November
Wednesday 15 October 2008 photo 1/1
|
Allt jag är eller hoppas vara har jag min ängel till mor att tacka för.
Mamma, häromdagen när jag satt och pillade mig i naveln kom jag tänka på den sak, en rolig liten påminelse om nånting väldigt viktigt, nånting som fick mig att tänka på hur jag blev jag! Det är säkert svårt att föreställa sig att jag en gång var liten, hjälplös och helt beroende av någon annan, en det var jag. Och nån annan, de var du, mamma. Det var du som visade mig min första fjäril och min första regnbåge. Du var med när jag tog mina allra första steg. Du var den första som fick mig att le och skratta och du var den som hörde mina första ord. Jag blir jätteglad när folk säger att jag liknar dig, och det stämmer ju! Vi har samma öron, samma ögon och samma näsa. Och tittar man riktigt noga ser man att till och med tårna är lika. Om man tänker efter så är det ju inte så konstigt- jag kommer ju alltid att vara en del av dig eftersom du skapade mig. Du formade mitt ansikte med miljoner ömma kyssar. Du lärde mig alla viktiga grejer om världen och var jag hör hemma i den. När jag tittade och lyssnade på dig förstod jag vad som betyder något. Du delade med dig av allt som gör dig speciell- vänlighet, överseende, ärlighet uthållighet, eftertänksamhet och aldeles förskilt tålamod. Du lärde mig också att även en riktigt hemsk dag kan kännas bra om man har munnen full av mjölk och kakor. Vad jag menar mamma är att du är den grund på vilken min personlighet vilar. och jag vill bara tacka dig. Tack för att du alltid fick mig att känna mig så varm, trygg och älskad, för att du gav mig allt jag behövde så att jag kunde växa upp och nå mina mål och för att du kallade mig din egna lilla ängel. Tack för att du alltid lyfte upp mig när jag ville kramas och se bättre. Närhelst jag hamnade i knipa så fanns du där. Du visste alltid vad du skulle säga och inte säga för att få mig att må bra. Med dina starka ömma händer och lugna kloka ord och massor av kärleksfulla kramar lagade du trasiga hjärtan gång på gång. Tack för att du lärde mig att jag kunde lyckas med allt jag ville om jag bara trodde på mig själv lika mycket som du trodde på mig. Mamma du kan inte ana vad de betydde att du fanns där och uppmuntrade mig att förverkliga mina drömmar. Men om jag tänker efter är jag nog den som ska säga förlåt. Som du kanske minns var din lilla glädjekälla inte alltid så glad. Förlåt att jag gjorde dig ledsen ibland, och orolig och för alla sömnlösa nätter. Nu inser jag vilken oerhörd uppoffring du gjorde för mig. Allvarligt talat så skull ejag vara helt vilse utan dig mamma och jag önskar bara att jag hade mer än ett liv för att betala tillbaka på den oändliga skuld jag har till dig. Du har visat mig en värld full av kärlek och undervek, du har visat mig vägen till ett rikt och meningsfullt liv och du har gjort mig lyckligare än du nånsin kunnat föreställa dig. Jag vill att alla ska veta att min mamma är den bästa mamman i hela världen. För det är du, jag älskar dig mamma!
Mamma, häromdagen när jag satt och pillade mig i naveln kom jag tänka på den sak, en rolig liten påminelse om nånting väldigt viktigt, nånting som fick mig att tänka på hur jag blev jag! Det är säkert svårt att föreställa sig att jag en gång var liten, hjälplös och helt beroende av någon annan, en det var jag. Och nån annan, de var du, mamma. Det var du som visade mig min första fjäril och min första regnbåge. Du var med när jag tog mina allra första steg. Du var den första som fick mig att le och skratta och du var den som hörde mina första ord. Jag blir jätteglad när folk säger att jag liknar dig, och det stämmer ju! Vi har samma öron, samma ögon och samma näsa. Och tittar man riktigt noga ser man att till och med tårna är lika. Om man tänker efter så är det ju inte så konstigt- jag kommer ju alltid att vara en del av dig eftersom du skapade mig. Du formade mitt ansikte med miljoner ömma kyssar. Du lärde mig alla viktiga grejer om världen och var jag hör hemma i den. När jag tittade och lyssnade på dig förstod jag vad som betyder något. Du delade med dig av allt som gör dig speciell- vänlighet, överseende, ärlighet uthållighet, eftertänksamhet och aldeles förskilt tålamod. Du lärde mig också att även en riktigt hemsk dag kan kännas bra om man har munnen full av mjölk och kakor. Vad jag menar mamma är att du är den grund på vilken min personlighet vilar. och jag vill bara tacka dig. Tack för att du alltid fick mig att känna mig så varm, trygg och älskad, för att du gav mig allt jag behövde så att jag kunde växa upp och nå mina mål och för att du kallade mig din egna lilla ängel. Tack för att du alltid lyfte upp mig när jag ville kramas och se bättre. Närhelst jag hamnade i knipa så fanns du där. Du visste alltid vad du skulle säga och inte säga för att få mig att må bra. Med dina starka ömma händer och lugna kloka ord och massor av kärleksfulla kramar lagade du trasiga hjärtan gång på gång. Tack för att du lärde mig att jag kunde lyckas med allt jag ville om jag bara trodde på mig själv lika mycket som du trodde på mig. Mamma du kan inte ana vad de betydde att du fanns där och uppmuntrade mig att förverkliga mina drömmar. Men om jag tänker efter är jag nog den som ska säga förlåt. Som du kanske minns var din lilla glädjekälla inte alltid så glad. Förlåt att jag gjorde dig ledsen ibland, och orolig och för alla sömnlösa nätter. Nu inser jag vilken oerhörd uppoffring du gjorde för mig. Allvarligt talat så skull ejag vara helt vilse utan dig mamma och jag önskar bara att jag hade mer än ett liv för att betala tillbaka på den oändliga skuld jag har till dig. Du har visat mig en värld full av kärlek och undervek, du har visat mig vägen till ett rikt och meningsfullt liv och du har gjort mig lyckligare än du nånsin kunnat föreställa dig. Jag vill att alla ska veta att min mamma är den bästa mamman i hela världen. För det är du, jag älskar dig mamma!
Visa toppen
Show footer