Monday 12 October 2009 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Måste ba skriva av mig om min värsta händelse som någonsin har hänt mig när jag har ridit(tror de e den värsta) de kan va lite stavfel o konstiga meningar då jag e lite yr i skallen fortfarande:S
Iaf så här började det, det kommer bli en lång text kan jag ju varna om redan, jag tänkte skritta ut en sväng på Mille då vi tävlade igår så kanske han hade lite träningsverk så ville ta det lite lugnt. Skrittar runt området det börjar bli ganska mörkt ute klockan var efter 6 ungefär. Sen när vi kommer till ängen tänkte jag att vi kan ju trava lite grann och känna hur han känns. Travar omkring försöker nöta in vårt tränande på halvhalter, så ba får han värsta spunket. Och ba nej jag vill inte stanna typ, så jag satte mig ner och drog till ordentligt så han fatta att man ba inte kan göra sådär, då helt plötsligt överreagera han och ställer sig rakt upp på bakbenen jag hinner tänka nu går han runt och landar på rygg. Jag flyger iaf bakåt landar på huvud när jag precis landad hinner jag även tänka, snart ramlar han på mig men jag ligger ändå kvar. När jag ramlade av fick Mille antagligen tillbaka balansen så han kommer ner på alla fyra igen.
Jag reser mig upp får värsta paniken och ba säger förlåt och massa saker till Mille, blev skit rädd att han skulle sträckt sig eller gjort nånting så han hade ont nånstans. Det va typ i en halv minut för sen känner jag hur ont det gjorde i huvudet jag lutar mig mot Mille och tänker andas djupt, tror jag tappa luften oxå, jag ska ba hitta andningen sen går vi hem. Sen ba drömmer jag allt som har hänt som värsta marddrömmen och när jag till slut vaknar ligger jag i gräset och inser snabbt att de jag just drömmde är vad som har hänt. Mille står iaf bredvid mig då men det tar ba några sekunder innan han börjar knalla iväg när han ser att jag reser på mig. Han lunkar först sakta iväg jag går efter då kom panikattack nr 2 då jag verkligen inser vad som hänt och jag blir ännu mer rädd när Mille inte ville stanna. Jag gick och tittade om han såg halt men de va han inte. När han kommer till en korsning så ist för att gå på vägen hem tänkte han ta genom skogen. Så han går ut mot skogen och travar iväg. Jag skriker och skriker men han lyssnar inte, han ba försvann. Jag springer över en tomt som jag vet att bokom de huset skulle jag kanske se honom. Men jag hinner aldrig bak dit förren jag ser honom springa i skogen upp mot polen. Jag går ut på vägen springer bort mot stigen som går till polen. Han står stilla men när jag kommer fram dit är han borta igen, jag förösker se spår men de var för mörkt för att se de. Jag hör hur han galopperar omkring i skogen jag öppnar grinden in till polområdet och ställer mig på en bänk för se ut över buskarna. Jag ser nått rör sig och hör nått, jag skriker hela tiden är i full panik, tårarana ba sprutar och jag kan säga att jag har brytit ihop totalt. Jag står stilla en stund för att lyssna en gång till då hör jag världens brak sen blev det tyst. Då gav jag upp jag springer ner mot vägen för att se om jag kunde hitta pappa. Jag ringde honom precis innan Mille sprang ut i skogen så han var på väg. Jag springer på vägen och hoppas hela tiden på att Mille ska komma ut där eller att han har sprungit genom skogen så pappa fått tag på honom och att han ska stå i stallet när jag kommer dit. Jag springer och gråter får knappt nån luft en bil kommer och jag ba ser bilder hur Mille skulle komma i full rulle ut på vägen framför en bil eller hur han har virrat bort sig helt och har sprungit ut mot sjön ist, där det är värst dyn som man ba sjunker ner i. Jag springer och springer ginar över våran äng, skriker på pappa, skriker på Becka men ingen svarar. Kommer in i stallet och det är tomt. Bryter ihop helt igen, går genom stallet och ser att grannen är där som har flyttat in sina islänningar hos oss. Jag ställer mig på våran uppfart och ba stortgråter. Hon kommer såklart fram och frågar vad som hänt osv. hon jobbar dessutom på sjukhus så hon förbjuder mig att gå iväg och leta igen efter att jag sakt att jag har svimmat o så. Så jag satte mig i stallet och grät. Då kommer pappa in men ingen häst har han med sig, han frågar vart han ska leta så går han iväg. Becka är oxå ute och letar och hon sitter på Dagge. Jag väntade i ungefär en kvart sen hör jag skor som klappar mot betong gången och där kommer pappa med en svettig flåsig Mille. Det första jag titta på om han stog på alla fyra benen, jag hade hur han skulle komma och hoppa på treben. Men han såg okej ut inga rivmärken eller nått. Jag tar av allt och går ut och longerar honom för att se att han är helt okej, fast alla säger åt mig att jag ska gå in och lägga mig. Envis som jag är så longerar jag honom och han är helt ohalt som tur var. Sen kunde jag slappna av lite grann. Så då va de ba att gå in och typ lägga sig i soffan.
Så har min kväll varit sitter med världens jävla huvudvärk, inte alls kul. och de blev en låång "bibel" det här, undra om de e nån som orkar läsa hela historien? Men så rädd som jag var har jag nog aldrig varit förut!!!!
Iaf så här började det, det kommer bli en lång text kan jag ju varna om redan, jag tänkte skritta ut en sväng på Mille då vi tävlade igår så kanske han hade lite träningsverk så ville ta det lite lugnt. Skrittar runt området det börjar bli ganska mörkt ute klockan var efter 6 ungefär. Sen när vi kommer till ängen tänkte jag att vi kan ju trava lite grann och känna hur han känns. Travar omkring försöker nöta in vårt tränande på halvhalter, så ba får han värsta spunket. Och ba nej jag vill inte stanna typ, så jag satte mig ner och drog till ordentligt så han fatta att man ba inte kan göra sådär, då helt plötsligt överreagera han och ställer sig rakt upp på bakbenen jag hinner tänka nu går han runt och landar på rygg. Jag flyger iaf bakåt landar på huvud när jag precis landad hinner jag även tänka, snart ramlar han på mig men jag ligger ändå kvar. När jag ramlade av fick Mille antagligen tillbaka balansen så han kommer ner på alla fyra igen.
Jag reser mig upp får värsta paniken och ba säger förlåt och massa saker till Mille, blev skit rädd att han skulle sträckt sig eller gjort nånting så han hade ont nånstans. Det va typ i en halv minut för sen känner jag hur ont det gjorde i huvudet jag lutar mig mot Mille och tänker andas djupt, tror jag tappa luften oxå, jag ska ba hitta andningen sen går vi hem. Sen ba drömmer jag allt som har hänt som värsta marddrömmen och när jag till slut vaknar ligger jag i gräset och inser snabbt att de jag just drömmde är vad som har hänt. Mille står iaf bredvid mig då men det tar ba några sekunder innan han börjar knalla iväg när han ser att jag reser på mig. Han lunkar först sakta iväg jag går efter då kom panikattack nr 2 då jag verkligen inser vad som hänt och jag blir ännu mer rädd när Mille inte ville stanna. Jag gick och tittade om han såg halt men de va han inte. När han kommer till en korsning så ist för att gå på vägen hem tänkte han ta genom skogen. Så han går ut mot skogen och travar iväg. Jag skriker och skriker men han lyssnar inte, han ba försvann. Jag springer över en tomt som jag vet att bokom de huset skulle jag kanske se honom. Men jag hinner aldrig bak dit förren jag ser honom springa i skogen upp mot polen. Jag går ut på vägen springer bort mot stigen som går till polen. Han står stilla men när jag kommer fram dit är han borta igen, jag förösker se spår men de var för mörkt för att se de. Jag hör hur han galopperar omkring i skogen jag öppnar grinden in till polområdet och ställer mig på en bänk för se ut över buskarna. Jag ser nått rör sig och hör nått, jag skriker hela tiden är i full panik, tårarana ba sprutar och jag kan säga att jag har brytit ihop totalt. Jag står stilla en stund för att lyssna en gång till då hör jag världens brak sen blev det tyst. Då gav jag upp jag springer ner mot vägen för att se om jag kunde hitta pappa. Jag ringde honom precis innan Mille sprang ut i skogen så han var på väg. Jag springer på vägen och hoppas hela tiden på att Mille ska komma ut där eller att han har sprungit genom skogen så pappa fått tag på honom och att han ska stå i stallet när jag kommer dit. Jag springer och gråter får knappt nån luft en bil kommer och jag ba ser bilder hur Mille skulle komma i full rulle ut på vägen framför en bil eller hur han har virrat bort sig helt och har sprungit ut mot sjön ist, där det är värst dyn som man ba sjunker ner i. Jag springer och springer ginar över våran äng, skriker på pappa, skriker på Becka men ingen svarar. Kommer in i stallet och det är tomt. Bryter ihop helt igen, går genom stallet och ser att grannen är där som har flyttat in sina islänningar hos oss. Jag ställer mig på våran uppfart och ba stortgråter. Hon kommer såklart fram och frågar vad som hänt osv. hon jobbar dessutom på sjukhus så hon förbjuder mig att gå iväg och leta igen efter att jag sakt att jag har svimmat o så. Så jag satte mig i stallet och grät. Då kommer pappa in men ingen häst har han med sig, han frågar vart han ska leta så går han iväg. Becka är oxå ute och letar och hon sitter på Dagge. Jag väntade i ungefär en kvart sen hör jag skor som klappar mot betong gången och där kommer pappa med en svettig flåsig Mille. Det första jag titta på om han stog på alla fyra benen, jag hade hur han skulle komma och hoppa på treben. Men han såg okej ut inga rivmärken eller nått. Jag tar av allt och går ut och longerar honom för att se att han är helt okej, fast alla säger åt mig att jag ska gå in och lägga mig. Envis som jag är så longerar jag honom och han är helt ohalt som tur var. Sen kunde jag slappna av lite grann. Så då va de ba att gå in och typ lägga sig i soffan.
Så har min kväll varit sitter med världens jävla huvudvärk, inte alls kul. och de blev en låång "bibel" det här, undra om de e nån som orkar läsa hela historien? Men så rädd som jag var har jag nog aldrig varit förut!!!!
Comment the photo
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_F.png)
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_F.png)
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_F.png)
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/fermmadde/416562154/