February
Wednesday 8 April 2009 photo 1/1
|
Jag och Jonas har sett ett spöke. Ja på riktigt, eller vad var det egentligen för något om det inte var det?
Jonas som är skeptisk till allt som han själv inte har sett och bevisat riktigt, såg faktiskt också. Det var inte bara jag.
Jag och Jonas var på väg hem till mig från Hällefors. Ungefär vid Jordbron såg vi det. En skepnad mitt i vägen. Jonas bromsade och vejade och båda bara "vaaafaaan" och rtodde typ vi skulle krocka med något. Det var som en skepnad av dimma. Det var 5 plus ute och torrt, så ingen dimma var det. Sedan var dimman liksom lång. lika lång som jag. Formad. Sedan var det ju så att vi åkte rakt igenom. Båda vart chockade:O Jag mest förstås, så jag lade mig på nedervåningen hemma, för jag tordes inte vara själv där uppe. Mest för att när vi kom hem till mig och jag skulle säga hejdå till Jonas som skulle till huset... så sa vi något om händelsen och då var det som något kastades bak i bilen. Så då tänkte jag ju att det var ett spöke som skulle följa med mig in och sabotera hela natten genom att flåsa mig i nacken och sånt där och ännu värre göra mig besatt så jag skulle bli tvungen att gå till en såndär andeutdrivare och folk skulle säga "Sofia har tappat förståndet helt och pratar med sig själv hela dagarna och försöker desperat svälja sin tunga"... I alla fall så vart det inga mer spökerier. Fast jag sa "låt mig vara i fred, jag vill inte, gå här ifrån" ett par gånger när jag fick för mig att jag hörde saker i huset.
Förresten, det där med att prata med sig själv... det gör jag redan fast i mitt huvud. Haha det gör alla jaaa, men vad fult egentligen att man går runt och har typ sin röst i talande toner som "nu börjar jag bli trött, kanske jag borde gå och lägga mig". Men det jag mena är att jag diskuterar med mig själv, talar vett med mig själv och gör poetiska och "bokliga" drag i tankarna. jag kan gå och ha ord i huvet också, typ att jag upprepar det i tankarna flera gånger precis som om det vore en låt "nationalencyklopedin, nationalencyklopedin, nationalencyklopedin" äsch nog om det.
Btw så sitter jag på mammas jobb. Fläckarna på tangentbordet är säkert snor som någon har kletat. Obs, biblioteksdator... haha det är inte min mamma som sitter hela dagarna och drar kråkor :D Jag brukar döma ut dom som sitter på den här och nu sitter jag själv här. Tidsfördriv.För jag börjar inte förrens straxt efter 10 och nu är klockan 9. Jag vet en gång när jag var mindre så stod jag och kollade i böcker här på biblioteket... Så var det en bok där det var något klet i och så en pil och en text där det stod "aids" i, jag vart helt förkrossad och trodde jag skulle bli smittad ut av det och allt men nu har jag kommit på att det var ju bara snor. Vuxna gör säkert som barn, kletar snor lite här och där och inte tror att någon ska märka. Fast barn bryr sig inte och dem är inte lika rädda för nya smaker ^^
Jonas som är skeptisk till allt som han själv inte har sett och bevisat riktigt, såg faktiskt också. Det var inte bara jag.
Jag och Jonas var på väg hem till mig från Hällefors. Ungefär vid Jordbron såg vi det. En skepnad mitt i vägen. Jonas bromsade och vejade och båda bara "vaaafaaan" och rtodde typ vi skulle krocka med något. Det var som en skepnad av dimma. Det var 5 plus ute och torrt, så ingen dimma var det. Sedan var dimman liksom lång. lika lång som jag. Formad. Sedan var det ju så att vi åkte rakt igenom. Båda vart chockade:O Jag mest förstås, så jag lade mig på nedervåningen hemma, för jag tordes inte vara själv där uppe. Mest för att när vi kom hem till mig och jag skulle säga hejdå till Jonas som skulle till huset... så sa vi något om händelsen och då var det som något kastades bak i bilen. Så då tänkte jag ju att det var ett spöke som skulle följa med mig in och sabotera hela natten genom att flåsa mig i nacken och sånt där och ännu värre göra mig besatt så jag skulle bli tvungen att gå till en såndär andeutdrivare och folk skulle säga "Sofia har tappat förståndet helt och pratar med sig själv hela dagarna och försöker desperat svälja sin tunga"... I alla fall så vart det inga mer spökerier. Fast jag sa "låt mig vara i fred, jag vill inte, gå här ifrån" ett par gånger när jag fick för mig att jag hörde saker i huset.
Förresten, det där med att prata med sig själv... det gör jag redan fast i mitt huvud. Haha det gör alla jaaa, men vad fult egentligen att man går runt och har typ sin röst i talande toner som "nu börjar jag bli trött, kanske jag borde gå och lägga mig". Men det jag mena är att jag diskuterar med mig själv, talar vett med mig själv och gör poetiska och "bokliga" drag i tankarna. jag kan gå och ha ord i huvet också, typ att jag upprepar det i tankarna flera gånger precis som om det vore en låt "nationalencyklopedin, nationalencyklopedin, nationalencyklopedin" äsch nog om det.
Btw så sitter jag på mammas jobb. Fläckarna på tangentbordet är säkert snor som någon har kletat. Obs, biblioteksdator... haha det är inte min mamma som sitter hela dagarna och drar kråkor :D Jag brukar döma ut dom som sitter på den här och nu sitter jag själv här. Tidsfördriv.För jag börjar inte förrens straxt efter 10 och nu är klockan 9. Jag vet en gång när jag var mindre så stod jag och kollade i böcker här på biblioteket... Så var det en bok där det var något klet i och så en pil och en text där det stod "aids" i, jag vart helt förkrossad och trodde jag skulle bli smittad ut av det och allt men nu har jag kommit på att det var ju bara snor. Vuxna gör säkert som barn, kletar snor lite här och där och inte tror att någon ska märka. Fast barn bryr sig inte och dem är inte lika rädda för nya smaker ^^
Visa toppen
Show footer