Wednesday 27 August 2014 photo 1/6
|
Tillräckligt fort kan ingen springa
när jägaren bor i den jagade
Jag kan när som helst drabbas av en plötslig olustkänsla som är så stark att den blir direkt fysisk. Den minsta lilla avvikelse från den raka linje av förutsägbarhet jag lever efter kan starta processen, och ju mer överrumplad jag blir, desto intensivare blir attaken. Det är som om jag plötsligt och utan förvarning blir alldeles hudlös, och alla yttre intryck får fritt inräde rakt in i kroppen på mig. Som om jag plötsligt utsätts för ett fruktansvärt hot som jag inte kan avgöra från vilket håll det kom. Jag fylls av en oresonlig vanmakt som förtär mig inifrån och som jag inte har en aning om hur jag ska bära mig åt för att bemöta.
Jag får en oerhörd längtan efter att bara få ge upp. Att slippa ens försöka upprätthålla mitt liv. Ett jättelikt mörker försöker spränga sig ut ur mig som min kropp med alla medel försöker övervinna. Om jag släpper det löst vet jag att jag skulle vara förlorad. En fullständigt genomgripande sorg väller över mig. Den tar sig in i varje cell av kroppen och gör allt för att försöka övertyga mig om att det är meningelöst att kämpa emot. Släpp mig lös, skriker den. Ge upp! Vad har du att förlora?
Smärtan är obeskrivlig. Efter varje gång är jag lika förvånad över att attacken inte lämnat några synliga sår. Eller åtminstone blåmärken.
OCD/PANIKÅNGEST-MORGON </3
Jag kan när som helst drabbas av en plötslig olustkänsla som är så stark att den blir direkt fysisk. Den minsta lilla avvikelse från den raka linje av förutsägbarhet jag lever efter kan starta processen, och ju mer överrumplad jag blir, desto intensivare blir attaken. Det är som om jag plötsligt och utan förvarning blir alldeles hudlös, och alla yttre intryck får fritt inräde rakt in i kroppen på mig. Som om jag plötsligt utsätts för ett fruktansvärt hot som jag inte kan avgöra från vilket håll det kom. Jag fylls av en oresonlig vanmakt som förtär mig inifrån och som jag inte har en aning om hur jag ska bära mig åt för att bemöta.
Jag får en oerhörd längtan efter att bara få ge upp. Att slippa ens försöka upprätthålla mitt liv. Ett jättelikt mörker försöker spränga sig ut ur mig som min kropp med alla medel försöker övervinna. Om jag släpper det löst vet jag att jag skulle vara förlorad. En fullständigt genomgripande sorg väller över mig. Den tar sig in i varje cell av kroppen och gör allt för att försöka övertyga mig om att det är meningelöst att kämpa emot. Släpp mig lös, skriker den. Ge upp! Vad har du att förlora?
Smärtan är obeskrivlig. Efter varje gång är jag lika förvånad över att attacken inte lämnat några synliga sår. Eller åtminstone blåmärken.
Jag får en oerhörd längtan efter att bara få ge upp. Att slippa ens försöka upprätthålla mitt liv. Ett jättelikt mörker försöker spränga sig ut ur mig som min kropp med alla medel försöker övervinna. Om jag släpper det löst vet jag att jag skulle vara förlorad. En fullständigt genomgripande sorg väller över mig. Den tar sig in i varje cell av kroppen och gör allt för att försöka övertyga mig om att det är meningelöst att kämpa emot. Släpp mig lös, skriker den. Ge upp! Vad har du att förlora?
Smärtan är obeskrivlig. Efter varje gång är jag lika förvånad över att attacken inte lämnat några synliga sår. Eller åtminstone blåmärken.
OCD/PANIKÅNGEST-MORGON </3
Annons
Comment the photo
Fiskistrakur
Thu 28 Aug 2014 11:37
Hihihi, någon gose gris?? >.< Går det inte lika bra med Déas, HAHA!? :D
Fiskistrakur
Fri 29 Aug 2014 10:42
Thihie, och så kommer ju självklart alla gosiga små dockor också ;D :D
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/fiskistrakur/518721960/