej. Eller jo, jag såg slutet."
Ja, ärligt talat. Låtarna i Melodifestivalen - både de det går braför och de det inte går så bra för - får vi höra i radion i ett årframåt non-stop. Artisterna blir nominerade till alla möjliga priseroch når framgång som de sällan skulle ha skådat om de inte hadedeltagit i MF. Ta ett exempel: "Cara Mia". Jag tror nog att mer ärhälften av alla medelålders män ute i Sverige kan både första versenoch refrängen utantill. Det går liksom inte att beskriva låtarnasgenomslagskraft när man sett dem på tv och läst om dem. Man skapar sigen relation till låtarna.
"Just det, det var den där låten som var med året då vi fick vårt första barn."
Och herregud... "Waterloo", någon?
7. Klassikern som stavas Melodifestivalen.
Man sitter och är lika nervös framför tv-rutan under finalen som desom är i tv-rutan. När poängen ska delas ut och när den som vinner skaköra sin låt än en gång.
Så långt som alla svenskar kan minnas finns det nog ingen som inte harett minne av Melodifestivalen. Det har gått över 50 år sedan vi hadeden första tävlingen, och tänk egentligen så mycket den har utvecklats.
Och det är kanske därför vi alla tittar. Det är kanske därför vi lärvåra barn att titta. MF är något som många har tittat på hela sina livoch som de inte vill släppa. Det är ju någonting med Melodifestivalensom får oss att få en sån där mysig hemtrevlig känsla i magen. Manminns alla de där lördagarna på sportlovet som man suttit där ochhoppats att just sin favorit ska vinna.
Visa toppen
Show footer