The way i am.
Jag är nästan mig själv igen.
Fast ändå inte, för jag kommer aldrig bli den jag var.
Men jag är mycket gladare nu, mycket positivare.
Den gamla Mia är borta föralltid, hon kommer aldrig mer tillbaka.
Men jag hoppas att ni accepterar mig som den personen jag är nu.

Jag är fortfarande samma person,
men med en annan personlighet.
Det kanske inte märks så mycket att jag har förändrats,
men jag märker det själv.
Jag tänker helt annorlunda nu än vad jag gjorde förut.

I 7an var jag ganska självsäker och inte alls så blyg.
Men nu i 8an har jag blivit mycket mer tillbakadragen,
jag har nästan aldrig sagt något, och det är för att jag
helt enkelt inte har orkat. Och sen har jag alltid varit rädd
för att säga fel, jag har haft världens sämsta självförtroende.
Men det har byggts upp lite under den senaste månaden,
jag känner mig lite säkrare på mig själv. Jag börjar hitta
tillbaka till mig själv igen, känns det som.

Fast utan alla vänner runt omkring mig, som har
hjälpt mig igenom allt det här, skulle jag nog inte
må lika bra som jag gör nu.
Jag är så himla glad att jag har så underbara vänner,
som alltid ställer upp. Det finns alltid någon att prata
med när man behöver.
Tack tack tack för att ni finns! <3

Vackert kort ; ) hoppa eller ?