Thursday 25 October 2012 photo 2/2
|
Glöm allt jag gjort, glöm allt jag sagt, inget av det var verkligen värt det. Det gör bara den hemska sanningen lättare att se, att försöka ge någon allt man har genom att finnas där, och göra saker räcker tydligen inte till, det gör inget annorlunda, bara då vet man att vad personen än sagt som fått en att utöka hoppet och ens välmående, att den egentligen inte bryr sig ett skvatt om en, det får en att tänka tillbaks och få en att undra vad det verkligen var, som gjorde personen så ofantligt speciell i ens ögon och öppna upp sig helt, att denne gör just samma sak men utan någon vidare anledning. Bara lämnar en där, jag pratar inte om kärlek, utan om hur otacksamma vissa kan vara, utan att själv ens tänka på det eller ens VERKLIGEN försöka göra något åt det i efterhand när den själv vet om att det är så det ligger till... Som för exempel när den själv sagt att den verkligen inte vill mista en, att aldrig förlora kontakten, fast sen har ''hela livet'' på sig att höra av sig. Den kanske tänker på personen, men dock ändå inte hör av sig till en som ska betyda så grymt mycket som man fått höra. Kan hålla kontakten till andra otroligt bra, fastän är det jag som får alla klagomål om att inget går ens väg och att precis allt är emot personen så den inte haft tid/ork/eller någon särskild lust för att höra av sig. Väntar förgäves och jag tänker absolut inte ens försöka höra av mig eller lägga en tanke åt dennes håll förrän man får något tillbaks, inte alltid så lätt vissa gånger... Sen att man alltid visat att man finns där, men avstår alternativet och bara lever sitt eget liv utan att tänka på vad som lämnas åt den som ger så mycket, försöker så mycket, men i det hela bara blir lämnad i ett hörn, väntandes på något som just nu aldrig kommer och får stå utfryst från en älskad person, som istället borde bli utfryst från ens hjärta...
Annons
Camera info
Camera Canon EOS 550D
Focal length 24 mm
Aperture f/4.5
Shutter 1/50 s
ISO 100