Mitt livstempo är högt. Kanske för högt. Jag kan behöva sakta ner på det nu. Annars kan det gå fort utför. Det finns tusen saker att göra och ta tag i, men det får vänta hela tiden. Det är inte bra! Jag måste börja hitta mig själv igen. Jag har svårt för det. Men tror aldrig jag varit tillgänglig för så många människor jag för tillfället är tillgänglig för under en period. Aldrig verkligen! Jag har mer bekymmer än någonsin och jag kan bli trött på alla mina bekymmer. Människor kommer och går hela tiden. Det kan inte vara en människa som består.

Jag är också trött på alla dessa människor som försöker trycka ner andra människor. Att dag in och dag ut få brottas med det är extremt överjobbigt! Jag orkar inte ta hand om sådan skit längre. Jag ber alla människor där ute att försöka växa upp, inse att man inte vinner på att klandra ner på andra människor. Man blir inte en bättre människa för det!! Man kommer aldrig att bli. Det gör mig ledsen att ni tror det.

Men shit vad jag är känslig. Det här går inte. Jag är ofattbart knäpp som utsätter mig för alla dessa saker som håller på att ske i mitt liv. Jag måste stanna upp en stund i livet just nu. Det är ett rasande tempo och min kropp och hjärna pallar inte tempot. Jag blir galen! Hur ska jag hinna allt? Vem prioriterar jag först? Vad prioriterar jag först? Frågor jag aldrig lär få ett riktigt bra svar på. Men det får jag leva med. Mina avslutningsord lyder:

Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö...

Annons

The photo has no tags

Camera NIKON D3100

Focal length 18 mm

Aperture f/7.1

Shutter 1/200 s

ISO 100

Date

April 2012