Det är oförståeligt

Ja oförståeligt är ordet. Det är oförståeligt hur deprimerad jag blir på en gång av att komma ditt skåne, det krävs ingenting men jag mår inte bra. Jag vet vad som väntar tjat och stön.
Börja som vanligt med att bli väckt efter fyra timmars sömn av mammas kille som tycker vi ska ut och övningsköra. Han vill att jag ska köra ut på vägen, fast jag knappt kan starta en bil, känns ju lagom tryckt, speciellt när det verkligen är stora snödrivor på vägarna här, jag och mamma höll på att sladda av vägen flera gånger igår pga högarna med snö.

Well jag slapp det och han åkte iväg nånstans och jag skulle somna om men istället bröt jag bara ihop och grät, jag förstår verkligen inte varför jag gör det, de är så inte jag men jag mår så dåligt här utan att förstå varför, tror de har med att göra att jag är här av tvång och inte vilja.
Med tvång menar jag för min synkurs jag går inte att mamma tvingar mig ^^'

Tänker för övrigt vidare på A-kassan och Soc..... De tvingar mig ju att gå till soc och tigga pengar vilket jag inte vill men nu måste pga av A-kassan de tröck in mig i. Vilket även betyder att jag måste gå till arbetsförmedlingen och skriva in mig.
Detta är säkert en självklarhet för många och undrar väll va fan jag inte är inskriven där för, jo ett enkelt svar jag mår sjukt dåligt av tanken och får panikångest av tanken att gå där, detta är en stor del i varför jag bröt ihop när jag vakna.

MEN jag åker hem redan ikväll så snart känns allt bättre, eller lite iaf, kommer inte må bättre gällande A-kassa räkningar  och Soc 

There are more blog posts on this day (4)