Jag har en känsla inom mig, och jag kan inte skilja på om den är bra eller dålig. Känslan är bra av ett x antal olika anledningar, dålig på grund av andra. Någonting fattas mig, men det är varken pussar eller kärlek. Det är skratten och att ha någon att förlita sig på, någon att känna sig trygg med - på den nivå som jag fick uppleva med en viss person. Tankarna rör runt i huvudet på mig, kommer jag någonsin hitta någon som brinner för mig sådär igen? Trots att jag behöver tid att bara vara 'jag' just nu, bara vara vinda utan att någon står ivägen, så påminns jag dagligen om det stora svarta hål som mitt hjärta bär runt på. All skit, alla hinder som påverkar mitt sätt att tänka klart och postivt. Du, framför allt - är anledningen till att jag står och stampar på ruta ett fortfarande, jag kommer liksom ingen vart. För innerst inne sitter jag fortfarande och hoppas på något. Kanske på en vän, att du ska känna mig lika bra som förut, att du ska inse en dag att du saknar mig mer än du trodde att du skulle, att jag liksom satt något sorts spår i dig. Fast det vill väl vi alla? Att vara minnesvärda, veta att man gjort ett sorts intryck på någon. Det är just det jag är rädd för, att jag glöms bort någonstans på vägen, och att du själv inte märker av att jag gjort det. Att jag försvinner obemärkt som om jag var vem som helst på stan, inte som någon du älskat utav hela ditt hjärta en gång i tiden. The old me hade vanligtvis sagt "fuck it" i en sån här situation. Efter den första natten hade det varit glömt och jag hade antagligen vaknat upp med ett stort leende på läpparna precis som det aldrig hade hänt. Men du har satt sådana enorma spår, och hur mycket jag än försöker så lyckas jag aldrig bryta mig loss från kedjorna av vårt förflutna, "fuck it" finns inte på världskartan och kommer aldrig göra när det gäller dig. Jag väntar på fortfarande på den dagen då vi kan skratta, prata och bara njuta av varandras sällskap precis som förut. Men det är ungefär som att vänta på något som aldrig kommer hända, men endå fortsätter jag ägna mina dagar åt att hoppas. Kanske är jag en svag människa, eller bara en hopplös romantiker som tror att allt slutar lyckligt. Allt jag vill är att ha en vän vid min sida, och den vännen hoppas jag blir du. För att jag behöver det.

Annons

The photo has no tags

Anonymous Wed 13 Apr 2011 21:20

:( finns!<3

fffuuuck Sat 16 Apr 2011 21:22

tack ♥

Anonymous Wed 13 Apr 2011 20:47

fffuuuck Wed 13 Apr 2011 20:50

Gud vad roligt!

4 comments on this photo

June 2011