Jag har en fobi du kanske inte visste fanns

Varning för mega text bomb 

Jag drog nydligen mina komplex och här kommer fobierna.
För er som läst min blogg eller känner mig lite vet nog att jag har knäppa fobier och behöver antagligen inte läsa de då ni säkert redan vet om dem.

FOBIER

GRODOR.
Ja ni som inte vet mkt om mig vet kanske inte det men det är något av mina största fobier och de påverkar min vardag mycket.
Bara av att skriva de ordet nu fick mig att inte längre kunna ha foten på golvet utan var tvungen att dra upp den på madrassen.
Jag har inte alltid haft denna fobi och jag vet inte varför jag har den. När jag var liten samlade jag på dom och höll dom och tyckte de var super kul.
Sen i gymnasiet slog det ut och ja verkligen blev ett problem för mig. Minns inte om det kom plötsligt eller om det sakta växte fram vet bara att i gymnasiet stod jag inte ut med dem.
Så vad händer när jag ser en?
Det är faktiskt rätt olika men ofta är min reaktion stark.
Ser jag dem nån meter framför mig går det bra och jag kan endast lite spänt gå runt den.
Men dyker en plötsligt upp bredvid mina fötter så får jag panik. Jag hoppar till och skriker och skrämmer ofta livet ur folk jag går bredvid.
Går man på en skogsstig tror många jag ser en orm och blir rädda och springa de också men är man på en väg blir de mest rädd för de plötsliga skriket.
början av sommaren är värst när årets första grodor hoppar fram, då kan det faktiskt gå så långt att jag börjar gråta och bara vill greppa tag i nån och fort fort komma hem.
Jag har även blivit så skrämd när jag blev jagad av bror som sa att han höll i en padda att jag tillslut spydde.

Man kanske tror att denna fobi stannar utomhus men det gör den inte. Inte ens nästan.
Som jag skrev i början vågar jag inta ha fötterna på golvet när jag bara skriver om det för får rädslan att det finns en på golvet.
Folk tycker såklart detta är en komisk fobi och det tycker jag också, jag kan skratta åt den och jag har faktiskt inget emot att folk skrattar och driver lite med mig för efter regn kommer solsken.
Med andra ord efter paniken kommer skrattet.
Så liggger jag i sängen och nån kanske utbrister groda då rycker jag till, ibland samlar jag mig och inser att de inte är inomhus, men efter att nån sagt det så kan fötterna ej va på golvet iaf.
En sån simpel sak som att se på tv kan bli jobbigt för många reklamer har grodor med och när de kommer då blir jag panikslagen och flyger nästan upp från min plats och skriker, iaf om jag är helt oförberedd.
Även när jag sitter vid datan tar jag en risk. Ibland hoppar det oväntat upp en bild på en groda och vid ett tillfälle slängde jag faktiskt iväg datan jag hade i knät.
Tur var så satt jag i sängen.
Men de har jag svårt med att behärska mig från att inte slänga iväg datan.
Står datan däremot på bordet brukar de bara blir att jag skriker och hoppar till och försöker slå ner skärmen eller rulla ner sidan och få bort bilden eller försöka hitta bakslag utan att se.

Så ja de är nog den värsta.

Vrister.
Dina vrister, mina vrister de spelar ingen roll.
Nu är det inte så att jag inte klarar av att se vrister, i de flesta fall gör jag det. Det finns två tillfällen jag inte klarar av det.
Jag har sett en man, min högstadielärare för att vara exakt ha ryckningar typ i hälsenan.
Jag kan inte beskriva mer än så får jag får verkligen panik av tanken men den låg inte still och ja panik är ordet.
Sen har jag märkt att jag inte står ut av att se äldre mäns vrister om det har skor och inga strumpor och byxorna åkt upp när de sitter så man ser dom.
Jag vet inte varför men jag får sådan panik. Det har hänt ett par gånger men värst var när jag var påväg till jobbet.
Jag satt på tåget och såg den här mannen några säten fram och jag fick sån panik och visste inte vart jag skulle ta vägen.
Tillslut blev det för mycket och jag hoppade av tåget och tog nästa. (Förklara de för chefen om ni kan)

De där är ju dock två saker som typ aldrig händer som tur är MEN.
Fobin slutar inte där.
Det som är mest läskigt det är när nån tar tag runt min vrist.
Jag vet exakt hur fobin startade och när.
Det var i tvåan av gymnasiet och jag såg på filmen Lida. 
Där en man ligger fast spänd i sängen och får en planka satt mellan vristerna och en kvinna slår "av" fötterna. Bryter dom dvs.
Vi hade under den tiden en "toffel regel" i skolan.
Inga ytterskor utan man bytte till tofflor. När jag tappade dessa när vi satt på våra höga stolar så fick jag panik och fick känslan av att fötterna skulle ryka.

Det utvecklades även till att jag blev livrädd när nån högg tag i mina fötter. Eller ja ens om jag ligger i sängen med en kille och myser och han smeker med handen ner så spänner jag mig och hjärtat rusar iväg.
Ennu en anledning till varför jag kanske inte är den mysigaste tjejen som kan ligga i timmar och kramas.
Jag kan skratta åt denna fobi och folk får driva med mig och skrämmas men man får också vara beredd på att jag antagligen börjar gråta och kan börja skaka och sitta tyst en lång stund.
Marcus har "mobbat" mig länge för detta och det är okej, jag kan skratta åt det när han gör det för nu är jag endå van efter två år så har jag börjat inse att han faktiskt inte kommer döda mig.
Däremot gör en ny person det så känns det jobbigt, även om det skulle vara min bästa vän, min mamma eller pappa skulle jag inte klara av det för de har aldrig gjort det förr så det är alltid jobbigt de första gångerna.
Som sagt efter två år litar jag på Marcus men jag skriker fortfarande, jag slår och sparkar om han inte släpper, jag börjar skaka och börjar gråta men det går över nästan på engång med han nu.

Här kommer också solsken efter stormen, bara det att det kan ta ganska lång tid. Så man ska inte retas om man inte kan ta det faktum att jag kan slå dom, jag kan gråta och sitta tyst en lång stund efter och slå mer om nån närmar sig för att då trösta eller be om ursäkt.

Händer.
Solbränna är hett, men är du 40 + och har det vill jag inte se dina händer.
Det är inte som de andra fobierna, jag tycker bara det är obehagliga att se på och undviker det gärna.

Armveck och Benvecken.
Oh yes en till fobi.
klarar inte av att få tryck i arm och benvecken. Benen vill jag gärna inte känna nån hand röra i vecken, då känner jag mig obekväm men är det ett tryck blir det bara värre.
jag upptäckte detta när jag jobbade på Coop och bar tomma backar som la sig i armvecken. Det var en sån obehaglig känsla och jag fick som många andra gånger panik och släppte backarna i golvet.
och jag får ångest av att tänka på att känna ett tryck där.
Något av det mest obehagliga någonsin. 

Fötter.
Kom på att jag glömde en stor en.
Jag avskyr fötter! Detta tror jag dock är vanligt.
Jag klarar väll av att se folk barfota och så men jag vill inte ha nåns barfota fötter uppslängda bredvid mig.
Och jag blir riktigt obekväm av mig av att gå utan strumpor när folk är med och klarar sällan av skor som visar för mkt av tårna. 

Jag har kanske fler som jag inte just nu kommer på just nu utan bara tänker på när de inträffar.

Är jag normal? hmm?? Nee O.o

There are more blog posts on this day (5)