Idag har min mage varit med om en av de värsta smärtorna sedan magproblemen började i Mullsjö för ett och ett halvt år sedan. Helvete alltså, smärtorna från min uppsvällda buk är rent otäcka, gör mig alldeles sjuk. Men jag har inte brytt mig om det; Ida, Pierre och jag planerade att dra till Öland tidigt i morgon bitti och att jag därför skulle slagga över hos dem i natt! Därför har jag tänk hela dagen att magen fan inte ska få stoppa våra planer. Jag vill verkligen till Öland, så jag har hållit ut och bitit ihop in i det längsta. Men så kom kvällen och plötsligt gör magen så in i helvetes ont att jag blir alldeles kallsvettig. Jag får svårt för att andas och också näsblod. När Pierre kom och jag väl skulle hoppa upp på mopeden gick det bara inte att ignorera smärtorna längre. Jag är dessutom alldeles dyngsur av svettningar samtidigt som jag fryser och skakar. Magen drar ihop sig i krampanfall och illamåendet får mig att vilja kräkas. Hur mycket jag än ville, fanns det inte en chans att jag skulle komma upp på mopeden. Hela min kropp skrek rakt ut: LÄGG TILLBAKA MIG I SOFFAN!! Såatteeeeh... Pierre fick vackert skumpa tillbaka upp för Vågbrytaregränd igen, utan mig och något Öland ser jag med all säkerhet inte i morgon. *SNYFT*

Stackars dig :( Att inte läkarna tar dig på allvar är rentav skamligt - det kan ju vara något riktigt allvarligt som ligger och lurar! :( Min erfarenhet av det där är att man måste ligga på som attan och tjata för att få vård ibland. Jag ringde till och med vårdnämnden i mitt län och påpekade bristerna en gång. De verkar ta de som skriker mest först i många fall...

Själv har jag haft väldiga problem med magen på sistone. Även om jag inte är glutenintolerant gjorde det mig illamående och väldigt trött, samt deprimerad. Så jag slutade med allt gluten i vintras. Nu i april så märkte jag att jag BEHÖVDE sötsaker och snacks för att fungera ö.h.t. och beslutade mig för att sluta med allt tillsatt/icke-naturligt socker. Sedan dess har jag bara unnat mig något litet på min födelsedag. Efter de första helvetiska dagarna av abstinens började kroppen glömma bort vad socker var. Gick ned en tio kilo och blodsockret var jämnt och fint. Men samtidigt började ett annat problem...

All kolhydratrik mat blev som gift för min kropp. Jag kraschar om jag till exempel äter pasta. Magen blir körig och jag mår illa, jag somnar tvärt när som helst, mitt huvud känns tungt och ögonen värker. Det är som en bakfylla. Det är som om min kropp vill tvinga mig att gå på LCHF-diet. ._.

Jag hoppas verkligen att läkarna hittar felet snart. Det kan ju inte fortsätta så här!
Krya på dig hjärtat <3<3<3