September
Sunday 23 November 2008 photo 1/1
|
Sunday 23 November 2008 photo 1/1
|
|
Hur kommer det sig att allting blir såhär?
Eller är det kanske inte allting, utan bara jag?
Det har gått så lång tid, det har hänt så mycket.
Och ändå, om jag tänker efter, kan jag minnas nästan varenda ögonblick.
Jag minns vad vi gjorde och kände, hur allting fungerade och föll samman.
Men jag blir rädd då jag tänker efter och minns, för då vet jag att jag precis sekunden innan inte alls mindes. Jag hade lagt undan det på en hylla och låtit det damma igen, bara för att hitta det så långt efteråt och le åt minnet.
Snart är det borta igen.
När ska jag börja leva nu?
Utan att vara rädd?
I look up to everything you are
In my eyes you do no wrong
I've loved you for so long
And after all is said and done
You're still you
Time changes everything
One truth always stays the same
You're still you
After all
You're still you
Visa toppen
Show footer