30 November 2008
När ska vi sluta spåra?
Blog post from SoclogAjajaj. Vi inledde gårkvällen på en fest i Danderydstrakterna i sällskap med 6 liter vin. Det var många sköna och osköna människor där, men jag var inte riktigt på hemmafest-humör kände jag. Jessica instämde i det så vi satte igång att pimpla vin utav bara helvete för att inte lämna efter oss alltför mycket. Det var ju ändå vårt vin. Vi körde spritzers dessutom så det slank ju ner fortare än vi förstod. Fulla och glada ordnade vi skjuts därifrån till Tegel där vi hoppades på bättre partylycka. I väntan på skjutsen drog vi en liten balett i köket. Vi är mycket begåvade om jag får säga det själv. Tyvärr var vi tvugna att avbryta abrupt för att bege oss mot Tegel. Ledsen för det. Väl där inser vi att vi gjorde rätt val för det var packat med människor. Träffade allt möjligt roligt folk. Redan i dörren var Jessica mentalt redan i baren och beställde champagne. Jag försökte få henne att förstå att man inte alltid måste dricka skumpa, men hon valde att inte lyssna. Dock varvade vi med lite drinkar då och då.
Ibland när vi vistas där så är en viss person där. Vart jag vill komma med det är att jag reagerar alltid likadant när jag ser denna person. Jag blir först glad för att min kväll blir nu lite mer spännande, sen så går jag aldrig fram och säger hej, utan jag går iväg och gör annat och hälsar på andra människor tills jag tillslut tvingar tjejerna (i detta fall Jessica) att följa med mig och leta upp personen i fråga. Då kan jag hälsa och ser att personen alltid skiner upp lika mycket som jag gjorde vid första spotningen. Lika mysigt varje gång. Jag vet inte varför egentligen. Det är inte så att jag är direkt intresserad av personen, det har bara blivit en grej.
Tillbaka till storyn. När vi tillslut inser att de har tänt i taket dricker vi upp våra drinkar och går därifrån. Det är då jag inser hur förbannat full jag är. Jag och Jessica gjorde sällkap halvvägs hem till mig för att hon skulle hem till sin nya. I vanliga fall så tar det max 10 minuter att gå den vägen. För mig tog det nog närmare 30 minuter. Jag vet inte riktigt hur allt gick till men jag vaknade upp mer skrubbsår på knäna och händerna. Bra. Verkligen skitbra. Konstigt nog är jag inte så bakis som jag förtjänar.
Nu ska jag pallra mig ner till centrum med min mami. Ska försöka lura henne till att äta riktig tjockismat med mig. Får se om det går vägen.
Ibland när vi vistas där så är en viss person där. Vart jag vill komma med det är att jag reagerar alltid likadant när jag ser denna person. Jag blir först glad för att min kväll blir nu lite mer spännande, sen så går jag aldrig fram och säger hej, utan jag går iväg och gör annat och hälsar på andra människor tills jag tillslut tvingar tjejerna (i detta fall Jessica) att följa med mig och leta upp personen i fråga. Då kan jag hälsa och ser att personen alltid skiner upp lika mycket som jag gjorde vid första spotningen. Lika mysigt varje gång. Jag vet inte varför egentligen. Det är inte så att jag är direkt intresserad av personen, det har bara blivit en grej.
Tillbaka till storyn. När vi tillslut inser att de har tänt i taket dricker vi upp våra drinkar och går därifrån. Det är då jag inser hur förbannat full jag är. Jag och Jessica gjorde sällkap halvvägs hem till mig för att hon skulle hem till sin nya. I vanliga fall så tar det max 10 minuter att gå den vägen. För mig tog det nog närmare 30 minuter. Jag vet inte riktigt hur allt gick till men jag vaknade upp mer skrubbsår på knäna och händerna. Bra. Verkligen skitbra. Konstigt nog är jag inte så bakis som jag förtjänar.
Nu ska jag pallra mig ner till centrum med min mami. Ska försöka lura henne till att äta riktig tjockismat med mig. Får se om det går vägen.
Direct link:
http://dayviews.com/fjoritsen/2008/11/30/