Viss musik sätter sig djupare än annan, och en del sätter sig så djupt att det blir något som känns riktigt personligt. Tror nog de allra flesta har minst en låt som ligger dem så pass nära hjärtat att relationen nästan kan jämföras med den till en nära vän. Har till och med hänt att jag stannat upp och tänkt "men det där är ju min låt" när en sådan låt kommit på tal av någon annan, eller någons ringsignal råkade vara samma låt som funnits med under hela tonnåren och som ingen annan i min bekanskapskrets verkade tagit till sig. Skrattar mest åt min reaktion såhär i efterhand, men de första gångerna kändes det rätt konstigt. Lite som om man skulle fått veta att något personligt man delade med en vän även delades med någon annan av dennes vänner. Sjukt absurt att jämföra det så, men det var lite så det kändes. Tur att man till slut vänjer sig.

Det är nog förresten lite samma sak som spökat t ex när jag en gång i tiden blev förbannad på Metallica för att de skulle ha sagt (vet inte hur det egentligen var, internet internet internet) att "Fade to Black" inte alls handlade om självmord utan om att de fick instrument stulna under en turné. Säkert något som bidrog till skrivandet av låten, men att det skulle vara ALLT den handlade om? Blev inte arg för att jag menade att låten, eller någon låt alls för den delen, hade ett objektivt och sant svar på vad den handlade om, utan att det mest kändes som de inte vågade stå för något som betydde mycket. För ärligt talat, "Death greets me warm
Now I will just say goodbye"... Samma sak med deras låt Escape (samma skiva), handlar om en fängelsefånge på rymmen? Visst går det att klämma in, men det är lite som att stanna vid metaforen när man just sagt (och vidareutvecklat) det bakomliggande budskapet rakt ut innan. Tycker det luktar tönteri lång väg. Hade nog inte reagerat så om det inte vore för att det är någon jag sett upp till så mycket som beter sig så fegt. Men vem är jag att döma? De bad väl aldrig om att jag skulle se upp till dem. Men det är ju aldrig kul att förlora en hjälte.

Men nu kom jag av mig lite. Som sagt så vänjer man ju sig, och nu blir man ju mest glad över att något som betytt så mycket för en kunnat betyda så mycket för andra också. Så då var det sagt, plus att man nog får skylla sig själv lite om man höjer upp folk till hjältar utan att fråga och sedan blir besviken när de inte lever upp till ens bild.

Annons

The photo has no tags

Camera NIKON D1X

Focal length 30 mm

Aperture f/4.0

Shutter 1/50 s

ISO

Date

December 2011