jag kan inte förklara för dig med ord..
det finns så mycket att säga men allt för lite tid,
jag är inte den tjejen längre, men du har rätt. hon finns kvar.
här djupt innom mig finns hon.. den jag en gån var
hon som skrattade jämt, jag hade alltid ett leende på läpparna.
men dom har blivit för jobiga att hålla upp nu..
allt är bara fejk, jag kan inte inse vem jag har blivit.
jag vill tro att det bara är tillfälligt, men det fortsätter & tar aldrig slut..
i mitt hjärta finns vi fortfarande kvar..
och iblnad kan jag plocka fram våra minnen..
dagen då vi badade nere i sjön..
alla gånger vi gått hem till mig ifrån bussen,
alla gånger vi pratat i telefonen enda tills vi båda hade skrattat så vi dubbelvikt oss & gråtit tills tårarna tagit slut.
allt kom tillbaka idag på bussen..
jag såg dig när jag stod utanför, och sen såg jag dig.
jag trodde inte det var sant..
men hur ? hur kan man reagera så...
det ska inte vara så.
att se dig ska vara en självklarhet.
jag önskar att jag var hos dig nu, hade det här varit för nått år sedan hade jag vart hos dig nu.
jag hade sovit hos dig.
vi hade dygnar så varken du eller jag orkade hålla ögonen öppna i skolan dagen efter.
en vän som dig är alla värda.
och jag har dig!
jag har inte förlorat dig än, och det ska jag aldrig låta hända.
vi ska klara dethär min bästavän min syster mitt allt.
vi klarar allt, så länge vi gör det tillsammans.

gråter åt helvete mkt, förstår fan inte hur allt bara ..