Nu hade jag tänkt mig att skriva av mig lite.
"Tankar och funderingar" får detta blogginlägget heta.

Ämnen som kommer ingå i detta blogginlägget handlar om:

• Kärlek
• Minnen
• Skitsnack
• Funderingar om framtiden
• Vad som ska hända nu

Kärlek:
Med denna punkten så kan jag säga att den kärleken jag fick av min pappa
har inte alls varit på topp. Jag har blivit grovt misshandlad och jag kommer
aldrig glömma dem dagarna då han var på mig. Han säger till folk att jag
flyttade ifrån honom för att jag inte fick ett Nintendo 64, jag var liten och
girig säger han till folk. Men han vågar själv inte inse vad han har gjort
emot sitt barn. Jag har ingen kontakt med honom nu och hoppas inte på
att jag får någon kontakt med honom senare. Han är inte min pappa för
mig är han som ingenting. Den dagen han dör kommer mitt hjärta lätta.

Sedan hade jag ett förhållande som varade från 5 Augusti 2007 till
13 Februari 2008. Alltså ett halvår tillsammans var jag med den tjejen.
Jag lämnade henne pga att jag fick reda på saker och ting som är oförlåtligt.
Så jag ville varna alla och berätta för nära och kära vad jag hade varit med om.
Alltså började jag snacka skit om henne för jag ville att hon ska få stå för det
hon har gjort. Men nu i efterhand så ångrar jag att jag har gjort det.
Alla får skaffa sin egna uppfattning om henne och inte höra på vad
jag har sagt. Men det hon gjorde va riktigt elakt och så gör man
bara inte emot någon man är tillsammans med.
Minnen:
Jag har minnen som jag aldrig kommer glömma, både bra minnen och
dåliga minnen som man helst bara vill lägga åt sidan och gå vidare med.
Fast det är inte alltid så lätt att glömma dem tråkiga delarna man har
varit med om. Jag har blivit slagen, misshandlad, dushad i iskallt vatten m.m.
av min egna så kallade pappa. Det är något jag minns som det vore igår.

Sedan dem goda minnerna jag hade med mitt ex kommer jag hellre aldrig
glömma. Jag var lycklig och jag mådde verkligen skit bra. Men när hon
svek mig eller sa något som sårade så kändes det som:
"Va fan ska jag kämpa för att må bra!"

Varjegång det hade hänt nått blev jag helt överlycklig och skulle
berätta allt för mina nära och kära. Till och med mina vänner blev
irriterade på mig för att jag hela tiden snackade om mig och min
flickvän. Dem sa "Kan du inte snacka om nått annat än va er hela tiden?"
Jag var verkligen lycklig att föredetta datanörden Jocke hade fått
en sånn go och härlig tjej. Men så blev det som det blev.

Tidigare hade jag inget liv. Det var att sitta vid datorn och jag
blev klassad som en datanörd. När jag la av med spelandet så fick
jag ett helt nytt liv och jag började träffa nytt folk och allt bara
gick från ett grått och trist liv till ett ljus och livfullt liv.

Men när man väl mår bra ska man suga åt sig av det goda i livet.
Jag tänker fortsätta att kämpa vidare i livet och försöka tänka positivt.
Just nu är det lite svårt för jag har så mycket i mitt liv just nu som krånglar.
Skitsnack:
Den sista tiden har jag gått runt och berättat precis allt till alla.
Varför jag lämnade henne och hur jag lämnade henne..

Som jag skrev tidigare så känner jag mig lite elak att
jag har gått runt och snackat skit om henne ist för
att ha gått vidare. Men jag vill ju inte att hon ska
såra någon annan. Det är ju inte så att jag försöker
höja mitt självförtroende och få gulliga kommentarer
tillbaks "Du är värd någon så mycket bättre Jocke".
För jag vet att jag är det. Jag behöver inte få någon
bekräftelse av någon. Jag vet vad jag vill ha och vad
jag kan få. Men att hitta en go och härlig tjej som
vill ha något seriöst, men goa tjejer växer inte på träd precis.

Till mitt ex:
Sorry men jag är fortfarande riktigt besviken på dig.
Men jag är inte arg eller förbannad. Bara riktigt besviken..
Funderingar om framtiden:
Jag får ständigt tjat ifrån alla om vad jag egentligen sysslar med.
Bara för att jag mår dåligt och inte kommer iväg till skolan så betyder
inte det att jag skiter i allt. Ibland har man det jobbigt och då kopplar
man bort sig ifrån allt och alla. Och så har det varit lite nu de sista dagarna.
Jag vet att jag måste få styrkan att komma iväg till skolan men det är så
jobbigt att ta sig iväg till skolan där även mina barndoms minnen ligger.
Allt kommer bara på engång när man sitter och grubblar och tänker
på allt man har varit med om.

En mamma som tjatar på än om jobb eftersom pengar slutar att komma
in i slutet av maj då jag har tagit studenten. Varför kan man inte bara
ta en dag i sänder så jag får vara lite ifred. Det är lite mycket just nu
som ni förstår. Och denna texten har verkligen blivit riktigt personlig.

Vänner som stöttar mig som finns för mig och som gärna lyssnar när
jag mår dåligt. Ni ska bara veta vad det betyder och jag tänker inte
nämna några namn för att tacka för ni vet själva vilka det är.
Vad som ska hända nu:
Jag hoppas på att kunna gå vidare och försöka tänka lite mer
positivt. Och försöka ta åt mig av alla komplimanger man får ständigt.
Jag fick precis en komplimang om att jag skriver väldigt bra.
Och det värmde riktigt mycket eftersom jag alltid har haft
problem med både med att skriva, stava och läsning.

Jag vet inte ens om jag kommer få något studiebidrag eftersom
jag har varit borta alldeles för mycket ifrån skolan, men det är också
en sak jag inte ska tänka på så mycket. Allt ordnar sig eller som jag
brukar säga: "Allt löser sig, bara man ger allt lite tid"