July
Friday 23 December 2011 photo 1/1
|
Det är den tjugotredje december. Dan före dopparedan. Uppesittarkväll!
Jag har tänt upp hela huset – varenda lampskärm står i brand – allt för att skrämma bort mörkret och ensamheten. Men det hjälper inte. De är redan här. Skoningslöst plöjer de fram genom husets dunkla vrår, och jag är rädd för de svarta fönsterrutorna som stirrar efter mig, då jag går förbi.
Ensam vandrar jag fram genom huset. Jag har ingen matlust… inte ens vattnet lyckas locka fram min törst. Ikväll är familjen Hedberg bortbjudna till kusinerna i Bromölla – men jag valde att stanna hemma. Jag valde att ensam vänta in julen i vårt pyntade och upplysta hus. Det är tyst och julgranen glädjer inte med sitt tindrande leende. Jag saknar Rockys krafsande tassar mot trägolvet. Jag saknar en magisk julstämning. Allting är suddigt och jag förstår inte vad tomtarna gör uppe? I mitt hjärta är det inte jul ännu.
Jag vet inte alls hur det är fatt med mig? Men idag är det inte bra med Martin Hedberg. Ångest och depression, en tårblöt kudde och ingen styrka åt att le. Hur kan något så stort förvandlas? Hur kan man tappa orken att andas? Jag känner mig alldeles slut… alldeles urholkad och tom. Samtidigt stormar orkaner av panik, ängslan och bävan inom mig. Mina tankar kastar kniv och demoner jagar mig, vart jag mig än vänder och vrider. Det är kämpigt att vara Martin idag. Det känns som om livet tillslut har hunnit ifatt mig, slagit fälleben på mig och nu ligger jag här… alldeles orkeslös. Jag orkar inte vara social och glad. Jag orkar inte vara någon till lags. Telefonerna är avstängda och Martin är offline.
Mitt hjärta orkar snart inte längre. Jag känner det… pulsen bankar och slår i mina öron. Mina handleder spricker. Kalsonger ligger utslängda på golvet; sönderrivna och utslitna – lika ihåliga som basketkorgar. Snart finns det inga tröjor kvar som orkar sno runt min enorma buk. Närmar jag mig slutet? Det känns så… men slutet på vadå?
Ibland önskar jag att mitt hjärta gav upp och bara slutade slå.
Annons
Comment the photo
Fiskistrakur
Fri 6 Jan 2012 18:44
TUSEN MILJOOOOONER TACK ska ni ha, alla mina älskade tjejer! <3<3<3<3 Ni anar inte hur mycket ert stöd och er tröst värmer och läker mitt lilla hjärta. Jag ÄLSKAR er allihop, och det är ljuset ifrån era fantastiska mänskligeter som håller mig samman i stunder som dessa. <3333 Åh, vad jag önskar att jag kunde krama om er allihop, i en ända stor, varm och svettig bunt! <33
Anonymous
Fri 23 Dec 2011 21:34
Jag visste att du är duktig på att skriva men dina dåliga stunder tar tydligen fram några av dina bästa sidor. Så här vackert ångestbeskrivning har jag inte läst på länge <333
Speciell som just Julångest är så vanlig så det bli nästan banalt att skriva om det, men du lyckas och säkert har du många här på forum som kan göra dig sällskap.
Speciell som just Julångest är så vanlig så det bli nästan banalt att skriva om det, men du lyckas och säkert har du många här på forum som kan göra dig sällskap.
Hinaa
Fri 23 Dec 2011 21:28
Julångesten har drabbat även mig, fast på ett annat sätt.
Vet inte om det hjälper, men jag finns här på andra sidan datorskärmen om du behöver ngn att prata med <3
Vet inte om det hjälper, men jag finns här på andra sidan datorskärmen om du behöver ngn att prata med <3
PartOfHeaven
Fri 23 Dec 2011 20:56
aw se inte så vilsen ut min kära bror, du har oss om inte annat och än är det inte julafton, då kanske du får tillbaka din ork och vilja, det är snart ett nytt år och då börjar man om
Anonymous
Fri 23 Dec 2011 20:48
nej men Martin :'( nu blir jag arger på din ångest som plågar dig så!!! önskar att jag kunde tvinga dig att ringa mig så att jag kunde få dig att skratta lite. men det förstår jag att du inte orkar :/ önskar också att jag kunde få lätta din börda. ge mig din väska... jag kan bära den åt dig en stund!! <3<3<3
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/fiskistrakur/499992637/
Visa toppen
Show footer