August
6 September 2008
Jag åkte buss alldeles ensam, ända till Fågeltoffta. Det tog mig 50 minuter att åka dit. När jag äntligen var framme i Fågeltoffta kom Rebecca och hämt
Det var ju inte exakt mitt i ingenstans, det fanns ju klart djur som kor, myror och fästingar.
När vi då hade fixat till inne i tältet med sovsäckar och så, började vi promenera längst en lång grusväg med hål och backar och sådant farl
Där ljög jag, det var verkligen ingen grusväg. Eller inte hela tiden i alla fall. Kanske en gräsväg. Här hämtade vi i alla fall kräftburarna som vi skulle l&aum
Medans de andra organiserade med burarna i vattnet, hittade jag ett mystiskt hål, som man lätt kunde ha ramlat i eller snubblat över. Det var mystiska fotspår utanför h&arin
Så här såg kräftburarna ut. Det var så sorligt att se de, och att höra när Rebecca sa att de inte kan klättra ut igen efter att de har kommit in. :(
Medans jag var så ledsen över kräftorna, verkade Rebecca hur glad som helst.
När vi var på väg tillbaka till tältet, gick vi en annan väg tillbaka. Den var värre än grusvägen. Vi fick gå under träd och över träd f&o
Såhär såg utsikten ut från kullen Ganska fin, va?
Sådana här hus är läskiga. Det huset som vi hade tillgång till bredvid tältet, var ocks ett sådant här. Jag hade mardrömmar om det.
När vi kom tillbaka till tältet, efter vi hade varit borta vid dammen. Då såg vi en man precis gå från tältet ungefär. Vi var ju mitt i ingenstans. Det var
Läskiga huset som lyser där bak. Alltså, det var så mörkt ute. Allt var så tyst runt omkring. Allt blev så läskigt på en gång. Vi hade förb
Här är min korv. Min puls hade nog aldrig varit snabbare än igår faktiskt. Jag blev så rädd för ingenting så att jag flög ör nära Sandra, s&ar
Direct link:
http://dayviews.com/filippa-brogren/2008/9/6/
Visa toppen
Show footer