"..hon höll kniven i ett stenhårt grepp. Framför henne låg resterna av den som hon älskat... Den som sårat henne och lämnat henne trasig och ärrad för livet. Hans tunntarm hängde och dinglade över hennes högra axel. Hon skakade av den och tittade ner på sina kläder. Blod... Överallt... Marken var täckt av det och det var även hon. Hon tryckte bladet mot munnen och lär tungan sakta glida över den. Det smakade järn, precis som vanligt. Hon slöt ögonen och riktade ansiktet mot den stjärnklara natthimlen. En svag vind blåste förbi och fick hennes hår att kleta fast i blodet som täckte hennes annars bleka kinder. Allt hade gått så snabbt... Hon hade inte hunnit tänka... Kniven hade varit som fastbunden vid hennes kalla hand... Hon hade stått några meter bort och sett honom le... Kniven högg av sig självt... Blodet skvätte... Hon njöt av att se stora köttsår uppenbara sig på hans kropp... Mer blod... Hans skrik, hans kippande efter luft och hans blodblandade tårar som forsat ner för hans kinder... underbart... Men det var inte meningen... Det var inte hennes fel... Hon hade gjort det enda rätta... Eller...?Hade han fortsatt att existera så skulle bara fler hjärtan krossas... Världen behöver inte fler mörka sinnen än den redan har... Hon kände blodet rinna längst hennes arm, längst kniven och kunde höra dropparna slå i marken. Det var inte hennes fel... Hon öppnade ögonen och tog några steg framåt, mot den sönderslitna kroppen... Hon lyfte upp honom i håret och ryckte in kniven i hans ena öga... Tyvärr så hade hans lidande tagit slut för länge sedan... Ögat trillade ur ögonhålan.... Hon smekte hans bleka, kalla kind... Det var inte hennes fel... En lycklig känsla bubblade upp inom henne... Hon började fnittra hysteriskt. Fnittret eskalerade till ett högljutt, galet skratt. Hon spärrade upp ögonen. Åter igen började hon hugga i hans redan livlösa kropp... Hon skrattade... Hon högg... Ännu mer blod... Ljudet av skallen som krossades under knivens vassa spets var rena musiken i hennes öron. Hon högg, Men inte längre i killens kropp utan i sina egna lår. Hon kände ingen smärta, bara en slags lättnad... Hon lyfte kniven högre upp och började hugga sig i magen. Gång på gång... Ännu mer blod... Varmt, rosenrött blod... Skrattet ekade i hennes huvud. Hon släppte kniven och föll framstupa rakt på resterna av hennes ex. Hon lät tungan svepa snabbt över marken och log smått... det var inte hennes fel.... "

Annons

The photo has no tags

September 2011