Lovisa Boestad Schön,

Dagarna går, saknaden går. Ibland undrar jag, om det någonsin kommer bli som vanligt?
Vad tror du? Det är dig jag litade upp till 110%, men nu så har du inget jag litar på hos dig.
Jag är grymt besviken, att du kallade mig falsk jävel. Du vet inte hur dåligt jag sov, hur jag bara ville dö för att du skulle förstå vad du hade gjort mot mig, hur jag mådde. Den känslan är jag rädd för, och jag är rädd att du ska ge mig den igen, jag tvivlar fortfarande på dig, även om jag vill ha dig som min "soulmate" men jag vet inte om jag klarar av det, vad säger du?

Jag har gråtit kuddar genomblöta bara av att se bilder på oss precis innan jag ska sova, jag har suttit uppe hela nätter och bara kollat rakt ut i mörket och tänkt .
Dom senaste veckorna har jag tänkt mycket, jag har ändrat mig själv, lovat att bli en mycket bättre människa och inte tänka lika mycket på mig själv, att jag bara ska vara mig själv och inte ta något/någon förgivet.
Vänner kan bråka, över små grejer som bara går över på någon timme o sen är dom sams igen.. men dom bråken vi har haft kan jag säga bara har varit för att jag tagit saker förgivet och inte varit mig själv.
För det är då jag är mig själv som du älskar mig.. det vet jag.., och om jag varit det och inte tagit allt förgivet så skulle vi inte vara här idag och alla bråken som vi haft skulle varit ogjorda..