July
Tuesday 31 August 2010 photo 1/1
|
Tomhet, ensamhet, eller vad ni nu vill kalla det för.
Det är precis så jag känner, samtidigt svag.
Känns som om jag befinner mig i ett litet, litet, trångat svart rum.
Rummer har verken dörrar eller fönster och rädslan tränger sig på i vart ända lilla hörn.
Vet ni?
Jag ä nog rädd att möta sanningen.
Jag vet att varenda lilla rörliga mänsklighet på denna jord sätter krav på sig och även jag.
Vet ni en sak?
Varför inte bara leva i nuet och ta det som det kommer?
Varför inte lita på den vän du har?
Nej just det, precis det jag menar..
Det går ju inte att säga någonting till den så kallade vännen du, du eller jag har?
Det sprids ju ut innan du hinner vända blicken om.
Det är just det som är problemet.
Det svarta tomma rummet fylls av panik.
Från den ena sidan till den andra.
Jo visst, jag trodde på skitsnack en gång i tiden, tillexempel på andra chanser och löften blandannat.
men jag vet att det inte fungerar så, iaf inte på mig.
Inte på någon annan heller.
Om det händer så kallas det bara tur att dom får uppleva det.
Jag vill bara säga en viktig sak som verkligen betyder någonting.
Det är att saker och ting förändras innan du hinner vända blicken till.
Det går alldeles för snabbt.
Väggarna i det tomma rummet bör byta färg, men den dystra och eviga tysnaden visar sig allt mer och mer.
Folk lovar, sedan sviker.
Men bygger upp självförtroendet och tror att allt är så jävla bra.
men lögnerna får en att rasa igen.
Har du någonsin kännt att du bara vill fortsätta sova och inte bli väckt, din dröm känns ju så verklig.
Men man vaknar tillslut.
Eller vi säger att du fått influensa och du vill verkligen bli frisk.
Du känner hur mycket du försöker uppskatta dagen för att bli frisk och leva vardagen som den kommer.
Bara att tänka sig in i det gör mig förvirrad.
Mitt svarta, trånga, tomma, dystra och tysta rum blir allt mindre och mindre och till sist slutar hjärtat att slå.
Paniken brast.
Nu vet ni hur ett helvete startar.
Mitt har precis börjat.
Vill bara säger er att det är ingenting jag vill minnas och det jag har framför mig får jag reda ut.
Blodet rusar i kroppen.
Paniken och det tomma svarta rummer kommer alltid vara där som en dåligt låda i din, din eller min korpp, tro mig!
Det är precis så jag känner, samtidigt svag.
Känns som om jag befinner mig i ett litet, litet, trångat svart rum.
Rummer har verken dörrar eller fönster och rädslan tränger sig på i vart ända lilla hörn.
Vet ni?
Jag ä nog rädd att möta sanningen.
Jag vet att varenda lilla rörliga mänsklighet på denna jord sätter krav på sig och även jag.
Vet ni en sak?
Varför inte bara leva i nuet och ta det som det kommer?
Varför inte lita på den vän du har?
Nej just det, precis det jag menar..
Det går ju inte att säga någonting till den så kallade vännen du, du eller jag har?
Det sprids ju ut innan du hinner vända blicken om.
Det är just det som är problemet.
Det svarta tomma rummet fylls av panik.
Från den ena sidan till den andra.
Jo visst, jag trodde på skitsnack en gång i tiden, tillexempel på andra chanser och löften blandannat.
men jag vet att det inte fungerar så, iaf inte på mig.
Inte på någon annan heller.
Om det händer så kallas det bara tur att dom får uppleva det.
Jag vill bara säga en viktig sak som verkligen betyder någonting.
Det är att saker och ting förändras innan du hinner vända blicken till.
Det går alldeles för snabbt.
Väggarna i det tomma rummet bör byta färg, men den dystra och eviga tysnaden visar sig allt mer och mer.
Folk lovar, sedan sviker.
Men bygger upp självförtroendet och tror att allt är så jävla bra.
men lögnerna får en att rasa igen.
Har du någonsin kännt att du bara vill fortsätta sova och inte bli väckt, din dröm känns ju så verklig.
Men man vaknar tillslut.
Eller vi säger att du fått influensa och du vill verkligen bli frisk.
Du känner hur mycket du försöker uppskatta dagen för att bli frisk och leva vardagen som den kommer.
Bara att tänka sig in i det gör mig förvirrad.
Mitt svarta, trånga, tomma, dystra och tysta rum blir allt mindre och mindre och till sist slutar hjärtat att slå.
Paniken brast.
Nu vet ni hur ett helvete startar.
Mitt har precis börjat.
Vill bara säger er att det är ingenting jag vill minnas och det jag har framför mig får jag reda ut.
Blodet rusar i kroppen.
Paniken och det tomma svarta rummer kommer alltid vara där som en dåligt låda i din, din eller min korpp, tro mig!
Annons
Comment the photo
Anonymous
Tue 31 Aug 2010 17:41
? <3
ffridaiisaksson
Tue 31 Aug 2010 15:39
amanda bästavän !
jag finns om de är något !
jag har alltid funnits vid din sida och kommer alltid att göra.
berätta hjärtat ? eller om jag redan vet om de så , är den personen en skit ett riktigt svin ! att göra så mot dig så många ggr är inte snällt , personen får ge sig att såra männskor !
jag älskar dig bästavän !
nu & för alltid ! <3
jag finns om de är något !
jag har alltid funnits vid din sida och kommer alltid att göra.
berätta hjärtat ? eller om jag redan vet om de så , är den personen en skit ett riktigt svin ! att göra så mot dig så många ggr är inte snällt , personen får ge sig att såra männskor !
jag älskar dig bästavän !
nu & för alltid ! <3
17 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/femtonmiinuter/470733199/
Visa toppen
Show footer