July
Wednesday 18 January 2012 photo 1/1
|
Det finns ingen känsla så underskön som den då livsglädjen återvänder hem till hjärta och själ. Som när Pregabalinet sprider sitt Gudomliga ljus genom mina sargade ådror och kärl. Ångestens stormar drivs sakteligt undan och tankarnas piskor svider ej mer. Sorgens tyngd, kroppen lättar, sipprar ut i salivens skum och tvättar. Mentaliteten stabiliseras och jag finner åter tro. Djävulska konflikter blir till himmelsk ro. Blicken, så kornig, vaknar åter klar. Läkande lycka fyller de sår som piskrapp skar. Som om himmelens vita händer smekt mitt hjärtas lem, finner jag åter, och äntligen,
vägen hem.
Matte har blivit frälst ikväll! :D
Det känns så faktiskt. :3 Att börja skolan igen blev en betydligt större omställning, för mitt välbefinnande, än vad jag hade förväntat mig. Jag - som har upplevt två terminsstarter redan - trodde verkligen att jag skulle klara av att återvända till den slitsamma vardagen utan medicinens mjuka grus i ådrorna... men liksom Titanic var min färd dömd till undergång. Sakta, sakta, bröts mitt mentala tillstånd ner i en grumlig, yr och smärtsam depression. Redan efter Uppropet kollapsade jag i soffan och när jag kom hem igår, efter första skoldagen, gick jag under. Jag vaknade upp i morse med en bultande migrän och en rinnande nästipp. Det kändes som om hela mitt munförsvar hade gett upp hoppet om min kropp, som nu låg livslös - tömd på energi och livsglädje - utblottad, på sofflocket.
Jag klarade inte av att gå till skolan idag. Jag fick bittert frånvara vid terminens första Samhäll- samt Naturkunskap. Kroppen skrek, vrålade, efter att få återvända till min mörka kammare, dra ner rullgardinen och glömmas bort under ett täcke av dun. Utan min medicin är jag som förlorad i ett mörkt vimmel av ångest och förtvivlan. Jag förmår inte att hitta ut på egen hand... jag sjunker bara djupare och djupare, och verkligheten blir allt snurringare och mer ofattlig. Därför är det så märkligt när mamma, framåt kvällen, kommer hem med min Lyrica och de blodröda små kapslarna sakta börjar smulas sönder i magen. Successivt återvänder man tillbaka till livet igen. Balansen i de överaktiva nervcellerna återställs; jag stabiliseras och hittar - som genom ett trolleri - genast tillbaka till mig själv igen. Jag tömts på ångest och fylls istället av fokus och energi. Det känns som om någon plötsligt har dragit bort det mörka täcke, som tyngt och vilat, över mitt bedrövade huvud. Jag blinkar, med ovana ögon, i det klara ljuset. Jag känner mig nästan som återuppväckt... som bärgad ifrån havets djup.
Välkommen tillbaka Martin!
vägen hem.
Annons
Comment the photo
PartOfHeaven
Wed 18 Jan 2012 22:12
din lilla knarkare där, hög på livet som man ska vara! men sådär har jag vaknat upp förut
Fiskistrakur
Thu 19 Jan 2012 00:26
Naaaaaj, har du sötnos?? :( :( Älskade syster yster flicka, kom här så jag får ge dej en kraaaaaam!! <333
Fiskistrakur
Wed 18 Jan 2012 21:41
Jaaaaaaah!!! xD xD xD Haha, jag drömde att jag simmade runt i världens läskigaste sjö där vi letade efter ett paket blöjor!?!?!? Jag och nån läskig tjej tävlade om att hitta paketet och jag vann, haha! xD
Fiskistrakur
Wed 18 Jan 2012 21:44
Jaaaaa, klart den är inramad, gobben!! :D :D Jag ÄLSKAR den verkligen! Den påminner mig om dig och din otrooooligt häftiga stil och attityd, och den fyller mig med pondus, ska du tro. :)
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/fiskistrakur/501030780/
Visa toppen
Show footer