September
Thursday 18 March 2010 photo 1/1
|
Den här kroppen vill jag ha tillbaka :(
Efter graviditeten hänger magen där som en påse.. fullt med bristningar som gör att den ser helt skrynklig ut.
Jag älskar mitt barn, över allt annat. Jag ångrar mej såklart inte! Men efter förlossningen åkte jag på förlossningsdepresion som gjorde att jag tröståt och tröståt i flera månader för att orka. Jag sa inget till någon, för jag skämdes. Jag hade fått ett barn - jag ska vara lycklig! Jag berättade för Peter när Alexander va 1½ månad om hur jag mådde. Han kom på mej när jag satt med Alexander i famnen i barnrummet och grät. Kände mej totalt värdelös när man som nybliven mamma sitter med sitt barn i famnen och gråter utan att förstå varför.
Priset för att jag mådde dåligt får jag betala för. Jag gick först ner alla grav-kilon snabbt för att jag inte kunde äta klogt. Men sen gick jag upp 12-13 kg och blev fast i det onda hjulet.
Nu ser kroppen för jävlig ut. Jag avskyr att se mej själv i spegeln. Jag bad Peter att ta ett kort på mej i bara underkläder för jag ville se sanningen i vitögat.. fy fan. Jag ville bara gråta. Jag äcklas av mej själv.
Ångest.
Nu får jag kämpa med att gå ner alla dessa kilon. Träna (jag hatar att träna) för att försöka komma tillbaka någorlunda till min gamla kropp.. men jag vet att jag inte kommer se ut så som jag gjorde innan.
Inga kläder passar. Jag varierar mellan dom kläder jag hade när jag va gravid.. vilket bara är några få plagg.
Jag mår så dåligt över hur jag ser ut. Jag är inte långt ifrån att svälta ner mej. Jag har gjort det förr.
Efter graviditeten hänger magen där som en påse.. fullt med bristningar som gör att den ser helt skrynklig ut.
Jag älskar mitt barn, över allt annat. Jag ångrar mej såklart inte! Men efter förlossningen åkte jag på förlossningsdepresion som gjorde att jag tröståt och tröståt i flera månader för att orka. Jag sa inget till någon, för jag skämdes. Jag hade fått ett barn - jag ska vara lycklig! Jag berättade för Peter när Alexander va 1½ månad om hur jag mådde. Han kom på mej när jag satt med Alexander i famnen i barnrummet och grät. Kände mej totalt värdelös när man som nybliven mamma sitter med sitt barn i famnen och gråter utan att förstå varför.
Priset för att jag mådde dåligt får jag betala för. Jag gick först ner alla grav-kilon snabbt för att jag inte kunde äta klogt. Men sen gick jag upp 12-13 kg och blev fast i det onda hjulet.
Nu ser kroppen för jävlig ut. Jag avskyr att se mej själv i spegeln. Jag bad Peter att ta ett kort på mej i bara underkläder för jag ville se sanningen i vitögat.. fy fan. Jag ville bara gråta. Jag äcklas av mej själv.
Ångest.
Nu får jag kämpa med att gå ner alla dessa kilon. Träna (jag hatar att träna) för att försöka komma tillbaka någorlunda till min gamla kropp.. men jag vet att jag inte kommer se ut så som jag gjorde innan.
Inga kläder passar. Jag varierar mellan dom kläder jag hade när jag va gravid.. vilket bara är några få plagg.
Jag mår så dåligt över hur jag ser ut. Jag är inte långt ifrån att svälta ner mej. Jag har gjort det förr.
Visa toppen
Show footer